Malmö FF - Sundsvall
Inför Malmö FF - GIF Sundsvall
Bortamatch mot Malmö FF är på papperet den svåraste uppgift ett lag ställs inför i det allsvenska seriespelet men för GIF infaller matchen vid ett gynnsamt tillfälle. Malmö FF av 2017 har ännu inte funnit sina konturer samtidigt som GIF klarat av en osäker säsongspremiär med stärkt självförtroende. Vi har således allt att vinna och inget att förlora. Glory to the brave!
Den nervpirrande premiären är över och allt såg mycket bättre än de flesta hade väntat sig. Den kvardröjande dåliga känslan efter förra säsongens senare del och försäsongens ovisshet blåstes bort en relativt komfortabel hemmavinst, trots att AFC tilläts dominera under den sista kvarten. Men såväl det som såg bra ut, och det gjorde ganska mycket, och den mindre smickrande sista delen av matchen är svåra att bedöma. AFC var ett sämre lag än flesta (inklusive författaren av denna text) hade väntat sig och såg väldigt ofärdigt ut. Summa summarum vet fortfarande ingen hur bra GIF Sundsvall egentligen är. Det fanns en dock en del positiva besked som får gälla åtminstone tills vidare. Försvarsspelet såg annorlunda ut och bättre ut, oavsett att motståndet var beskedligt. Pressen var högre, mer synkroniserad och kändes oväntat säkert. Passningsspelet såg i allt väsentligt ut som de senaste säsongerna men med förändringen att man verkar vara mindre enkelspåriga. Om det var rätt läge valdes längre passningsalternativ. Några av spelarna lämnade också intressanta besked. Steindorsson såg ut som vi hoppades att han skulle göra redan när han kom till klubben. Dennis Olsson såg ut som en säkrare och djärvare Dennis Olsson 2.0. Möjligen var det välgörande för honom att bli ”wingback”, med mindre fokus på försvarsspelet? Wilson, som var höstens enda ljusglimt, har inte tappat sitt målsinne och kan fungera som ett hot i djupled.
Hur ska man då se på en match som skiljer sig i nästan alla avseenden från premiären? Bortaplan på gräs mot de regerande svenska mästarna men å andra sidan med den konsekvensfyllda premiären avklarad med bästa möjliga utfall. Det är i många avseenden en angenäm sits. Man har kunnat konstatera att laget fungerar mot seriens mer modesta motståndare, nu får man istället pröva sig mot hårdast möjliga motstånd på bortaplan. Klyschan ”vi har allt att vinna” är ovanligt sann. GIF har historiskt sett haft väldigt varierande utfall i sina möten med MFF. Ibland har det blivit förnedrande stora förluster men emellanåt har det blivit hedrande resultat där GIF presterat på max för den aktuella säsongen. Inte minst förra vårens match. De goda resultaten har hjälpts på vägen av att MFF, av olika skäl, haft tankar och känslor någon annanstans än på planen, eller att man som förra våren ännu inte funnit formerna för spelet.
Vad kan man förvänta sig av MFF i tisdagens match? Det är hemmapremiär, för laget för denna säsong och för tränaren första gången under hans tid i Malmö. Förväntningarna på laget är massiva från hela staden, från den närvarande publiken och från hela Sverige, inte minst media. Därmed är tålamodet kort, de genomsnittliga förväntningarna är att laget ska gå fram som en ångvält. Säsongspremiären mot IFK Göteborg var inte ett styrkebesked och försäsongsmatcherna har inte varit helt övertygande. Ingen tvivlar på att laget har en mycket stor potential, med allsvenska mått, men den stora frågan är om det Pehrsson-ledda tränarkollektivet kan få den potentialen att blomma ut i prestationer som speglar de stora förväntningarna. Pehrsson har, för att åter använda en sliten idrottsklyscha, fortfarande en del att bevisa som ledare för ett allsvenskt topplag. Vi får se om matchen mellan GIF och MFF blir första steget i den riktningen eller om hemmapremiären reser nya frågetecken om var laget står.
Två viktiga spelare i MFF är inte helt återställda efter skador; Jon Inge Berget och Anders Christiansen, spelare som klart höjer MFF om de startar. Det är inte omöjligt att Tobias Sana startar även i denna match och på det centrala mittfältet startar sannolikt av Erdal Rakip och Oscar Lewicki. Om det vill sig illa väljer tränarna att låta Pawel Cibicki starta som anfallare istället för på en kant. Han är en mycket underskattad spelare i uppsnacket inför den allsvenska säsongen. En irrationell, svårfångad, snabb spelare med utpräglat målsinne som dominerade under förra säsongens låneperiod i J. Södra.
Tre avgörande moment mot MFF:
- GIF har spelat få, om någon, match på gräs under försäsongen. Även om man ofta klarar sig bättre mot spelande lag än mot brottarlag på gräs, bör spelarna vara inställda på att närkamper och passningar får en annan karaktär.
- Försvarsspelet måste vara effektivt över hela planen och MFF:s centrala mittfält bör inte ges tid att ostört styra spelet.
- Peter Wilson, och hans partner, måste vara beredda att hela tiden ta otacksamma löpningar. GIF kommer att ha lågt bollinnehav och när man väl vinner bollen måste anfallarna göra sig spelbara, även för passningar långt ned från egen planhalva.
Det finns några frågetecken kring startelvan. I mina ögon skulle det räcka med ett byte. Pirttijoki bör få en plats i trebackslinjen även om Björkander gjorde en utmärkt insats mot AFC. Finländaren är mer rutinerad på seniornivå och klart överlägsen i huvudspelet. Det senare är inte minst viktigt för att förbättra utfallet av de fasta situationerna. I anfallet kan Hallenius komma att starta istället för Sigurdsson. Tränarna kan möjligen se Hallenius som det givna förstavalet av partner till Wilson. Blir det så, är det onekligen ett test i skarpast möjliga situation för en spelare som många supportrar fäster stora förhoppningar till, och som andra är mer avvaktande till.
Trolig startelva för GIF Sundsvall:
Tommy Naurin
Juho Pirttijoki – Markus Danielsson – Noah Sonko Sundberg
Eric Larsson – Lars Gerson – Smajl Suljevic – K. Steindorsson –Dennis Olsson
Peter Wilson – Linus Hallenius