-
Inför Malmö - Giffarna
På tisdag väntar match i Malmö för Giffarna. En match från omgång 18 kläms in före den stundande helgens omgång 12 och först därefter blir det sommarlov. En långresa och extramatch som passar dåligt för GIF. Klubben går på knäna på flera sätt just nu, skadelistan drygas ut för varje omgång och spelet hackar. Det är upplagt för gruvlig revansch för formstarka skånepågar.
Först Malmö, sedan Östersund. Därefter kan klubben och spelartruppen äntligen fokusera på att slicka sina sår. Malmö är motiverat, GIF vill hem och vila. Det är sällan ett bra läge att möta Malmö borta, men just nu är det usel timing. Malmö stadion är dock inte riktigt den mardrömsarena man kan tro. Giffarna har presterat varierat borta mot himmelsblått. Några rejäla utskåpningar men även en och annan godkänd bussparkering (som 2018) och en skapligt färsk seger (2016).
Detta blir årets första returmöte, GIF passade ju på att vinna hemma i omgång två med 3-1. Den gången var det början på april, nollgradigt och hällregn på plast. Vi mötte ett toppstippat Malmö som inte hade ställt om från vinterns Europa league till allsvensk lunk. Giffarna hade en någorlunda intakt trupp och fernissan av självförtroende från 2018 var ännu inte helt avskavd.
Nu väntar ljum försommarkväll, nu väntar gräs under skorna. Nu väntar ett MFF som fått upp farten, med 23 poäng av 27 möjliga sedan det där aprilrusket och ett lag som fått snurr på målskyttet. Senast 5-0 mot Ryssholms privata lilla hobby. Då med Rosenberg avstängd, därtill Rasmus Bengtsson och Bachirou skadade. Mot Giffarna behöver inget lag ens vara bra på att göra mål, det hjälper vi till med själva. Den senaste varianten på bjudning var klassikern ”lösa hemåtpassningen”. Nu fattas bara det regelrätta självmålet för att vi ska kunna ropa BINGO! med en full bricka av alla tänkbara försvarsmisstag. Ännu ingen match utan insläppt mål i år och den första kommer knappast på tisdag.
Giffarna har inte upp någon fart alls. Laget pyser ihop och ser ut att gå mot ett år präglat av kamp och kramp, bokslutsmässigt så väl som tabellmässigt. Om GIF 2018 var nyskapande och överraskande är laget 2019 lästa och låsta. Efter bottennappet mot Sirius har laget ändå presterat två (stundtals) godkända matcher. Mot Norrköping föll man på ett hejdlöst målsumpande och mot AIK var en trepoängare körd på förhand eftersom vi alltid ger bort mål och AIK sällan släpper in två. En poäng får anses okej. De sista minuterna tänkte laget, precis som jag, att det var viktigast att inte förlora igen.
Det talades om rotation i truppen för ett tag sedan och det har också blivit så. Men som vanligt (måste jag tyvärr skriva) är bytena reaktiva istället för proaktiva. När en spelare skadas måste en ny in. En ny spelare som vet att den får chansen enbart för att ersätta det skadade förstaalternativet. En följd av att skicka ut samma spelare varje gång är också att dessa slits och slits tills de skadas och blir otillgängliga konvalescenter. Man blir nödd och tvungen att spela reserven man inte ville ha och fylla på bänken med juniorer.
På resan till Malmö finns ett antal lediga skolungdomar men man kan fråga sig till vilken nytta. U-19 leder norra allsvenskan men på A-lagets matcher följer juniorerna med för att fylla platserna runt kortspelsborden. Fast den här gången måste de nog packa med fotbollsskorna för säkerhets skull, truppen ser tunn ut. Blomqvists adderades senast till skadelistan. Hallenius, Batanero och Myrestam är tveksamma, Sema verkar ständigt halvskadad och ingen av de tidigare skadorna är tillbaka före uppehållet. Det gör det svårt att spekulera i en elva. Tobias Eriksson är stand in centralt och David Haro spelas faktiskt ibland, motvilligt. Men ska andra utespelare användas så handlar det om idel allsvenska debutanter.
Definitivt borta är i vilket fall Björkander, Blomqvist, Berg, Eddahri och Omeje.
Förväntningarna påverkas av vilken elva som till sist haltar in på planen men en del går det att spekulera i oavsett. Utifrån underlaget till exempel. Det finns en bild av Giffarna som ett utpräglat plastlag men de klarar sig ofta fint på gräs. Det här är blott andra gräsmatchen i år (den förra slutade 1-1 mot Helsingborg) men ifjol hade laget högre poängsnitt på ojämnt underlag än det förutsägbart släta som de tränar på. Däremot blir ju matchbilden en annan. Det smäller mer runt katalanerna och Hallenius och blir det som ifjol kommer det ligga på gränsen till ostskivor matchen igenom. Varken Juanjo eller Bata brukar dock få något gratis av domarna, de har fått en stämpel av att fuska och förstärka och den är svår att bli av med.
Kycklingställen kommer inte att få vila med boll på det sättet Joel vill. Norlings AIK nöjde sig med att styra bollinnehavet mot kanterna, jag tror Rösler kommer sätta hårdare press. Det kan gynna det öppna spel som givit förvånansvärt många klara målchanser borta mot Häcken och Norrköping. Löser GIF pressen kan vi få se Sema och Wilson komma stormande mot mål med bara backar framför sig. Men allt det där är trots allt lättare att lösa på den bekanta plasten. Mer troligt denna gång att Malmö oftast kommer att antingen 1) erövra boll på vår försvarsplan eller 2) tvinga fram en hopplös långboll eller 3) välta en katalan och ta den ena strategiska frisparken efter den andra eller. I lägen där MFF ställt upp laget har vi inget att hämta, då kan vi lika gärna gå all-in-Drillo och sikta på att slå ut till inkast så nära deras hörnflagga som möjligt.
En nyckel blir att hantera fasta situationer. Borta mot Malmö betyder 20-30 hörnor eller inkast nära vårt straffområde. Pol Moreno kommer få ett stort ansvar som det enda riktiga fyrtorn vi nu har. Jag hoppas även Eskelinen har modet och självförtroendet att göra de rätta valen. Han måste göra en hundraprocentig bragdmatch, allt annat innebär stordäng.
Motståndet då? Malmö som lag kan komma in i perioder när form och tillgänglig trupp inte räcker för att dominera matcher som de vill. På det sättet är de ojämnare (positivt och negativt) än de senaste säsongernas stora konkurrent, AIK. Norling kan komma till Sundsvall, spela tråkigt och dåligt och vända hem med 1 poäng (2019) eller ”orättvis” 3:a (2018). Jag kan inte se Malmö spela så. När det knyter sig, som våren 2018, då går det riktigt dåligt även poängmässigt. Men det kommer också perioder då de är närmast omöjliga att stoppa, då de känns som tyska landslaget. Ett jäkla lokomotiv bara. Och så känns de nu, det finns så mycket offensiv kvalitet att jag bävar för att ens slå på teven. Men det är förstås inte en anledning att ge upp helt på förhand. Även ett tåg kan spåra ur, det kan bli växelhaveri, nedrivna kontaktledningar och signalfel. Om inte annat måste det ju sakta in vid stationerna.
I motståndarna finns två gamla bekantingar som jag ser fram emot att återse. Eric Larsson som blivit mittback (den såg jag inte komma) och Romain Gall vars kvaliteter tydligen inte faller Rösler i smaken. Larsson har en tendens att bli stirrig och hetsig i sitt sätt att spela (dock inte i humöret). Den stilen i kombination med osäkerhet och kanske lite nervositet blir en dålig kombo och jag tror han märkte av det i Malmö i början. Han hade faktiskt en hemsk inledning i Sundsvall också, även om de flesta glömde det snabbt. Det första halvåret slog han galna felpass, tjurrusade bort sig i defensiven och slog bollen utanför arenan varje gång han gick för sitt livs bästa inlägg. Jag vet inte om Malmö helt tagit honom till sina hjärtan ännu men jag hoppas han fortsätter växa flera säsonger till och blir en hjälte även där, det är han värd.
Gall är motsatsen till hetsig, snarare sävlig. Han hade matcher i GIF då han bara flöt igenom vilket försvar som helst och en skön bollträff med båda fötterna. Men kanske saknar han tempot och fysiken för att slå igenom i ett allsvenskt topplag? Jag är ändå förvånad att han bara har en start i årets serie hittills. (Jag är inte insatt i om det kan bero på skador dock)
Men nog om motståndarna. En som är i skapligt slag i GIF är Maic Sema och en som bara måste få det att lossna snart är Linus Hallenius. När det gäller Peter Wilson önskar jag honom att ta ett kliv till i utvecklingen, det är mycket som är nästan bra med honom. Han är i alla fall hundra gånger bättre med näsan vänd i anfallsriktningen. Jag hoppas vi får se honom mest åt det hållet på tisdag kväll.
Avspark 19.00 på Malmö Stadion. Om du är Giffare i södra Sverige, passa på att ladda upp med GIF 040 vettja! Ett trevligt gäng som du nog kan hitta rätt på ifall du letar.
