Intervju med GIF Sundsvalls tränare Joel Cedergren
Joel Cedergren är inte vem som helst. Under hela 2000-talet, med ett avbrott för säsongerna 2005-2006 i norska Sogndal, har han varit en bärande vägg i GIF Sundsvall. Först som spelare – det unga rivjärnet, sedan kaptenen (den evige kaptenen i intervjuarens ögon), sedan veteranen och därefter tränare.
Joel blev intresserad av tränaryrket under sin tid i Norge då han var skadad under långa perioder. Han tillbringade mycket tid vid sidan av planen och började reflektera över hur man tränar, hur tränaren agerar, varför man gör på ett visst och vad man kunde göra annorlunda. När Joel kom tillbaka till Sundsvall blev han, efter en avslutande säsong som spelare, tränare i tipselitlaget. Från och med 2009 blev han tillsammans med Roger Franzén assisterande tränare till Sören Åkeby. När Åkeby lämnade GIF efter nedflyttningen 2012 tog han och Roger över som ansvariga för a-laget. De delar på ansvaret på ett ovanligt konsekvent sätt.
Joel har en lång historia i GIF Sundsvall, det är inte många spelare numer som blir kvar i samma förening under så lång tid som spelare och därefter tränare i en rak följd. Mina första frågor handlar om föreningens och den svenska fotbollens utveckling under de här 15 åren. När han kom från HBK till den allsvenska säsongen 2000 var GIF Sundsvall en mycket liten verksamhet. Kansliet var utöver Urban Hagblom närmast obefintligt och spelarna var inte helprofessionella. Joel arbetade själv några år på försäkringsbolaget If men han liksom resten av truppen blev under de närmaste åren fotbollsspelare på heltid. När han tittar tillbaka till år 2000 framstår Urban Hagblom som kontinuiteten, den som alltid funnits där och som förkroppsligat föreningen i sin person. Men i relativa termer är också mycket sig likt. GIF Sundsvall har i stort sett samma plats i den svenska elitfotbollens näringskedja nu som då. Trycket från media är, i relativa termer, fortfarande beskedligt jämfört med hur det är i storstadsklubbarna. Nu och då är GIF Sundsvall ett massivt nederlagstippat lag. Ett aktuellt exempel är att alla de tolv sportjournalister som tippade allsvenskan 2015 i AB placerade GIF på nedflyttningsplats. GIF var en underdog år 2000 och är det i omvärldens ögon än idag.
Men vad gäller fotbollen tycker Joel att det skett mycket sedan år 2000. På min fråga hur det starka GIF-laget från säsongen 2004 skulle stå sig i nutidens allsvenska blir svaret att det skulle bli betydligt jobbigare än det var då. Tekniken är klart bättre nu! Man utvecklar spelare på ett annat sätt nu, från att spelarna hade sin styrka i defensiven till spelare som har styrkan i det offensiva spelet, med bättre speluppfattning och teknik. Defensiven har inte utvecklats lika starkt. Problematiken i svensk fotboll, menar Joel, är att man pratar i segment; först teknik, sedan taktik, sedan fysik. En dimension väljs ut och så slår man fast att ”Det är det som skiljer oss från Sydeuropa!”. Det går inte att tänka så menar Joel. Spelets komplexitet speglas inte i hur man utvecklar spelare, men han tycker att det finns tendenser till att man börjar förstå spelarutveckling på ett mer sammansatt sätt.
Det tidiga 2000-talets GIF spelade efter sina förutsättningar, men hade nog kanske också litet mindre tro på sin egen förmåga menar Joel. Laget är kaxigare nu. En vändpunkt i klubbens utveckling var rekryteringen av Sören Åkeby 2009. Åkeby var en uttalad anhängare av ”modern fotboll” – ett i grunden offensivt spel baserat på passningsskickliga spelare, med mindre fokus på kamp, cynism och fysisk styrka. På min fråga om konstgräsets betydelse för det valet menar Joel att det hade mindre betydelse i sig. Han gillar konstgräs och ser det som uteslutet att GIF skulle välja något annat under överskådlig tid, men det fotbollsideologiska vägvalet från och med Åkebys tid är inte en följd av underlaget.
Vi går över till att reda ut den ovanliga lösning som GIF Sundsvall tillämpar – två tränare med delat ansvar. Den principen är långt driven. Även fast det finns en fördelning av ansvaret där Joel har ansvar för offensiven och Roger för defensiven, arbetar de mycket nära varandra i alla delar. Alla träningsmoment planeras och genomförs gemensamt av Joel och Roger. När fokus ligger på försvar leder Roger, och vice versa, men båda är mycket aktiva i varje moment. Joel är mycket positiv till modellen. På min fråga om inte någon måste ha sista ordet blir svaret att även där finns en uppdelning. Om de två inte kan bli eniga, vilket sker väldigt sällan, har man sista ordet på olika områden.
Vad är huvuddragen i våra tränares sätt att hantera laget? Ansvar och självstyrning förefaller vara en bärande tanke. För att vara i nutidens elitfotboll har våra tränare varit i föreningen under lång tid och har kunnat dra nytta av erfarenheter och lägga det till grund för att utveckla laget. Hur såg man då på den allsvenska säsongen 2015, i ljuset av det Joel & Roger varit med om under 2012? Då såg det länge väldigt bra ut, med bra spel och god poängskörd så långt in i säsongen som efter 20 omgångar. Men sedan kom det stora raset. Lärdomen av 2012 låg till grund för ett utvecklingsarbete som pågått under hela den tid Joel & Roger varit ansvariga. Deras analys var att spelargruppen inte orkade med att hantera den motgång som de dåliga resultaten under sista tredjedelen av säsongen innebar. Hur kan man få en grupp att orka vända jobbiga situationer var frågan de ställde sig. För att nå dit har man konsekvent arbetat med att involvera spelarna för att skapa ansvarskänsla och moral (Joel använder inte det gammaldags ordet moral men jag tolkar hans förklaringar så). Spelarna ska med systematiska metoder fås att reflektera över vad de själva vill, vad de kan göra för att nå dit och vilken roll man har i gruppen. Man vill skapa ett kitt mellan spelarna i form av delade normer och en stark tro på vad man gör. Tränarna arbetar med detta i individuella möten med spelarna. Man har planerade möten två till tre gånger om år med varje spelare men de här frågorna dyker också upp spontant i de dagliga korta samtalen. Därtill arbetar man med detta i smågrupper och i hela gruppen, huvudsakligen under försäsongerna. Tränarnas slutsatser är att om man gör spelarna delaktiga tar de också ansvar. Responsen har varit mycket god, trots att GIF har en ung spelartrupp. Joel säger till och med att han är tacksam mot spelarnas vilja att axla ansvar och förmåga att tro på det man gör. Det finns nu en stark lojalitet till lagets bärande principer.
Däremot är spelidén en skapelse i ständig rörelse. Den förändras och revideras löpande under säsongen. Joel betonar att tränarna måste klara att både lyfta och bekräfta det som är bra samtidigt som man inte duckar för problem, oavsett vad de handlar om. Inför säsongen 2015 medger han att det fanns en betydande osäkerhet, skulle laget stå sig i allsvenskan? Men de valde att tro på lagets förmåga, på det grundläggande sätt att spela fotboll som man tillämpat i flera säsonger. Men däremot fanns det mycket att fundera på ifråga om balans och vilka risker man skulle ta. Men det centrala var att fortsätta utveckla laget.
Under 2015 gjordes också betydande justeringar av spelet. Joel berättar att deras analyser under säsongen visade att det fanns tydliga problem med vissa moment i försvarsspelet. De flesta målen släpptes in efter inlägg. Därför lade man stort fokus på att förbättra försvarsspelet i ytterzonerna och därtill på att förbättra spelet i eget försvarsområde på inlägg. Problemen fanns på alla nivåer, från den enskilde spelarens prestationer till lagets hela försvarsspel. Från och med sommaren ägnades stor energi åt att förbättra det och utfallet är något tränarna vill ta med sig in i säsongen 2016.
Avslutningsvis följer en fråga som engagerar alla supportrar. På vilka grunder rekryteras spelare och hur går det till? Grunden för spelarekryteringen är kontraktssituationen och den fortgående bedömningen av de enskilda spelarna. Vilka kontrakt går ut? Vilka vill man ha kvar? Vilka är osäkra kort och vilka kommer att lämna oavsett vad de erbjuds? Vilka spelartyper behövs eller skulle förstärka den generella spelidén? De luckor som identifieras är prioriterade i scoutingen. Men även de som spelare som inte är aktuella att lämna just nu måste ha ett reservalternativ, det kan ändras fort.
Som entusiastisk supporter är det lätt att intala sig att när behoven identifierats gäller ”the sky is the limit”. Men för alla klubbar, och inte minst GIF Sundsvall, finns det begränsningar i resurser och i de val man själv gör. I klartext betyder det att man huvudsakligen letar efter och scoutar blivande Bosman-spelare. Men det är en väsentlig skillnad om man letar efter en startspelare, ”en etta” som Joel uttrycker det, eller om det är en utvecklingsspelare. Lika viktigt som de egenskaper man kan se på planen är spelarens personlighet. Det sägs så ofta inom elitfotbollen att det kan uppfattas som en floskel, men efter att ha hört Joel berätta om den praxis för lagbyggande som tillämpas är det uppenbart att GIF Sundsvall ställer höga krav på spelares förmåga att styra sig själva och att bidra till kollektivet. Men Joel betonar också att man vill ha spelare som har en vilja att bli bättre, som kan lära sig nya saker och som kan ta och följa taktiska direktiv. Spelare som helt enkelt är ganska begåvade, om man ska tala klarspråk.
När alla dessa begränsningar och inriktningar vägts samman är antalet möjliga alternativ ofta relativt begränsade. Det blir i huvudsak spelare från ungefär samma nivå som GIF i Norden, då man valt att inte satsa på spelare som inte redan är vana vid den nordiska fotbollen. GIF är en för liten klubb för att kunna avsätta de särskilda resurser som ofta behövs för att hjälpa utomnordiska spelare att acklimatisera sig. Joel nämner särskilt föreningens goda erfarenheter av isländska spelare; ”det är härliga människor att arbeta med!”. Det spåret kommer man att fortsätta följa. Det finns några personer som regelbundet åker runt och ser matcher, som arvoderas av föreningen, de är våra ”scouter”. I sista hand är det tränarna som bestämmer, vill vi ha den här spelaren, därefter vidtar kontakter och eventuella kontraktsförhandlingar.
Hur ser våra tränare på säsongen 2016? Vad ska man ta med sig från 2015 och vad måste förbättras?
Joel framhåller särskilt att man vill bygga vidare på det förbättrade försvarsspel som vi såg konturerna av under hösten 2015. Anfallsspelet är man i stora drag nöjda med, särskilt passningsspelet. Men där finns också brister. Man vill bli jämnare i den offensiva förmågan, under förra säsongen skapades ibland för få chanser. Det kommer man att lägga extra fokus på inför 2016. Totalt sett är Joel & Roger optimistiska, inte minst då man anser att spelartruppen kommer att kunna fortsätta utvecklas (och den har förstärkts, kan intervjuaren tycka). Men fler lag kommer att ta GIF på allvar nästa säsong, så motståndarna kommer troligen att bli svårare att hantera.
Till sist avslutades intervjun med ett stort tack till Joel och lycka till inför nästa säsong i allsvenskan!
Hans Hasselbladh
