- -
Malmö - GIF 2-1: Bye bye Batanero?
Efter många om och men förlorar till slut Giffarna mot Malmö. En match som började enahanda, som fick fler ansikten eftersom men ändå slutade där det lutat åt hela kvällen. Vi fick se två spelare göra sina klart bästa matcher i GIF, en allsvensk debut och kanske såg vi även det sista i klubben av vår älskade David Batanero.
GIF lämnade kycklingdressen hemma, kom ut i helblått och gjorde till slut en prestation som går att leva med. Laget kämpade tappert får man väl ändå säga. Det slutade med förlust igen men den film som kommer snurra i huvudet när jag ska somna ikväll är den onödiga varning David Batanero drog på sig i slutet på matchen. Den gör att han missar derbyt mot Östersund och möjligen kan ha spelat färdigt helt i GIF Sundsvall. Sommarens internationella transferfönster håller förvisso öppet länge och det är inte säkert att det kommer några bud inom den månad uppehållet varar, eller senare under sommaren heller för den delen. Vi får se. Men till helgen spelar han åtminstone inte.
Jag inbillar mig att den här matchen kan ha varit fascinerande även för en neutral åskådare. Den blev eftersom ett skolexempel på hur en matchbild kan utvecklas och förändras under 90 minuter. Det började med 10 minuter tokpress från hemmalaget. Hörnor, jätteräddningar, målsumpningar och ett skott i stolpens insida. Det lugnar sedan ner sig en aning men under första halvtimmen går det inte att föreställa sig något annat än att detta ska sluta med en jätteförlust.
Någonstans i bakhuvudet vet man ju att alla matcher har sina faser och även det mest överlägsna lag kan inte hålla pressen hur länge som helst. Jag hinner just tänka tanken att Giffarna nog kommer slinka igenom och hitta en målchans snart så ligger bollen där i fel mål. Fel sett till all den sportsliga logik som fotbollen aldrig begåvades med och som gör att man älskar (eller hatar) den här fåniga leken. Konate gör ett bra val, stöter framåt och bryter en boll, har sedan två turliga studsar innan han lugnt placerar bollen under utrusande Johan Dahlin. Hans första allsvenska mål någonsin gör han alltså i sin gamla hemstad mot sin egen moderklubb.
Någonstans i chanskavalkaden som föregick ledningsmålet hade också Carlos Moros Gracia ett vasst avslut mot det egna målet, han vinklade den svårbegripligt nog mot det bortre hörnet. Eskelinen hann dit den gången men skam den som ger sig, Gracia fick en chans till. Efter 41 minuter lyckas han till slut få in den i eget mål. Ett inspel från Rosenberg och Carlos har gått om tid att vinkla in bollen perfekt utom räckhåll in i eget mål. Stensäkert! Och så fick vi då till slut ett självmål denna säsong, det känns på alla sätt logiskt och symtomatiskt.
Då kändes kvitteringen som dödsstöten. Efter 55 minuter kommer matchen vara avgjord, med den känslan gick jag in i pausvilen. Halvleken var en av de ojämnaste jag beskådat i allsvenskan. Vi summerade 16-1 i avslut och 1-1 i mål. Pa Konate var förutom att han blev målskytt även en av få som kunde hålla huvudet kallt och lösa situationer kreativt både offensivt och defensivt. Hans första halvlek överglänstes i bortalaget enbart av Pol Moreno, katalanen som var bokstavligen överallt.
Matchbilden ändrades gradvis under sista halvan av första halvlek. Andra föregicks av en ovanligt lång gruppkram i bortalaget. Det såg ut som de hade bestämt sig för att ge det här en chans ändå och matchen kom också in i en helt ny fas. Och om det gick lite längre mellan Malmöattackerna i slutet av första så var de helt frånvarande i andra. Plötsligt löste Giffarna pressen och började hitta runt med bollen. Plötsligt får de himmelsblå jaga och bli mer och mer frustrerade. Men det verkade som allt fokus för GIF gick åt för att hinna ur press och kombinera i eviga trianglar. Det togs löpningar, det fanns öppningar för längre bollar men de kom för sällan och när de slogs gick de bara nästan fram.
Känslan under första halvan av andra var ändå märklig, som ett nytt liv: På något vis kan vi ju komma ur detta med en eller till och med tre poäng. Men det var ändå som om de inte riktigt trodde på att det faktiskt skulle kunna skapa målchanser också. Det grämer mig nu. För även den här fasen i matchen ebbade till slut ut. Trettio minuter in i andra hade Eskelinen ännu inte behövt göra något ingripande men där och då kom tendenserna på att orken tröt. Löpningarna blev segare, bolltappen fler och allt oftare försökte man sno lite tid för vila och återhämtning. I den vevan maskar Gracia till sig ett kort och Bata får också sitt gula. Dessa två och Christiansen i hemmalaget verkade ha en egen liten internmatch om vem som ska bli först till två gula men till slut klarade sig alla tre utan rött.
Med kvarten kvar fick så Malmö vittring igen och molnen hopade sig. Matchen gick in i fas fyra, Malmös slutforcering. Skulle den bli lika intensiv som matchens första 15, undrade man. Den hann knappt början så gjorde Eskelinen sitt enda tveksamma ingripande i matchen. Han gör sig beredd på ett inspel från Christiansen men dansken drar ett långskott istället, William står ett ödesdigert ögonblick på fel fot och hinner inte riktigt ut till stolpen. Den var den matchen. Det hade kunnat gå, det gjorde det inte.
Sedan händer mest bara det vi har sett några gånger tidigare i år, Giffarna misslyckas med att etablera tryck för att få till heta kvitteringschanser. Det osar istället rejält i vårt straffområde några gånger men det stannar vid uddamålet. Pol Moreno, som var minst lika dominant i försvaret efter paus, flyttades upp för att skapa tryck och han blev till slut så trött att det var plågsamt att se men han tog löpningarna från straffområde till straffområde och fortsatte vara den som försvarade mest och bäst hos våra blå krigare. Han tar bollar i luften, han stötbryter med precision, han täcker och han löser trånga situationer. Eftersom det är en spelare jag har kritiserat ett par gånger i år känns det extra kul att se honom göra sin bästa match i GIF och kunna lyfta honom som vår främsta spelare. Och Konate, som jag också gnällt på, fortsatte också att göra sin bästa match. Han tog löpningar och utgjorde något slags hot framåt under de få anfallsförsök som liknarde aningens mer än kattskit de sista minuterna.
Ett annat litet glädjeämne får avsluta matchen. Albin Palmlöf från Sidsjö-Böle, den lilla kvartersklubben stans södra delar, hoppar in och begår allsvensk debut. Den killen kommer vi få se mer av. Från lilla Sidjövallen uppe på Södermalm, den mist gräsbevuxna gräsplanen i landet som undertecknad var med och vårkrattade i helgen, till allsvenskan. Sånt är kul!
Att förlora är mindre kul och att åka till Östersund utan Batanero känns faktiskt botten. Vi kan inte avsluta vårsäsongen med en förlust till, det går faktiskt inte. På något vis måste laget nu ta sig samman och släpa hem tre poäng, allra minst en. Kom igen nu GIF!
