-
Nej, framgången har inte påverkat oss ett dugg!
Det fanns ett pirr i luften kring kvällens match mot Åtvidabergs FF. En seger skulle dryga ut avståndet till lagen kring strecket så mycket att det i praktiken blivit nästan ointagligt. En stor möjlighet men kanske också en viss press således. Skulle GIF bryta sin tradition och hänsynslöst utnyttja en given möjlighet?
Det var hemmamatch mot tabelljumbon, med åtta förluster och två oavgjorda bortamatcher och inte en vunnen match sedan i april – en tabellmässig straffspark! Men straffar missas som bekant med jämna mellanrum och det här blev något av en spark i backen och en boll som rullar försmädligt över kortlinjen istället för den planerade stramaren i krysset.
GIF tog kommandot tidigt i matchen och dominerade bollinnehavet eftertryckligt. ÅFF spelade lågt, närmast passivt och väntade ut GIF. De har sitt första organiserade anfall i 16:e minuten. GIF:s övertag resulterar i hörnor och frisparkar men inga riktiga målchanser. GIF:s bästa möjligheter i halvleken är ett skott strax utanför av Sigurjonson i 23:e minuten och en bra aktion av Dibba i 37:e minuten, då han agerar som en sniper i straffområdet. Han tar emot ett inspel skickligt och skjuter snabbt och välplacerat men inte överdrivet hårt. Målvakten kan tippa bollen till en resultatlös hörna. ÅFF har halvlekens vassaste chans då Hovda skjuter ett rungande skott i ribban i 26 minuten från uppåt fem meter utanför straffområdet. En mycket bra individuell prestation men inte resultatet av ett organiserat anfallsspel. Totalt sett höll halvleken mycket låg klass som allsvensk match. Den hade inte ens varit något att höja ögonbrynen över om den spelats i superettan.
Andra halvlek fortsatte i stort sett som första halvlek med dominans för GIF i bollinnehavet, Men efterhand flyttar ÅFF upp sin press och jämnar ut spelet något. Sellin blir varnad tidigt i halvleken, inte helt begripligt, av en domare som var konsekvent i att inte tillåta mycket fysisk kontakt. GIF har lika svårt som i första halvlek att omsätta sitt spelövertag i målchanser. Vare sig skott på distans eller instick fungerar. Framåt mitten av halvleken sjunker kvaliteten på matchen än mer, lågt tempo, låg kreativitet och en betydande ängslighet i båda lagen. När GIF till sist får möjlighet till en spelvändning i 72:a minuten blir det farligt. Sigurjonson lägger en mycket bra passning på djupet till Englund men som dräller ut bollen över linjen.
I 77:e minuten slår blixten ned på Norrporten arena. Efter ett bolltapp av Englund på mitten hamnar bollen hos veteranen Bergström i vänsterposition strax utanför GIF:s straffområde. Han får utan press ta god tid på sig och måtta ett inlägg, som blir så bra som han ofta kan slå dem. Albornoz nickar inlägget från ett gott stycke ut i straffområdet och bollen seglar in tätt intill Naurins vänstra stolpe. Efter det parkerar ÅFF bussen men GIF lyckas åstadkomma en viss press. I 84:e minuten räddar Bergström på mållinjen efter en hörna och i matchens sista minut är Fjoluson nära att forcera in bollen när han möter ett inlägg nära vänstra stolpen. Målvakten gör där en mycket aktion. Sekunder efter den situationen är ÅFF nära att utöka ledningen på en kontring då man träffar stolpen med skott ur ett ganska svårt läge.
Men matchen ändade med att vi bekräftade vår identitet. GIF Sundsvall är ett lag som inte kan ta ödet i sina egna händer. Det är ett lag som alltid driver med strömmen och ibland lyckas men också ofta misslyckas. Ett elakt omdöme vore att föreningen saknar vinnarkultur. Ett mer nyktert sätt att betrakta förlusten är att den speglade styrkor och svagheter i GIF 2015. Vi har varit särskilt lyckosamma mot dåliga eller mediokra lag som inte inser sina begränsningar, som Hammarby, ÖSK eller ÅFF i våras. Vi har däremot genom hela serien haft svårt eller mycket svårt mot de lag som vet sina begränsningar och som spelar därefter, så som HBK och Falkenberg. GIF:s anfallsspel bygger på snabba spelvändningar, helst med betydande utrymmen öppna på motståndarens planhalva. Det bjöd inte ÅFF på och därmed blev GIF hänvisade till att spela mot uppställt försvar. Varken långskott eller försök till instick lyckades, mest därför att vi helt enkelt inte har nog kvalitet i de momenten. Det är naturligtvis undermåligt att tretton (13!) hörnor leder till en kvalificerad farlighet. De prestationer som vi idag såg i boxen gör det lätt påminna sig skälet till varför Spetani köptes. Det är inte helt lätt att förstå hur tränarna hade tagit sig an den här uppgiften. Väntade man sig att ÅFF skulle ”bjuda upp” på bortaplan? Eller visste man att det sannolikt skulle komma att se ut så här men bedömde att det inte fanns en hållbar alternativ plan att tillgå? Kanske var det så, men ett visst mått av vilja att påverka en låst matchbild genom tidigare byten hade åtminstone gjort att förlusten känts mindre demoraliserande.
Hans Hasselbladh
