Lagbanner
Omfamna misslyckandet.

Omfamna misslyckandet.

Är du inte glad? Orden kommer från min sambo när hon ser mig sittande i soffan. Mentalt utpumpad, dränerad och tom famlar jag i mitt inre efter känslor. Lättad? Absolut. Men glad? Nej! Den känslan som ligger närmast till hands för mig är ilska. Jag är arg över hur djupt vår klubb har sjunkit. Över att vi ens befinner oss i en situation där en kaosmatch är det som står mellan fortsatt existens och ökenvandring i lingonserier. 

Min ilska är någon annans glädje och eufori. Vi har alla rätt till våra känslor i stunden. Det är en del av supporterpaketet. Men nu har vi kommit igenom pärsen. Vi är på andra sidan. Den här gången kom vi undan med blotta förskräckelsen. Hur undviker vi att vi någonsin hamnar här igen? Det är dags, inte bara för utvärdering på pappret utan även i verkligheten.
Jag läser hur en av klubbens styrelseledamöter travesterar Lars Lagerbäck ”gå aldrig på magkänsla, gå bara på fakta”. Sedan räknar han upp flera bra saker som vår sportchef har gjort. Rekryteringarna av Ates, Aviander, Kagayama och Olsson har onekligen varit lyckade. Det kan ingen säga något om och det ska naturligtvis tas med i utvärderingen av den här säsongen. Men det är faktiskt bara detaljer eller enstaka pusselbitar om man så vill. Låt oss titta på helheten. Låt oss gå på fakta, inte magkänsla.

En sportchef har tre uppgifter i en klubb på vår plats i näringskedjan. Om hen är framgångsrik eller inte beror på hur bra sportchefen löser dessa.

  1. Sportslig framgång för a-laget
  2. Bidra till ekonomisk framgång genom att förädla och sälja spelare
  3. En akademiverksamhet som förser a-laget med spelare att utveckla
I en optimal värld lyckas sportchefen med alla punkter. Men ibland tar de ut varandra. Minskad sportslig framgång kan ibland förklaras av att man lyckats sälja och få bra betalt för nyckelspelare som är redo att gå vidare i karriären. Låt oss då titta på hur väl Joel har lyckats. Ingen känsla. Bara fakta

Sportslig framgång
Föreningen gjorde sin sportsligt sett sämsta säsong på 40 år. Inte godkänt.

Förädla och sälja spelare
Föreningen lyckades inte sälja någon spelare och få in pengar. Istället fick man ägna sig åt att ”skära lönekostnader”. Inte godkänt.

Akademiverksamheten
Akademispelarna har inte lyckats göra avtryck i a-laget. Däremot har man haft framgångar med akademilagen. Under året har akademin dränerats på ett flertal bärande ledare som lämnat klubben som under Joels ledning. Inte godkänt.

Rent objektivt har Joel misslyckats med varje uppgift som borde ingå i arbetsbeskrivningen. Det betyder inte att han inte har löst vissa deluppgifter med bravur. Exempelvis rekryteringarna av tidigare nämnda ledare och spelare. En utvärdering av året behöver vara systematisk, transparent och genomarbetad. En sådan utvärdering måste börja med insikt. Året är ett misslyckande. Låt oss omfamna misslyckandet och utgå från det. Vi kan inte använda Kagayama och Ates som ursäkt för att inte utvärdera grundligt.

Vad betyder det att vara ansvarig? I min bok betyder det att man är den som ytterst tar konsekvenserna om något går fel. Man kan inte vara ansvarig utan att ta ansvar. Hur ser det då ut i vår förening? Vi gick in i en säsong med en tränare som inte var mogen uppgiften. Beslutet att satsa på honom ligger hos sportchefen, Joel. Han hade möjligheten att släppa Douglas inför säsongen men tog den inte. Han höll fast vid Dogge under våren. När klubben så bara hade tagit nio poäng och låg dyngsist i tabellen gjorde till och med Douglas själv analysen att han inte mäktade med jobbet. Han tog bakdörren till en position som videogranskare i Hammarby. Allt medan vår sportchef hade orubbat förtroende för tränaren. Och här blir jag orolig. När Kalle Ståhl i rollen som klubbchef blir intervjuad i Sundsvalls tidning vill han rikta ljuset på den lyckade värvningen av Ates, snarare än att Joel var den som satsade på Dogge inför säsongen och inte vidtog några åtgärder för att ändra tränarstaben.

Joel är vår sportchef och är den som är ansvarig för hur a-laget lyckas. Visst man kan säga att han inte haft förutsättningar. Att det ekonomiska läget varit katastrofalt etc. Men faktum är att han tagit arbetet utifrån de premisserna. Då ska han också bedömas utifrån dessa.

Joels närmsta chef är hans nära vän tillika klubbchef Kalle Ståhl. Han blev intervjuad under pausen i den sista kvalmatchen. Där fick han frågor om just detta. Det nära vänskapsbandet mellan honom och Joel. Han viftade bort det med att han inte varit delaktig i rekryteringen av Joel. Då infinner sig såklart frågor om hur rekryteringen gick till. Hur såg kravprofilen ut? På vilket sätt svarade Joel bäst mot den kravprofilen? Vilka andra kandidater utvärderades och varför föll de bort? Om nu inte Kalle var ansvarig för tillsättandet av Joel, så är han åtminstone direkt ansvarig för att han har jobbet kvar.

Kalle svarar mot styrelsen. Det är styrelsen som behöver utvärdera om och i så fall hur vänskapsbanden mellan Kalle och Joel påverkat verksamheten positivt eller negativt. Och utifrån det fatta de beslut som behöver tas. Styrelsen i sin tur svarar inför årsmötet och medlemmarna.

Styrelsen behöver förklara hur utvärderingen ska gå till, vad den kommer fram till och hur de ska agera för att undvika att vi någonsin hamnar här igen. Prata med akademiledare som lämnar, prata med spelare som kommit och lämnat, prata med sponsorer, med supportrar och med jämförbara klubbar. Utgå från misslyckandet. Men stanna inte kvar, utan använd det till att bygga något som får oss att drömma om Torshamn igen.
 

Björn Höglund2024-11-28 13:43:00
Author

Fler artiklar om Sundsvall