Sundsvall - Kalmar FF1 - 3
Ovädret är här men det kommer bli värre
GIF klarade inte att utnyttja läget som gavs i mötet med Kalmar hemma. Delar av laget försökte men det räcker inte till. GIF 2017 räcker inte till på något plan och jag tänker inte hålla igen. Fullt blås i neggoventilen. Jag beundrar de som ännu tror på detta, jag gör det inte.
De flesta av oss satt kvar men ett par hundra reste sig och gick där och då. Viktor Elm hade just makat sig upp från sin ostörda picnicfilt i straffområdet och behärskat lagt upp 0-3 i Tommys högra kryss. Den första tanken var att de där kommer nog inte tillbaka på söndag. Nästa tanke var när och om någon av dessa besviket böjda besökare ser allsvensk fotboll i Sundsvall igen.
Man behöver inte vara överdrivet svartsynt för att föreställa sig en fortsatt utförslöpa ur serien och sedan, vem vet hur länge och vart det slutar? Svarta moln har sedan en tid hopat sig vid horisonten men Giffare har kunnat kolla upp mot himlen och säga att än droppar det inte. Men nu regnar det, nu är stormen här. Och sedan väntar än värre.
Jag har funderat ett tag på vad jag ska skriva. Jag måste börja med något om själva skrivandet, sedan blir det lite om den aktuella väderleken och sedan spådomar om smällen och framtiden. Det blir nog alldeles för långt, det blir definitivt deppigt.
Den korta versionen för er som inte orkar med sån här skit kommer här: Det går åt helvete med allt.
Varför skriver man på SF? Det är en del kul men två delar krävande. En liten egoboost när det blir många klick men först och främst handlar det om att hålla igång intresset för Giffarna. Jag vill ju att klubben ska märkas, jag vill att den lockar publik och sponsorer. Och jag vill att det ska finnas optimism kring laget. Därför är jag inte alltid helt ärlig heller. I år har jag slängt påbörjade krönikor, jag har raderat flera halvvägs skrivna foruminlägg och ännu mer än tidigare letat ljuspunkter i mörkret. Nu står vi där vi står, det är tydligt för alla att varken laget, ledningen eller föreningen räcker till. Så jag tar tag i det därifrån, det finns inga optimister kvar att lura.
Truppen som föreningen har 2017 är både tunn och feldisponerad. Den sportsliga ledningen har inte haft ett lätt jobb men även med tanke på förutsättningarna måste man konstatera att den har misslyckats. Här finns mittbackar i överflöd, vi har egna spelare på bänken och läktaren och samtidigt ett lån på planen. Varför denna prioritering? Räknade man kallt med internationella bud på Larsson och Danielsson?
Offensivt har vi Hallenius som enda spelare i närheten av rätt nivå och han halkade in på ett bananskal sedan han fått sparken i Helsingborg. Övriga är chansningar från lägre serier (Gall och Aziz) överdrivna förhoppningar på egna juniorer (Wilson och Morsay) och felscoutade värvningar (Sigurdsson och Steindorsson). Kan någon förklara varför vi värvar en 25-åring från division 2? Finns någon långsiktig plan alls?
Centralt är det total katastrof med både Smajl och Gerson skadade. Hela den här texten kunde (borde?) ha handlat om den söndersmulade framtidstro som detta innebär om det inte fanns så mycket annat som är än värre. På mitten har vi istället tillsvidare Batanero och en omplacerad Steindorsson som gör det skapligt. Inte tillräckligt men hjälpligt. Bata, uppenbarligen en begåvad spelare men var det verkligen rätt chansning att göra? Även utan pappersstrulet, om det bara hade varit form och skadan som spelade in? Och där bakom en till chansning i Salih och junioren Bahtijar som ännu står i knopp. Alla dessa oprövade spelare från lägre divisioner, hur var de tänkta att blomma ut och därtill hålla uppe ett förmodat bottenlag i allsvenskan? Skulle de alla magiskt dra iväg i ohämmad utveckling med Ferran Sibilas nyskapande metoder?
Så till tränarparet. Man kan göra historien kort och konstatera att inga spelare utvecklas av att spela i GIF Sundsvall 2017. Eric Björkander var under våren det lysande undantaget och klubben fick även en oväntad uppmuntran när plötsligt fyra spelare togs ut i U21-landslaget. Men nu är dessa spelare enbart ängslan och förtvinad tro på egen förmåga. Mer och mer så för varje match.
Laguttagningar präglas av envis, fåfäng tro på att samma system och samma spelare helt plötsligt ska börja fungera. Givet de sportsliga förutsättningarna var utsikterna aldrig bra och skador har ödelagt de små utsikter som fanns. Men ändå. Som truppen används blottläggs den individuella oskickligheten bara mer och mer ju längre säsongen lider. Det går inte att trolla, det fattar jag också, men det går att ta till lite radikalare grepp. Det går att spela den delen av truppen som har lite tilltro, som har rutin och har visat kvalitet och använda dem på nya positioner. Det går att frångå tidigare planer och dra upp nya, om än lätt panikartade, när det är tydligt att inget funkar.
Jag sparar det värsta till sist, matchcoachningen. Det är nog bättre att inte byta alls för varje förändring verkar till det sämre. Så även igår. När centrala ankaret Gerson (svag redan från start) går sönder vänder man sig till den tunnaste spelaren med det mest tillplattade självförtroendet på bänken, Morsay. Bredvid sitter Gracia kvar som må vara mittback men som åtminstone kan kliva in i en närkamp och som utstrålar någon slags pondus. När sedan varken knattarna Gall eller Morsay lyckas med något alls, vad görs? Jo, in med Sigurdsson, ännu en i samma format! Och när Rajalakso är en av få som tar initiativ, vågar och faktiskt lyckas med något, då är det sedan han som byts ut. Har bytet gjorts upp långt innan matchen ens börjat? Bra att ta in Myrestam men använd för tusan Raja någonstans på planen då.
Så går det som det går. Torsk igen och det hade det kanske blivit hur som, jag kan inte hävda med någon trovärdighet att andra tränarval givet hade ändrat på något. Vi summerar: GIF-Kalmar 1-6. Exakt så nära är vi. Och exakt så nära är laget att spela i allsvenskan 2018 också. Kanske är Halmstad tillräckligt dåliga men jag kan inte se någonstans att vi kan hålla det där märkliga brandgula flyttlasset efter oss säsongen ut. Inte en chans.
Mörker, pissregn och snålblåst.
Det var vädret det. För de tappra som är kvar kommer nu framtidsprognosen, smällen. Vi började året med den lilla symboliska summan i eget kapital som styrelsen och fordringsägarna tyckte kändes lagom. Och därefter… Ingen ville köpa arenanamnet, för få ville sponsra på andra sätt, alldeles för få ville köpa matchbiljetter och ingen ville köpa våra spelare. Var och en som gått ut grundskolan kan räkna på det där och klura på vad det innebär.
Saints. Dragons. Granlo BK. Sundsvall Hockey.
Och nu GIF Sundsvall.
Eller kan Silva-pengarna kanske räcka året ut? Jag har inte mer information än någon annan, jag lägger bara ihop två och två och ser då att Sundsvall näppeligen har något elitlag i någon av de större lagsporterna inom ett par år. Om inte nya och avgörande händelser inträffar (det mest osannolika av dessa att Giffarna börjar vinna matcher).
Jag kommer igen till IP på söndag och nästa år, oavsett serie. Det är det ända man kan göra om man vill hoppas på någon framtid för fotboll i staden. Men det känns som sundsvallsborna redan har rest sig och gått hem.
