Djurgården - AIK1 - 4
Rekordnoteringar och blickar som vänds uppåt
GIF Sundsvall hade en stark svit bakom sig inför dagens match. Inte bara resultaten har gått vår väg, spelet har också sett alltmer stabilt ut. Skulle trenden fortsätta eller skulle det bli sedvanligt GIF-svaj? Matchen blev litet mer dramatisk och grinig än vad åtminstone denne skribent hade förväntat sig. Men mycket stod på spel för båda lagen, GIF ville till varje pris inte förlora och ÖSK kände sig piskade att vinna.
Matchen inleds med ganska lågt tempo och måttlig kvalitet på spelet. Båda lagen är påtagligt försiktiga. I 7:e minuten slår en Gerzic en mycket vacker lång passning till Ericsson som kommer i avslutsläge. Naurin gör en ganska darrig utrusning men Ericsson skjuter utanför. Det är inte sista gången han gör det under matchen. Bara två minuter senare får Ericsson en ny chans då han får kontroll över djupledsboll och skjuter ett riktigt bra skott som Naurin räddar. Det är en stabil räddning, men den ska han ta, ganska nära honom i rätt höjd för målvakten.
GIF spelar försiktigt och ligger ganska lågt men sticker upp när tillfälle ges. Dibba iscensätter skickligt en kontring i 12:e minuten där han passar Rajalakso, som missar eller snarare får bollen litet bakom sig. Där hade nog Rajalakso kunnat vara mer koncentrerad på att ta emot bollen än att springa så fort som möjligt.
Halvleken är relativt jämn men med ett visst spelövertag för ÖSK. Det är något som inte stämmer kommer jag på efter en stund. Tittar jag på fel match? Nej, det är GIF, ingen tvekan. Ett lag spelar kontrollerat försvarsspel; med uppställt försvarsspel om två linjer på djupet, med press och understöd mot bollhållare, aggressivitet mot alla rörelser i den farliga ytan framför straffområdet, koncentration i alla dueller. Laget som gör det är inte som vanligt en motståndare utan GIF! När den insikten sjunkit in, börjar jag känna mig litet lugnare. ÖSK:s spelövertag är inte särskilt hotande. De har mycket få egentliga målchanser och de på papperet många avsluten är genomgående tämligen ofarliga.
I samband med en kontring i 31: minuten, som vanligt riggad av Dibba, uppstår en av matchens två omdiskuterade situationer. Englund kapas rätt grovt av Gerzic i straffområdet. Det är uselt försvarsspel, Englund har inte direkt skottläge så Gerzic borde ha varit följsam och täckt. Det är utan tvekan straff, men domaren vinkar avvärjande. Jag vet inte vad som mer krävs för att det ska bli straff.
Inte heller i halvlekens slut undfägnas vi med något särskilt lysande spel. Matchen blixtrar till i korta sekvenser, som när Ericsson möjligen felaktigt avblåses för offside i 39:e minuten. Med hänsyn till hur hans avslut i övrigt såg ut är jag inte så säker på att det varit en given målchans om domaren inte blåst av. I halvlekens allra sista minut skjuter Gerzic ett riktigt bra skott från ett gott stycke utanför straffområdet som tar i burgaveln.
ÖSK inleder andra halvlek bäst och har en god chans när Broberg skjuter strax utanför efter en vacker framspelning av Ajdarevic. I 53:e minuten nickar Ålander en hörna stenhårt på en ÖSK:are, den situationen hade kunnat sluta annorlunda. Efter en stund avtar kvaliteten på nytt, GIF ligger lågt, ÖSK passar runt och kommer inte till avslut. ÖSK:s bästa chans kommer efter en vanvettspassning från en GIF-spelare (jag såg inte vem) som plockas upp av Ericsson men Naurin avvärjer situationen säkert.
I 57.e minuten kommer matchens andra dramatiska situation där domaren placerar sig i huvudrollen. I en ännu vass kontring med Dibba som upphovsman får Sellin bollen inne i straffområdet, en kampsituation uppstår och Sellin faller. Domaren väljer att inte blåsa, det kan nog ha varit rätt, men i situationen därefter spårar både Sellin och domaren ur. Sellin fäller Åhman-Persson med ett beskedligt krokben, det är ingen spark, inga dobbar och ingen våldsamhet. Men domaren väljer att utvisa Sellin direkt! Det domslutet är åtminstone inte självklart.
Utvisningar får inte sällan oväntade effekter i fotboll, eller rättare sagt överskattas ofta betydelsen av utvisningar ganska dramatiskt. ÖSK fortsätter att pressa men får ingen utdelning. I 66:e minuten gör GIF ett dubbelbyte och går ned på en anfallare. I 70:e minuten avgörs matchen, då en boll nickas rakt ut från ÖSK:s straffområde efter ett inkast. Den hamnar hos Sigurjonson, som kan driva bollen ostörd flera meter innan han skjuter ett hårt och kontrollerat skott som ger GIF ledningen.
Efter ledningsmålet tilltar ÖSK:s skenbara dominans. GIF är tidvis nedtryckta långt ned i den egna boxen. Nu är det mer ren kamp än kontrollerat positionsspel på två linjer. Men även det går bra. Hasani visar sin klass flera gånger under det knappt halvtimmeslånga inhoppet. Den bästa GIF-chansen i slutet har Adam Chennoufi, som nästan frispelad skjuter rakt på målvakten.
Domaren lyckades hitta fyra tilläggsminuter någonstans, oklart var, men det förändrade inte matchen. ÖSK ser i mina ögon betydligt bättre ut som lag än många andra lag i botten av tabellen. De mötte nu inte en motståndare som pressade dem hårt, så deras försvarsspel sattes inte på prov. Men anfallsspelet är anmärkningsvärt tandlöst. Det skulle antagligen räcka att någon av deras anfallare får litet flyt, eller ännu hellre om Kamara kommer till spel, för att ÖSK inte ska behöva riskera nedflyttning.
Med den här matchen kan GIF:s tränare kvittera ut högsta betyg för sommarens utvecklings- och förbättringsarbete. Individuell kampvilja i duellsituationer? Check!
Koncentration i alla situationer i egen box? Check!
Samarbete mellan backlinje och mittfält för att försvara området strax utanför straffområdet? Check!
Förmåga att kunna spela uppställt försvarsspel mot motståndare utan att tappa positioner men med press på motståndarens bollhållare? Check!
Med de här förändringarna är vi långt mycket mindre än tidigare slavar under slumpen. Vi kan nu kontrollera en matchbild, åtminstone mot motståndare som inte är alltför överlägsna. Jag vet inte om Joel & Roger tagit inspiration från ett snack med en tränare från Alby-trakten i västra Medelpad. Det är i vart fall våra tränare som fått spelarna att förstå vad som måste göras och hur de ska nå dit och det ska de ha beröm för. Bra grabbar, nu fortsätter vi så här!
Hans Hasselbladh
