Serien börjar på torsdag
Gästskribenten Hugo Höglund, giffare bosatt i Malmö, reflekterar kring den allsvenska starten för Giffarna.
Efter en knapp minut hade Tobias Sana presenterat sig för den allsvenska publiken, snurrat upp Sundsvalls vänsterkant och lossat ett skott mot nyblivne lagkaptenen Tommy Naurin. Arton minuter senare stod det 0-3 på resultattavlan. Markus Rosenberg skrattade och såg så arrogant överlägsen ut som bara han kan komma undan med när han firade sitt 3-0 mål samtidigt som han klappade om sin nya vapendragare Jo Inge Berget. Berget ,som enligt snacket här i Malmö inte levde upp till förväntningarna, hade fyra minuter tidigare skickat in sitt andra mål för dagen. Malmö FF hade gått på knock utan att egentligen ha någon motståndare i ringen. Som Giffare led man, förnedringen var total efter 20 minuter.
Kalla det orutin, stundens alvar, premiärnerver eller en för bra motståndare, än så länge tänker jag nämligen inte dra slutsatsen att det är kvalitén på laget som är för låg. Dock är det omöjligt att inte konstatera att fram till tre noll så stämde ingenting. Malmö FF bjöd upp till kamp men Giffers tog inte den. Det var länge sedan jag såg ett fotbollslag bete sig så passivt, det var plågsamt att se på. Naurin stod på hälarna vid det första målet och backlinjen vid de två följande- Magnus Eikrem och Tobias Sana fick ohotat hitta in med bollar till två fristående ljusblåa strikers.
Givetvis är det förståeligt att man mot ett bolltrillande MFF som anfaller med sju dödligt giftiga spelare samtidigt väljer att falla tillbaka och ligga på rätt sida, allt annat vore dumdristigt. Det var också Gif Sundsvalls plan, ligga rätt och hålla i bollen när man fick den, en plan som dock fallerade redan i matchens inledande minuter. Att ligga lågt kräver en vinnarinstinkt, kämparvilja och press allt detta saknades. I boxen är det viktigt att ligga i rygg på sin gubbe, Norrlandslaget stod skrämmande nog på hälarna de första tjugo.
Efter 0-3 hände något. Mästarna blev bekväma och förmodligen så släppte nervositeten hos Giffarna då matchen i princip var avgjord. Några fina samspel, lite lugn och ett par individuella prestationen ledde till en halvchans, en stolpträff och en feldömd straff. Det var också så nära Gif Sundsvall kom Malmö FF som efter en precis nick på en precisare frispark kunde stänga butiken och öva positionsspel under andra halvlek.
Trots att matchen tack vare Adus utvisning inte slutade i total förnedring finns det mycket att diskutera. Gif Sundsvall är nykomling i allsvenskan för tredje gången på sju år. De två tidigare gångerna har man trots kvalité lyckats klanta sig ur serien direkt igen genom egna misstag. Sammantaget är det få spelare i dagens trupp som har bevisat något i allsvenskan. Laget är dock sammansvetsat, har mycket kvalité och mer bredd än fler av seriens bottenlag. Därför ska det inte heller vara någon omöjlighet för årets Sundsvall att ha lag som Falkenberg, Gefle och Halmstad bakom sig när trettio omgångar är spelade. Detta ska vara möjligt trotts att användningen av Adam Chennoufi är fel och att vi bevittnade ett passivt och nonchalant försvarsspel under måndagen. Det är missar som straffar sig oavsett om motståndet heter Malmö FF eller Gefle. Det råder inget snack om att man behöver steppa upp en nivå då man nu spelar på en nivå där det inte rum för de Superettan-misstag vi fick se idag.
Även en mörk dag som denna fanns ljusglimtar. Robert Lundström var en sådan. Lars Krogh Gerson och Runar Sigurjonson var två andra. Robban kan bli en ny David Myrestam eller om ni föredrar en Mikael Lustig. Jag kan dessutom med full säkerhet säga att vi skulle haft samma resultat med Kevin Walker på planen. Gerson fyllde hålet efter Kevin, och var den enda spelaren som inte stod på hälarna inne i straffområdet när Berget rullade in sitt 2-0 mål. Både Gerson och Runar tog duellerna från första minuten och kan utvecklas till ett bra radarpar ju längre serien går. Dessa spelare tillsammans med andra enstaka positiva fragment, framförallt de offensiva, gör att det fortfarande finns möjlighet att komma igen. Tror man på det, glömmer denna matchen går det att fortfarande få en bra start på Allsvenskan 2015. En match mot Malmö är nämligen inte länge en vanlig allsvensk match och man bör därför inte dra förhastade slutsatser om var Giffarna faktiskt befinner sig. Vad kan egentligen stoppa Malmö? Väldigt lite. Jag väljer därför att vara tacksam för att förlusten kom tidigt, visade lagets brister och ger möjlighet för förbättring. En förlust mot Malmö är inte hela världen, fler lag kommer ha det mer än jobbigt mot Di blåe.
På Torsdag börjar Allsvenskan på riktigt. Då väntar Åtvidaberg, en kanske mer realistisk värdemätare, men som även den kräver en rejäl prestationshöjning jämfört med igår. I premiären blev Gif Sundsvall sänkt av ett Champions League lag innan de ens gett sig själva chansen, det må vara hänt. Fler lag och mycket annat kan fortfarande komma i vägen och sänka oss, men det ska inte få ske lika enkelt. Viktigast känns därför att grabbarna försäkrar oss om att de inte än en gång tänker sänka sig själva. Klarar de av det är jag övertygad om att Norrlandsfönstret är öppet även 2016.
