Vissa förluster svider extra mycket

Solen sken, publiken fick komma in igen, vi hade tre raka vinster i ryggen och chans på serieledning. Allt var upplagt för en klang och jubelföreställning.

Men mitt i GIF-pressen stack J-Södra upp och petade enkelt in ett ledningsmål. Gästernas Omondi hade studsen på sin sida (eller kanske snarare Blomqvists missberäkning) och kunde få med sig bollen och slog ett inlägg till Adrian Edkvist som helt omarkerad kunde rulla in bollen. Redan där kändes det skakigt i vårt försvarsspel. 0-1 var ett faktum.

Innan dess hade vi haft flera hyfsade chanser framåt men utan att hitta målet. Men istället för att tappa fart så kunde Giffarna fortsätta pressen (antagligen till stor del på grund av de 500 tappra supportrarna som injicerade energi i laget) och laget radade upp flertalet heta chanser (även en misstänkt straff som domaren vinkade bort). Men det var nästan inga av dessa som faktiskt gick på mål. Det var skott över eller på sidan, mest hela tiden. Och det som faktiskt gick på mål tog J-Södras Frank Pettersson hand om. Efter en halvtimme mattades giffarnas press och J-Södra var framme i ett par heta chanser som inte resulterade i något mål, turligt nog.

Istället var det Erik Andersson, bra hela matchen, som tog emot ett inlägg, rundade backen och slog en perfekt passning till Pontus Engblom som inte hade några problem att kvittera.
Då vaknade giffarna igen och hade ytterligare fina chanser att ta ledningen, men utan resultat. Sammanlagt en trevlig halvlek med roligt spel, många chanser, men där den riktiga skärpan saknades. Sett till chanserna så tycker jag nog att Giffarna förtjänade att leda i paus, även om resultattavlan fastnat på 1-1.

I andra halvlek lyckades inte Giffarna hitta tillbaka till den fina pressen från första halvlek utan det var jämnare (sämre) spel, mer stillastående och allmänt inte lika rolig fotboll. Skärpan saknades än mer. Istället var det J-Södra som flyttade fram och utmanade vår backlinje, som vacklar när motståndarna sätter fart. Och det bevisades igen när Omondi, som passade till J-Södras första mål, kunde skottfinta sig förbi spelare efter spelare i giffarnas försvar innan hans skott blockerades, men han fick tillbaka returen och sköt igen - i mål. Då hade det gått 57 minuter av matchen.

Sundsvall försökte svara genom att några minuter senare genomföra ett dubbelbyte och satte in Johan Bengtsson och Robert Lundström. Ut gick David Myrestam och Albin Ekström. Det började bra och blixtrade till på högersidan. Nu kommer det hända grejer tänkte vi supportrar i soffan och på läktaren. Det blev några hörnor, men mer än så hände faktiskt inte. Istället fick vi ett nytt dubbelbyte där Jesper Carström och Paya Pichkah klev in när Erik Andersson och Daniel Stensson klev av.

Carström visade direkt att han ville vara med i matchen och Paya hade också några bra insatser. Men genomgående i andra halvlek var att skärpan från första halvlek saknades. Passningarna var inte lika bra, inläggen var oftast för långa eller för nära målet. Det ville sig helt enkelt inte. GIF Sundsvall kunde inte ge "premiärpubliken" någon anledning att jubla och fira när 90+5 var slut. Inga poäng till hemmalaget, ingen serieledning.

Statistiken efter matchen var rätt tydlig. Giffarna hade 16 skott varav 3 på mål, och ett  som resulterade i mål. J-Södra hade desto färre skott, bara 7, men istället hamnade hela 6 stycken på mål vilket gav gästerna från Jönköping 2 mål och därmed sina första, andra och tredje poäng på bortaplan den här säsongen. Sett till två halvlekar kändes inte resultatet så rättvist, men sett till andra halvlek så är det svårt att inte erkänna att Jönköping förtjänade sina poäng.

Att vi skjuter över och bredvid samt slår inläggen för långt kanske kan förklaras med lite övertändning i viljan att ge hemmapubliken det de kom för att se. Betydligt värre är att försvaret darrar så fort motståndarnas anfall blir lite hetare. Det saknas lite "Gracia"-tag. Inte en j---l ska fram. Blaževic kan inte ta allt. Dessutom riskerar vi att tappa honom snart. Hur bra de ordinarie målvakterna är vet vi inte. Oscar Jonsson spelade i fredagens träningsmatch mot Gefle och släppte där in 3 mål.

Vore man opartisk fotbollsåskådare så var det nog en trevlig kväll med vackert väder, härlig publik, bra fotboll och roligt med studiosändning för oss i soffan. Men som gif-supporter har man svårt att glädjas åt det när det blir en snöplig förlust.

Bäst på arenan en sån här dag var givetvis publiken!

PS. En liten meta-spaning är att även SvenskaFans redaktionella system verkar ha anpassat sig efter coronarestriktioner med max 500.

2 kommentarer