We happy?
I portföljen efter 12 omgångar: 5 segrar, 19 poäng och 6:e plats i tabellen. Och så de historisk sett mest relevanta siffrorna för GIF; 6 poäng ner till kvalplats, 14 poäng ner till nedflyttningsplats. Yeah, we happy.
Inte riktigt halvvägs in men väl två femtedelar och serien pausar i sex veckor. Laget går in i försäsong igen och börjar med två veckor ledigt. Semester gäller dock varken för Rúnar Már Sigurjónsson som ska spela EM eller Urban Hagblom som ska säkerställa en slagkraftig trupp till i höst. Knappast heller ordförande Nikula som ska se till att klubben visar ett stadigt positivt eget kapital för första gången på många år.
Hur man än ser på resultaten efter 12 omgångar är det bra statistik för GIF Sundsvall. Förväntningar förskjuts snabbt när det går bra. Det är lätt hänt att börja förvänta sig ständig förbättring på alla plan men tävlar man mot andra funkar det inte riktigt. För att utröna mer exakt hur bra säsongsstarten är behövs en referenspunkt. Bedömer vi från läget vid senaste match, vid seriestart eller förra säsongen? Jag drar det gärna längre än så. Kanske inte till 1903 men åtminstone till en jämförelse med de 15 tidigare allsvenska säsongerna, 1965 till 2015.
Face it, det är normalt för GIF Sundsvall att åka ur allsvenskan. Uselt förvisso, men normalt. 7 säsonger har det blivit degradering, 8 gånger har man klarat sig kvar och i de flesta fall har det varit på håret.
Mittenplaceringar har bara inträffat 1988 (5:a) och 2004 (7:a). 2004 sminkades upp genom en omräknad tabell där GIF tillskrevs en skrivbordsseger i efterskott. Enda egentliga undantaget är alltså 1988. På Tomas Brolins och Håkan Sandbergs tid! Årets poängsnitt (även med 1988 översatt till trepoängssystemet) är hittills bättre än det året.
Ok, 1965 är länge sedan. Den senaste anständiga referenspunkten för jämförelse är säsongsslut 2015. Efter tre raka misslyckanden (2005, 2008 och 2014) slutar laget 12:a, sju poäng ovan strecken. Laget avslutar t o m med två betydelselösa seriematcher, de första sedan 2005 då nedflyttningen var klar innan sista omgången. Man kan hävda att 2015 blev den tredje bästa säsongen i klubbens historia.
2015 var alltså, hur man än mäter, en succé med GIF-mått mätt. 2016 är hittills, hur man än mäter, bättre än 2015 både poängmässigt och spelmässigt. Så bra är alltså den här säsongsstarten. Det är 1988-klass.
Biskop Brask vill smussla in två lappar under sigillet. På en står det ”Lex 2012”. Klubben tenderar att ta flest poäng under vårsäsongerna. Invändningen mot detta är att det ska gå riktigt, riktigt uselt hädanefter för att bara nå 32 poäng som räckte gott och väl 2015. Den andra lappen är skriven med ilsket blinkade neonskrift. Där står ”Ekonomin”. Klubben måste 1 oktober visa positivt eget kapital per 31 augusti och, knepigare ändå, en prognos för plus i kassan även vid årets slut. Om inte så är lagbygget förgäves. Jag är inte helt bekväm med detta trots lugnande ord från Nikula. Inte efter att 2015 på något märkligt sätt slutade på minus. Krönikan ska inte handla om ekonomin men det går inte att bortse från att vad som ser ut som ett sportsligt succéår, vid ett mötesbord i höst kan förvandlas till klubbens värsta någonsin. Det hände som bekant med Örebro 2004.
Åter till fotbollen. Det finns saker att vaska fram ur statistikfloden, som att resultaten är markant bättre för första halvlek än för den andra. Statistiken V-O-F är 8-3-1 före paus och 3-3-6 efter. Uttryckt annorlunda så har vi gjort första målet 10 gånger av 12 men släppt in sista målet i 7 av 12. Varför? Hos vissa spelare är det nog trötthet (Silva t ex som missade lagets tidiga uppbyggnadsträning) men det känns ännu mer som en oförmåga att kontrollera spelet vid ledning.
Medaljens blänkande framsida är förstås hur laget inleder matcherna. Första halvlekarna har präglats av tålamod, kontroll och bra avvägningar. Idéerna från tränarparet Joel och Frasse har satt sig mer och mer för varje år, justerats så smått och eftersom långsamt kompletterats med nya spelare. Tålamod och konsekvens i det korta och långa perspektivet.
Uppspelen med den ständigt droppande innermitten och de breddande mittbackarna är om möjligt ännu tydligare i år. Till detta kommer nu även en forward (vanligen Silva) en bra bit ner för att kombinera med de centrerade yttrarna. Det ger fler möjligheter för motståndarna att täcka upp än tidigare då det i stort sett räckte med att stänga kanterna. Och hela tiden finns alternativet med det långa uppspelet direkt på sprintern Dibba. Så värst många kombinationer på dessa teman kör vi inte med. Det räcker ofta bra medan det, andra gånger ser ut som inget alls händer men med konsekvent nötande kommer målet till slut ändå. Tålamod, som sagt. Ganska lika borta som hemma ser det ut som, med viss anpassning i lagets tyngdpunkt och vilka värderingar man gör. Framför allt har man varit kusligt effektiva på att utnyttja snabba omställningar när motståndarna befunnit sig tillfälligt ur balans. Examensprovet i denna kurs avlades i Östersundsmatchen och betyget blev stort A.
För mycket konsekvens och tålamod kan dock göra en supporter tokig. Bilden av en genial coach är en som ändrar uppställning varje match och gärna flyttar spelare till nya positioner mellan och under matcher. Allra viktigast för imagen är tidiga byten som ger intryck av att kunna göra snabba taktiska analyser och direkt anpassa sig därefter. Lägg sedan till några dräpande formuleringar i halvtidsintervjuerna och karriären är säkrad. Våra tränare gör inget sådant. De sitter still i båten och väntar lugnt på att vinden ska fylla seglen man omsorgsfullt preparerat under fem säsonger.
Det sägs att man kan klara sig skapligt som hobbymeteorolog med att spå morgondagen genom att helt enkelt beskriva dagens väder. Man kommer missa stort ibland men tillräckligt ofta hamna nära eller precis rätt. När det gäller GIF kan man plocka ut licens som fullfjädrad Saida genom att sia att nästa startelva kommer vara exakt samma som senast.
Det är svårt att ta sig in i GIF-elvan men i stort sett omöjligt att spela sig ur den. Det krävs en skada eller avstängning. Och vad mer är, hur knackigt du än spelar blir du aldrig utbytt före minut 75. Klätt i siffror har GIF använt 15 startspelare i år och hela 8 spelare har startat samtliga matcher. Motsvarande för siffror för t ex Östersund är 18/3. I den mån ÖFK har forwards (det kan diskuteras) så byts de nära nog ut mellan varje match. I GIF har Dibba/Silva startat alla 12 matcher och Dibba har nu startat i klubbens 60 senaste seriematcher, alla sedan juni 2014. Snacka om att ha grundmurat förtroende! Tränare som gör så når aldrig en bred uppskattning. De kommer alltid vinna ”trots att” och alltid förlora ”på grund av”. Den förutsägbarhet och taktiska rigiditet som präglar våra tränare är frustrerande för många supportrar och förstås ännu mer så för spelare utanför startelvan. Hur förbereder sig Shpetim Hasani för ännu en match vetande att oavsett hur det ser ut kommer han bli inbytt runt minut 80?
Allra mest tålamod har tränarna haft med Kristinn Steindórsson, prestigevärvningen från MLS som fick #adla urban att trenda stenhårt under våren. Tränarparet väntar. Och väntar. Hoppas och väntar. En äggruvande pingvinpappa ter sig rastlös i jämförelse där han står stilla genom hela polarnatten. Men kanske väntar en gryning till slut även för oss och ett skal som spricker? I vilket fall och vad man än tycker om tränarna, så funkar det uppenbarligen. De får ut allt man kunnat hoppas av förutsättningarna Urban fixade. Allt och lite till.
Till sist några ord om det jag gissar är Urbans två centrala huvudbryn i juni 2016. Rúnar Már Sigurjónsson kommer flyga ut genom något av Europas sommarfönster. Vilket vet vi inte och inte när. Blir det någon fler match i GIF? Möjligen men högst osäkert. Jag vill ju ändå hoppas på en avtackning i juli. Som halv bosman kommer det inte bli storkovan till klubben men åtminstone något. Robert Lundströms övergång sägs ha inbringat närmare miljonen förra sommaren med motsvarande förutsättningar. En EM-spelare, tillika en av seriens bästa centrala mittfältare, ska ge mer. Håll tummarna för mycket reklamtid i rutan för Runar under EM. Frågan är hur mycket klubben kan få och sedan hur han ersätts. Tranberg, Granat och Suljevic finns idag. I vilket fall kommer ersättning till klubben för Runars deltagande i turningen.
Noah Sonko Sundberg har varit en succé i åtminstone tio matcher. (Den första halvleken som inhoppare ser vi som inkörningstid.) Han må vara lite yvig emellanåt, han kan vara slarvig och lite nonchalant också, men överlag har samarbetet med Danielsson funkat mycket bra. Och han gör vansinnigt snygga mål. Förlängningen på ett år från AIK kändes som ”vi säljer gärna i sommar men vi vill ha lite betalt också”. Tre år hade signalerat något annat. Men nu när Norling tagit över och Sonko imponerat gör kanske AIK en annan bedömning? Sonko har en plats i U21-landslaget att försvara och vill knappast sitta på bänken i höst. Låneavtalet med AIK löper ut 15 juli, spännande fortsättning följer. Stefan Silva har det viskats om. Troligen har även någon upptäckt hur bra Marcus Danielsson och Eric Larsson är. Och Pa Dibba verkar ständigt ha hemlängtan till 08-land. Det ska till bra bud eller kris i ekonomin för att någon av dessa ska lämna. Och vad ska man göra i sex veckor då? Jo, man kan följa Runar, Ari, Micke lustig och Emil Forsberg i EM. Och sniffa efter eventuella rykten från Urbans kontor. Två träningsmatcher blir det också. Örebro 23/6 i Gävle(!) och Östersund 2/7 i Sveg(!).
