Grus i det offensiva maskineriet
ÖSK har full pott efter två omgångar men det har ändå funnits en hel del grus i det offensiva maskineriet. Jag har tittat lite närmare på lagets anfallsspel och identifierat det som framför allt måste förbättras till matchen mot Gefle.
Om man ska analysera och utvärdera ett lags anfallsspel på ett objektivt sätt så måste man ta hänsyn till motståndarens försvarsprestation.
Jag vill därför inleda den här krönikan med att berömma Syrianska för sin defensiva insats.
Södertäljelaget var betydligt mer välorganiserat än jag trodde och försvarade sig på ett skickligt sätt.
Hög press från start
Syrianska satte hög press i första halvlek och tvingade ÖSK:s backlinje till svåra uppspel. De inre mittfältarna Abgar Barsom, Dinko Felic och Rabi Elia gjorde det dessutom otroligt trångt på mitten.
Även om Syrianska försvarade sig bra så tycker jag att rörligheten i ÖSK:s spel var under all kritik. Jag har skrivit om detta tidigare men eftersom problemet återkommer så känns det angeläget att skriva om det igen.
Yttrarna måste löpa mer
I Sixten Boströms 4-3-3 så har ytterbackarna viktiga roller i anfallsspelet och för att de ska få ytor på kanterna så måste yttrarna då och då ta löpningar in i banan. Löpningarna skapar dessutom oreda i motståndarnas mittförsvar och det gör att Andreas Haddad får mer utrymme centralt.
ÖSK har många skickliga kantspelare som älskar att utmana sina ytterbackar, men mot Syrianska så blev framför allt Marcus Astvald alldeles för statisk i sin position.
Mackan gjorde det bra när han fixade hörnan som gav segermålet, men han har en tendens att vilja slicka sidlinjen och spela för mycket yttermittfältare.
Valdet Rama trollade flera gånger i första halvlek och visade sin klass, men när det gäller lagspelet så måste även han löpa mer utan boll.
Ineffektivitet trots stort bollinnehav
Vi hade liknande problem i inledningen av förra säsongen när Astvald och Porokara blev alldeles för statiska i sina positioner. Bollinnehavet dominerades men laget hade svårt att skapa klara målchanser.
Rörligheten i anfallsspelet blev dock bättre när Paulinho kom in i laget och rörde om i grytan med sina djupledslöpningar.
Gerzic kan lösa knutar
Min uppfattning är att ÖSK blir ett ganska lättläst lag när yttrarna i princip aldrig tar diagonala löpningar in i banan.
En Nordin Gerzic i toppform kan lösa knutar på egen hand men nu när han ligger efter i träning och saknar det sista klippet i steget så blir vi ännu mer beroende av vårt kollektiva anfallsspel.
Vår kommande motståndare Gefle är ett lag som gärna backar hem och gör det trångt för sin motståndare. För ÖSK:s del så innebär det att rörligheten blir ännu viktigare.
Vi har sex poäng efter två spelade matcher.
Jag är ändå långt ifrån nöjd.
Det är en skön känsla.
