H96-HIF 3-2: En fransk grodätare
HIF var på väg mot en stark moralpinne borta mot tyska Hannover 96. Efter att ha spelat uselt i 50 minuter vaknade jätten från Sundets Pärla och vände till 2-2. Det som såg så bra ut raserades dock – för sjuttioelfte gången – av en fransk grodätare i gult.
AWD Arena, torsdagen den 8 november 2012 kl 2105:
Hannover 96-HIF 3-2 (1-0)
1-0 Mame Biram Diouf (3’), 2-0 Mame Biram Diouf (50’), 2-1 Nikola Djurdjic (59’), 2-2 Alejandro Bedoya (67’), 3-2 Szabolcs Huszti (90+1’)
Publik: 37,000
Gula kort: Lars Stindl (H96), Mattias Lindström (HIF), Alejandro Bedoya (HIF)
Röda kort: Walid Atta (HIF), Peter Larsson (HIF)
Domare: Fredy Fautrel (FRA)
HIF (4-4-2): Pär Hansson – Christoffer Andersson, Walid Atta, Peter Larsson, Jere Uronen (Erlend Hanstveit 84’) – Mattias Lindström (David Accam 94’), May Mahlangu, Ardian Gashi, Rachid Boaouzan (Álvaro Santos 46’) – Alejandro Bedoya, Nikola Djurdjic
Oanvända avbytare: Daniel Andersson (mv), Daniel Nordmark, Thomas Sörum, Emil Krafth
Hannover (4-4-2): Ron-Robert Zieler – Steven Cherundolo, Mario Eggiman, Karim Haggui, Konstantin Rausch (Christian Pander 73’)– Lars Stindl, Manuel Schmiedebach, Christian Schulz, Szabolcs Huszti – Didier Ya Konan (Jan Schlaudraff 72’), Mame Biram Diouf (Artur Sobiech 87’)
Oanvända avbytare: Markus Miller (mv), Hiroki Sakai, Adrian Nikci, Mohammed Abdellaoue
Ni vet förmodligen redan vad som har hänt vid det här laget. Som HIF:are har jag inte förmått mig skriva någonting förens nu. Jag hoppas ni har överseende med detta.
HIF inledde, precis som matchen på Olympia, i mycket dålig stil. Och precis som i hemmamatchen gjorde Mame Biram Diouf ett tidigt nickmål efter uselt markeringsspel från HIF:s försvar. Den väldige Diouf fick stå helt ensam i sex meters-boxen och ostört nicka in ledningsmålet för tyskarna. När den dittills duktige franske domaren Fredy Fautrel blåste för pausvila hade HIF inte haft ett skott på mål, och knappt ett organiserat anfall. H96 taktik var klar. Ha ett så högt passningstempo som möjligt, anfall på åldermännen Andersson/Lindströms kant, och slå mycket inlägg på Diouf och Dider Ya Konan.
Det var även på ett inlägg som Diouf nickade in 2-0 direkt i andra. Det enda man som HIF:are då kunde hoppas på var att Hannover slog av på takten och trodde saker och ting var klara. Skulle tyskarna göra det visste vi att HIF hade tillräckligt mycket kvalité i laget för att kämpa sig tillbaka. Men hade man moralen? Det visade sig bli fallet på båda scenarierna. Hannover slog mycket riktigt av på takten, och HIF visade upp en enorm moral när man först reducerade genom den notoriske målmaskinen Nikola Djurdjic (efter en mycket fin volleyassist från Mattias Lindström) och sedan kvitterade efter en fast situation där Alejandro Bedoya var sist på bollen.
Efter kvitteringen var Hannover skärrade, och matchen låg i HIF:s händer. Álvaro Santos, som hade kommit in i paus och fortsatt visa upp den enormt fina höstform han nu är inne i, var till exempel ytterst nära att göra 2-3 bara kort efter kvitteringen.
2-2 stod sig dock, och det såg även ut att bli slutresultatet när matchen tickade upp mot sina 90. Då valde alltså den franske snigel- och grodätaren, Fredy Fautrel, som dittills varit stabil och inte synts till förutom när han var tvungen, att kliva in i handlingarna. Peter Larsson bryter ett Hannover-anfall, tillsynes perfekt, utanför straffområdet. Fautrel väljer dock att blåsa straff och visa ut… Walid Atta. Stor kalabalik utbryter. Det är ju inte straff, och det är ju inte Atta som gjort något. Medans Atta lommar av planen påpekar linjedomaren att det minsann var Larsson som stod för brytningen. Då visar Fader Fautrel även ut Larsson. Men Attas röda kort bestod.
Som extra salt i de öppna såren är sedan Pär Hansson millimeter ifrån att rädda följande straff, men lyckas enbart ändra riktning på bollen som leter sig in i nätmaskorna tillsist.
* * *
Med två matcher kvar, hemma mot Levante och borta mot Twente, har HIF en poäng. Om man får spekulera, och det får man, kunde - och borde - vi stått på fem pinnar. Ifall vi inte tappat 2-0 till 2-2 under de sista 20 minuterna mot Twente, om vi lyckats hålla vår kvittering hemma mot Hannover när det bara var sekunder kvar av matchen, och om vi inte fått en fransos till domare igår, hade det gått att ha överseende med hela den allsvenska säsongen. Nu är Europa League bara en påminnelse om den konstanta otur och oskicklighet som HIF dragits med och visat upp under årets gång.
* * *
Det finns dock ett litet, litet ljus i tunneln. Det ljuset finns i Höllviken.
