Att sälja Ranégie till MFF tyder på låg självkänsla
Med lite drygt ett dygn kvar innan det internationella transferfönstret stänger börjar det bli dags att summera Häckens agerande vad gäller inköp och försäljningar. Kort sammanfattat går det att summera att det som började så lovande och bra har i en plötslig handvändning blivit ett katastrofalt utfall. Tyvärr på mer än ett sätt.
Jag vill klargöra några saker innan jag går in på själva kärnan i den här krönikan. Till att börja med är jag fullt medveten om att det fortfarande återstår ett dygn av transferfönstret och att därmed en del kan hända. Dock är jag mycket övertygad om att fler värvningar inte lär anlända till Gothia Park under augusti och även om det skulle göra det är jag ännu mer självsäker på det faktum att dessa eventuella nytillskott inte lär reparera de skador som åsamkats under den här veckan. Som ni förstår kommer detta inte att bli en särskilt positiv text riktad mot Häckens sportsliga ledning.
Det här är en krönika jag verkligen inte vill skriva.
Igårkväll när jag spånade på den här A4-sidan handlade den om John Chibuike, den nigerianske mittfältaren som i måndags blev klar för norska Rosenborg. Det är en försäljning jag står bakom helt och fullt. "Chibbes" kontrakt skulle gå ut efter nästa säsong. Detta i kombination med en ekonomisk kris där utländska klubbar är mer aktsamma med sina stålar, att den berörda spelaren kommer från Afrika och därmed påverkas av reglerna kring antalet spelare från icke-EU-länder plus de ojämna prestationerna gjorde affären till en riktigt smart lösning för klubben. Med all respekt för Chibuike, i sina bästa stunder har han varit Allsvenskans i särklass bästa dribbler, men i sina sämsta ser han ointresserad, oinspirerad och loj ut. Sportchefen Sonny Karlsson har dessutom inte legat på latsidan under sommaren. Andres Vasquez är, precis som Chibuike, en irrationell mittfältare och den provspelande brassen Maranhao ska dessutom vara något i hästväg. Kort och gott så är jag inte lika orolig över att "Chibbe" försvinner.
Å andra sidan är jag inte särskilt ängslig över att Ranégie sticker heller. Detta är något jag har väntat mig under hela säsongen. Karl'n har fullkomligen sprutat in mål och har i långa stunder varit ostoppbar, men det har också fått mig att inse att han varit på G till en annan klubb. Han är 27 år och detta skulle bli hans sista chans att få komma ut i den stora fotbollsvärlden på allvar, för att sedan komma tillbaka till klubben som trodde på honom trots alla floppar och skador. Häcken tog en otroligt stor risk när de kontrakterade ett så pass långt kontrakt med "Ragge", men det gjorde också att spelaren kunde känna sig bekväm och få chansen att mogna utan press. I sin nya klubb Malmö FF kommer han att få tröjnummer 99. Snacka om att sätta sig på höga hästar från start.
Peter "Plura" Gerhardsson har intressanta alternativ på forwardspostionerna även utan skytteligaledaren i laget. Majeed Waris spås en lysande framtid och har imponerat i samtliga matcher jag har sett honom, medan Dioh Williams är en ytterst kompetent allsvensk fotbollsspelare. Med Waris kommer fokus mer att ligga på snabbhet och dribblingar och jag hoppas verkligen att Gerhardsson vågar satsa på ett rakt 4-4-2 med ynglingen och Williams på topp. Det skulle vara ett intressant radarpar.
Jag är således inte arg för att vi saknar alternativ, det är nämligen precis det vi har, utan för hur affären har gått till. Jag hade väntat mig att Ranégie, efter alla sina uttalanden om hur mycket han tycker om klubben och aldrig skulle lämna Hisingen för en annan allsvensk förening, skulle gå till en utländsk arbetsgivare. Engelska Championship-klubben Blackpool verkade vara ett rimligt steg, om inte annat till ett annat skandinaviskt topplag i stil med FC Köpenhamn. Det hade känts okej och logiskt. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att han skulle gå till Malmö FF, ett lag som är en av våra största konkurrenter om att knipa en Europaplats inför nästa säsong.
Det går att snacka om mycket kring den här affären och det finns mer än två sidor av det här myntet. Givetvis är det positivt att Allsvenskan inte förlorar en av sina starkaste profiler och att Sverige kan behålla sina bästa spelare inom ligan. På så vis blir vår högsta serie än mer konkurrenskraftig och kan på sikt få slagkraft ute i Europa, vilket i sin tur innebär att vi kan locka än bättre spelare hit. Ur den aspekten är detta givetvis en bra affär, men då jag är en partisk supporter i frågan är det svårt för mig att se det på det här sättet.
Naturligtvis är jag besviken på affärens huvudperson. Det är en sak att lämna en klubb som satsat mycket på en, men en helt annan att göra en grej av att berätta hur mycket man tycker om sin arbetsgivare i media och proklamera att man minsann aldrig skulle lämna Häcken för en allsvensk konkurrent. Snacket handlade snarare om att lämna Hisingen för utlandet för att några år senare komma tillbaka till Rambergsvallen för att ge tillbaka till klubben som trodde på honom när alla andra trodde att han var en föredetting. Detta pratade Ranégie om bara några månader innan uppgörelsen blir officiell för omvärlden. Så här i efterhand hade det varit betydligt bättre om han hade hållt käft, varken dementerat eller bekräftat. På så vis hade inte supportrarna levt under falska förhoppningar, i alla fall.
Men mest besviken är jag på Häckens ledning som är ansvarig för det sportsliga. När klubben för en gångs skull har uppnått en gnutta av respekt inom Sverige, när folk och fotbollsexperter för en gångs skull pratar om Häcken med en viss andakt i rösten... Då säljer vi av en av våra bästa spelare till en konkurrent. Vi göder våra motståndare med lovande spelare, låter dem gro i vårt växhus och säljer dem sedan för högstbjudande. Det är givetvis lätt att vara efterklok, men jag hade hellre sålt Ranégie till norska Ålesund eller engelska Blackpool för hälften av den summan som vi nu får av Malmö FF. Detta har ingenting att göra med att jag hyser något förakt mot MFF, utan snarare för jag tycker att den här affären sänder helt fel signaler till såväl supportar som samarbetspartners som framtida spelare som funderar på att välja Häcken. Just nu är inte BK Häcken en toppklubb utan ett farmarlag åt andra föreningar i Sverige, en klubb vars livsuppgift är att utveckla talanger och sedan skeppa dem vidare mot sina konkurrenter.
Det finns många saker i den här uppgörelsen som luktar skumt. "Ragge" hade kontrakt till 2014, han hade med lätthet kunnat avslutat säsongen, vunnit skytteligan och vi hade kunnat sälja honom för ännu mer till utlandet. Efter försäljningen av Chibuike blir detta än mer konstigt. Varför säljer vi en av våra bästa spelare när ekonomin är god?
Att Häcken säljer av Ranégie i ett läge där vi verkligen inte varit tvugna till det tyder tyvärr på att ledningen har en låg självkänsla. De har bilden av sig själva att fortfarande vara en småklubb, en förening som inte har för avsikt att leka med de stora elefanterna. Orden om att vara en utmanare mot etablisemanget verkar betydelselösa nu när vår uppgift tydligen snarare är att hjälpa lag som Malmö FF än att vinna Allsvenskan. Hur kan någon ta Sonny Karlssons sportsliga ambitioner på allvar i en sådan här situation?
Pengarna som BK Häcken får för sina spelarförsäljningar lär knappast gå till dyra spelarköp eller höga löner, detta har inte varit vår filosofi de senaste åren. Istället hoppas jag att dessa extramiljoner används som insats i bygget av en ny arena. Den goda ekonomin lär funka som en bra säkerhet gentemot såväl kommunen som mot banken, bara planera går i lås och bom.
Avslutningsvis vill jag dock säga att vi fortfarande har ett bra och intressant lag för framtiden. Vi kan fortfarande fixa vår bästa placering i Allsvenskan någonsin, men det blir givetvis betydligt svårare. Framtiden är inte enbart kolsvart, men ledningen måste rannsaka sig själv och fundera kring hur de vill att omvärlden skall uppfatta dem. Ska vi fortsätta att vara en förening som agerar talangfabrik åt de stora klubbarna eller vill vi vara ett lag som på allvar är med och slåss om medaljerna? Det är en fråga som jag vill ha ett svar på och då räcker inte ord. Jag vill se handling.
Oavsett vad bör "Ragge" var tacksam för att Malmö redan har spelat sin bortamatch på Rambergsvallen den här säsongen. Risken hade annars varit att den tidigare så kärleksfyllda publiken inte hade visat lika mycket värme...
