Välkommen till fiskdammen!
Den senaste veckan har präglats av diskussioner kring positioner inom näringskedjan, allas kamp mot alla och vilken fisk som är större än den andra. Det roliga är att dessa personer helt har missat poängen. Fotbollideologi har ytterst lite med biologi att göra.
För ungefär en vecka sedan skrev jag en text här på SvenskaFans som handlade om Mathias Ranégies flytt från BK Häcken till Malmö FF. Som Häcken-supporter tror jag inte att det undgick någon att jag var otroligt missnöjd över ledningen sätt att hantera frågan. Hisingsklubben har under en lång tid marknadsfört sig som ett lag som skall utmana i toppen. I samma veva säljer de en av sina viktigaste spelare till en konkurrent inom samma liga, ett lag som vill åt samma Europaplatser som vi vill. Huvudpersonen själv hade bara några månader tidigare deklarerat att han "aldrig skulle lämna Häcken för någon annan svensk klubb", men likväl var det det som hände. Den påföljande besvikelsen var givetvis enorm hos supportrarna, något som även märktes i kommentarfälten som svämmade över att bitska inlägg.
Den här texten kommer inte att direkt handla om den infekterade övergången, den har redan avhandlats till leda och det är dumt att dra upp gamla sår i onödan. Däremot vill jag gärna skriva av mig om de kommentarer som utomstående fotbollssupportrar valde att publicera. Jag vill härmed med en gång förklara att de allra flesta fotbollsfansen är förstående inför vår situation. Det fanns till och med MFF-vänner som tyckte att vår klubb hade agerat märkligt.
Men så finns det ju de där personerna som inte alls förstod sammanhanget. Som pratade om päron när diskussionen handlade om auberginer.
Det har varit mycket snack om näringskedjor den senaste veckan. Att Häcken är en liten klubb som skall anpassa sig efter de större klubbarna. Att Häcken är en förening som ändå inte drar någon publik. Att Häcken ändå är ett lag som ingen bryr sig om. Därför bör vi vänja oss vid att vara minst, fulast och sämst och bara se på medan alla andra klubbar gör upp om medaljerna.
För mig är det här ett konstigt synsätt. Med det resonemanget borde inga nya företag startas, eftersom man per automatik är minst innan man ens har satt igång. Varför ens försöka när det finns en större fisk i havet? Det verkar vara dessa fotbollsfantasters argument.
Alla fotbollslag har, precis som alla firmor, bolag och föreningar, en ambition och vision med sin verksamhet. I Häckens fall handlar det om att etablera sig i Allsvenskan och bli ett lag som på allvar är med och konkurrerar om medaljerna. På sikt bli en förening som ständigt håller sig i toppen och som är med i Europaspelet. De ekonomiska förutsättningarna finns där i dagsläget och i viss mån även det sportsliga. Det som saknas är det publikmässiga underlaget och den låga självbilden som ledningen inom föreningen verkar ha, men med en ny arena i antågande och en lyhörd klubb ser det bättre och bättre ut.
Häcken har helt enkelt en vilja med sin verksamhet. Vi vill komma någonstans med vår fotboll.
Därför blir jag förstås oerhört irriterad över det faktum att det finns fotbollsfans som tycker att vi borde "finna vår plats i näringskedjan". Måhända har klubbar som IFK Göteborg, Helsingborgs IF, Malmö FF, Elfsborgs IF och AIK en mer anrik historia och fler supportrar än BK Häcken, men på det sportsliga planet är Hisingsklubben snart ikapp. De senaste säsongerna har Hisingsklubben varit ett stabilt lag i Allsvenskan och i år aspirerar vi på allvar om att ta en medalj. Vi börjar närma oss de stora klubbarna på resultatmässig basis.
Om Häcken nu på allvar har en ambition att ta medaljer, varför ska vi då sälja till klubbar som Malmö FF, som dessutom i skrivandets stund ligger efter oss i den allsvenska tabellen? Svaret från kritikerna är att MFF är en större och finare förening än Häcken, men om Häcken aldrig någonsin säger nej, hur ska vi då bli en storklubb? Det blir ett moment 22 av det hela om ingen sätter ner foten. Detta verkar kritikerna ha svårt att förstå. Med de åsikterna är det inte svårt att förstå att det går åt helvete för de svenska lagen i Europaspelet, vi ska ju "alltid anpassa oss efter reglerna i näringskedjan". I så fall kan vi lika gärna sluta med att ställa upp i UEFA: s tävlingar överhuvudtaget. Vi har ju redan gett upp innan domaren blåst igång matchen.
Som ett intressant tankeexempel: Hade Helsingborg sålt Rasmus Jönsson till Malmö om MFF hade gett säg fem miljoner kronor mer i övergångspengar? Knappast eftersom MFF är en konkurrent till HIF om såväl medaljer som Europaplatser. Samma resonemang går att applicera på Häckens dilemma. Varför sälja till en konkurrent? Samma sak gäller Elfsborg, som vägrar att sälja Jawo, lagets bänknötare, till guldkonkurrenten Helsingborg. Då pratar vi ändå om en spelare som ändå inte hade tagit plats i Elfsborgs startelva och som laget inte ens behöver. Det säger mycket om hur de ser på sig själva och sina konkurrenter.
Nu skall den här texten inte ses som direkt kritik mot Häckens ledning (det har jag redan avverkat i en annan krönika), utan snarare mot de som anser att mindre klubbar bara ska sätta sig ned i klassrummet, vara tysta och på ett lugnt sätt räcka upp handen. Vill man komma någonstans gäller det att ta för sig och att offra.
Må så vara att Allsvenskan är ett akvarium, men i så fall är vi en av fiskarna som utmanar ledarhanen...
