Häckens höga spel
I går landade herrlaget i Marbella för ett så kallat matchläger och truppen som Häcken valt att ta med sig till Spanien är historiskt ung. Spännande, men riskabelt.
Än så länge är det helt blankt när man kollar i kolumnen på spelare som Häcken har plockat in under vinterfönstret. Allt tyder på att den 20-årige dansken Silas Andersen ansluter till Häcken i dagarna, men bristen av värvningar är likväl ett rejält statement på att Jens Gustafsson planerar att nyttja de redan befintliga spelarna. Jag tycker att det är ett rättfärdigt beslut, då truppen redan besitter en kvalité som få andra allsvenska klubbar kan matcha, samtidigt är det inte ett beslut som tas utan risker. Truppen till matchlägret i Marbella – där laget ska spela tre matcher – fick mig att lyfta på ögonbrynen. I truppen finns det fyra spelare födda 2005, fyra spelare födda 2006, tre spelare födda 2007 och två spelare födda 2008. Nästan hälften av Häckens lägertrupp består alltså av spelare som inte har hunnit fylla 20 än. Och bortsett från Pontus Dahbo är det spelare som är så gott som helt oprövade på seniornivå. Det går inte att säga något annat än att det är högt spel från Häcken.
Samtidigt tycker jag att det är rätt. I fjol gick Häcken segrande ur P19 Allsvenskan, och många av de spelare som utgjorde stommen i det vinnande laget är de som har fått chansen att följa med till Marbella. Att låta dem följa med på lägret är en rättfärdig belöning – särskilt med tanke på hur seniorlaget presterade under fjolårssäsongen. Vissa av spelarna tror jag är i A-laget för att stanna. Jag skulle bli förvånad om inte Severin Nioule är med och nosar kring startplatserna under 2025, och en spelare som Noah Ek – som utsågs till Årets back i P19 Allsvenskan 2024 – har enligt mig gjort sig förtjänt till en plats i Häckens trupp. Men hamnar Häcken i en tuff skadesituation där flera nyckelspelare faller skulle det vara naivt att förlita sig på P19-spelare utan någon som helst tidigare erfarenhet på seniornivå. Det skulle fungera som en tredje- eller fjärdeutväg, inte som andrautväg. Min hållpunkt har alltid varit att det måste finnas två spelare på varje position som man kan lita på för att det ska kännas säkert, och just nu är min bedömning Häckens anfall- och högerbacksuppsättning behöver förstärkas. I och med försäljningen av Agbonifo tycker jag även det vore nödvändigt att förstärka på ytterpositionerna.
Det är bara två veckor kvar till Svenska cupen-premiären mot Öster, där Häcken på allvar ska vara med och konkurrera om titeln. Min fråga är då: hur hade Jens och scoutinggruppen reagerat om det blir magplask i Marbella? Om det blir uppenbart att många av de unga inte håller än? 2025 är ett år där Häcken inte riktigt har råd att misslyckas. Vi behöver vara med i toppen och konkurrera om europaplatserna för att följa med ligans topplag som bara blir starkare och starkare. Malmö kommer bara att bli rikare, Hammarby likaså. Elfsborg med Oscar Hiljemark är att räkna med på riktigt, och Djurgården och AIK bör man aldrig ta lätt på. Detta är lagen vi ska konkurrera med – och det är viktigt att matcha deras utveckling. Om bedömningen görs att vi konkurrerar som bäst med fjolårstruppen, där många av de unga är redo att kliva in i en startelva, känner jag mig trygg med det, trygg med att Jensa, Friberg och Ericsson vet mer än vad jag vet. Om de inte är redo att lita på ungdomen, och om ett dåligt matchläger hade fått dem att tvivla på truppstrukturen, då vet jag faktiskt inte varför det har varit så tyst på transferfronten.
Nu har jag kanske fått Häckens strategi att satsa på unga att låta som både riskabelt och dumdristigt, men så är det såklart inte enbart. Det är spännande, en frisk fläkt som får mig att se fram emot säsongen 2025 med stor entusiasm. Den spontana känslan är mycket godare nu än vad den var vid motsvarande tid förra året. Men, ett träningsläger med tre förluster och en genomlysande orutin hade fått mig att tvivla.
