Tankar efter Häckens försäsongsläger
Häcken är tillbaka i Sverige efter ett väl genomfört träningsläger i Marbella. Här är en samling av de slutsatser som jag har dragit utifrån det som hände i Spanien!
Längre fram nu än i fjol
Precis som förra året flög Häcken till Marbella för att träna och spela matcher inför den stundande tävlingssäsongen. Gissningsvis återvände man inte till Spanien med lyckliga minnen, då förra årets läger måste beskrivas som ett haveri. Då präglades lägret av usla insatser i träningsmatcherna och spelare som indirekt kritiserade den nytillsatte tränaren “Paco” Johansen. Redan där – innan Svenska Cupen – fanns det tydliga varningssignaler att något inte stod rätt till tydliga. Årets läger blev något annat. Utifrån det som har gått att läsa i tidningarna är spelartruppen nöjda med den nya tränaren Jens Gustafsson och prestationerna i de två träningsmatcherna tycker jag indikerar på att Häcken går in i årets cupspel som ett betydligt starkare lag än vad de gjorde i fjol. I år finns det ett lag, samspelta och villiga att kämpa för varandra i 90 minuter, som stod upp starkt mot ett av Danmarks främsta lag och besegrade de regerande cupmästarna från Norge i vad som får sägas var en dominant insats. Motsvarande resultat i fjol? Två förluster med sammanlagt åtta insläppta mål. Att dra slutsatser utifrån försäsongen är alltid knepigt, men att Häcken är ett bättre lag 2025 än vad de var 2024 känns givet.
Det stora frågetecknet
Jag skrev en hel krönika om åldersstrukturen på den trupp som åkte till träningslägret i Marbella. 13 av 30 spelare hade inte hunnit fylla 20 år än och jag var ute och flaggade om att det här skulle kunna vara en risk. Misstankarna har inte svalnat efter slutskedet av matchen mot Nordsjälland. Med 20 minuter kvar av matchen valde Jens Gustafsson att byta ut hela sin startelva och ge dem som startat på bänken en chans. Till följd av ett antal skador på rutinerade kuggar var det som fanns på bänken nästan enbart juniorspelare. Då blev det genast tydligt att det inte höll. Matchen slutade 5–1, och den spontana känslan var att dessa spelare lär må bra av att spela kvar i P19-laget även över 2025. Om man ser till skaderapporten som publicerades inför matchen mot Fredrikstad lär många av de skadade vara tillbaka på planen snart igen. Glädjande, men under brinnande säsong får en situation där Häcken måste fylla bänken med oprövade juniorer inte uppstå. Avslutet i matchen mot Nordsjälland var en tydlig signal att truppen behöver förstärkas med minst två spelare.
Högerbackssituationen
Länge har jag tagit för givet att Häcken planerar att förstärka sina alternativ på högerbackspositionen. Efter lägret i Marbella är jag inte lika säker längre. Julius Lindberg, som får sägas vara något slags förstahandsval, har varit skadad under försäsongen. I Lindbergs frånvaro har vi istället fått stifta bekantskap med truppens två andra högerbacksalternativ. Ben Engdahl – som hämtades in från Nordsjälland i somras – och den blott 17 år gamla egna produkten Filip Öhman. Om man ser till Häckens tre högerbacksalternativ är avsaknaden av rutin nästintill total. Engdahl och Öhman är båda oprövade på allsvensk nivå, medan Julius Lindberg är en omskolad anfallare som gör sitt första hela år som ytterback. Trots bristen av rutin gjorde varken Öhman eller Engdahl bort sig i matcherna som spelades i Marbella, och för mig är det inte helt otänkbart att det är dessa (plus Julius) som Häcken kommer att satsa på som högerback under 2025. Högt spel, naturligtvis. Samtidigt är det tre spelare med stor potential som kan utvecklas i raketfart om de får förtroendet som förstahandsval, ungefär som Valgeir Fridriksson gjorde ett par år tillbaka.
Träningslägrets utropstecken
Jag följde ÖIS ganska regelbundet under den föregående säsongen, och fick därmed chansen att se Abdoulaye Faye spela vecka in och vecka ut. Trots att ÖIS fick ett riktigt uppsving under hösten var Faye inte en av de spelare som växte i takt med att resultaten blev bättre. Det jag såg var en ganska opolerad och riskbenägen mittback som alltid spelade på gränsen. Inför säsongen var jag nästan inställd på en ny utlåning till ÖIS eller ett lag i Allsvenskans lägre regioner. Men efter en försäsong där Faye har fått spela från start i samtliga träningsmatcher är jag numera inställd på att han kommer att vara kvar för att konkurrera om startplatserna. Den opolerade och riskbenägna spelaren finns fortfarande kvar där, men vi har även fått se en spelare kapabel att göra den avgörande brytningen som har mognat en hel del under det gångna året. Afrikanska mittbackar i Allsvenskan brukar vara en perfect match. Odilon Kossounou, Joseph Okomu och Vince Osuji är bara några exempel på mittbackar som har gjort sig ett namn i Allsvenskan. Får Faye förtroendet under våren, och imponerar, är det inte otänkbart att han blir näst i ledet av storförsäljningar.
Vågar vi ge Hrstic en till chans?
När jag nyss utnämnde Abdoulaye Faye som träningslägrets utropstecken var det i stark konkurrens med Srdjan Hrstic. Serben gjorde båda Häckens mål i Marbella och ser ut att ha byggt upp ett självförtroende som är större nu än vad det var under delar av förra säsongen. Men ska vi verkligen våga att ge honom en chans till? Det är en fråga som splittrar Häckens supporterskara. Efter träningsmatcherna vill många se Hrstic få en till chans. Samtidigt finns det många som inte har glömt bort fjolårssäsongen och anser att det bästa vore att skeppa Hrstic och satsa på någon annan. Vad klubben vill är otydligt. Jens har pratat om att Hrstic ska få en chans, och att de börjar om från noll efter hans intåg i klubben. Erik Friberg har däremot varit ute och pratat i pressen om hur klubben vill ersätta de som lämnat, bland annat Ali Youssef som var den ordinarie nian under hösten. Min ställning i frågan är att Hrstic ska få en chans till, en “final audition”. Slutprovet blir Svenska Cupen. Levererar han där i den förhållandevis svåra gruppen som Häcken har lottats in i bör han få förtroendet under våren. Skulle han inte lyckas där vore det bästa enligt mig att svälja stoltheten och ge sig ut på marknaden för att leta efter nya anfallsalternativ.
Har startelvan satt sig redan?
Öppet på högerbacksplatsen, flera mittbackar som tävlar om två platser och fortsatt ovisshet kring anfallspositionen. Det är ungefär all diskussion som finns kring Häckens startelva i nuläget. Känslan är att Abrahamsson har dragit det längsta strået i målvaktskampen. Lundkvist, Layouni och Inoussa känns alla som givna startspelare på kanterna in i säsongen. Och mittfältet med Simon G, Rygaard och nye Silas – som har imponerat i Marbella – är en trea som redan har börjat sätta sig. Dessutom känns det som om dessa spelare – förutom Inoussa – har en stor chans att bli kvar säsongen 2025 ut. Att ha en stomme som redan har utkristalliserat sig innan cupspelet dragit igång, och som kan förbli gulsvarta efter sommaruppehållet, är ett styrkebesked och tveklöst något att bygga på.
