Spegel: HIF har hittat stabiliteten
I Christoffer Anderssons och May Mahlangus frånvaro var frågan hur Roar Hansen skulle formera laget inför drabbningen på Örjans Vall. Det resulterade i tre poäng och ett stabilt och kontrollerande spel i hög värme.
Frågan var inför matchen hur Roar Hansen skulle formera innermittfältet i May Mahlangus frånvaro. Det verkar som att Roar har en idé om att skola in Walid Atta i rollen bredvid Gashi. Walid är för bra för att sättas åt sidan och Loret Sadiku är konstaterat bättre som mittback än mittfältare trots att det egentligen är ombytta roller gällande deras positioner. Peter Larsson är självskriven när han inte är avstängd. Det går bättre och bättre för Walid så tanken är verkligen värd ett ordentligt försök. Rasmus Lindgren är ännu inte redo för 90 minuter och ytterligare vettiga alternativ saknas objektivt.
Halmstad genomförde matchen på ett kontrollerat sätt. Man gav främst i första halvlek inte HIF ytor att spela sitt vägvinnande passningsspel. Det var bara David Accam som stundtals lyckades bryta mönstret i första halvlek. HBK låg rätt i positionerna, tight på HIF:s lagdelar och gav inte bollhållaren alternativ. HIF:s passningsspel blev långsamt och omständligt.
Det var dock HIF som skapade de hetaste chanserna i första halvlek. Den enda gång HBK kunde hota riktigt farligt var efter tveksamheter i HIF:s försvar. I övrigt sköttes försvarsspelet oklanderligt. Simovic hade en bra nick på hörna, nye Árnor Smárason hade en giftig frispark och David Accam borde ha gjort en bättre insats på ett 3 mot 2- läge i en omställning.
Istället klev Ardian Gashi fram. Att norrmannen har ett bra skott visste vi sedan tidigare. Men vilket skott i början av andra halvlek. Bollen skruvade sig in otagbart i det bortre högra hörnet. Det som hände därefter var imponerande. HIF kontrollerade matchen fullständigt. De sista minuterna skapade HBK någon halvchans på långa lyft annars hade HIF ett totalt bollinnehav och tröttade ut motståndaren som bara fick jaga. På hemmaplan. Möjligen var den kvarstannade sommarvärmen på Örjans Vall en ytterligare tröttande faktor.
Det här var ett styrkebesked av HIF. Vi väntar bara på att Robin Simovic ska få det att lossna igen. David Accams insats, främst i första halvlek, var fenomenal. Likaså var Àlvaro Santos inhopp med tjugo minuter kvar stabilt. Han höll bollen på ett föredömligt sätt. Mattias Lindström är också värd ett omnämnande. Hans tvåfotsdribbling och skott mot bortre krysset var värd ett bättre öde. Det var mycket som var positivt idag. Många som förtjänar positiva omdömen. Det är sådana här segrar som kan bli ytterligt viktiga när serien summeras i höst.
Det känns som att HIF hittat vårens stabilitet igen. Trots avsaknaden av May Mahlangu.
