Lirarbloggen: "Han har siktet inställt - ÖIS ska till Allsvenskan"
På lördag är det premiär. Hur logisk är egentligen drömmen om Allsvenskan? Hur har bristerna från förra säsongen förbättrats? Det diskuteras både positiva och negativa aspekter inför den kommande säsongen.
Visst finns drömmen och förhoppningen ständigt där. Drömmen om att ta sig tillbaka till finrummet igen. Att det är den här säsongen det ska hända. Säsongen då Örgryte tar sig tillbaka till Allsvenskan. Mycket är bra stunden, men allt är trots allt inte guld och gröna skogar. Vad var det egentligen som gjorde att det inte räckte hela vägen förra säsongen? Och har åtgärderna skett för att det ska räcka hela vägen den här gången?
En av de största orosmomenten jag känner inför säsongen är försvarsspelet. Jag är orolig för att kvalitén och bredden håller över en säsong som ett topplag. Nu med Karl-Johan Lindblad skadad i flera månader framöver lutar mycket åt att Danny Ervik och Anton Lans tar platserna där bak. Tillräckligt bra för att slåss i toppen av Superettan? Jag är tveksam. Där hade jag velat se minst en stark förstärkning. Det visades däremot tidigt att det kommer ges fortsatt förtroende för de som redan fanns. David Engström är den här trebackslinjen. Det syntes klart och tydligt när han var skadad, vi får bara hoppas att det inte händer igen.
Det andra stora orosmomenten jag känner, som hör ihop med defensiven från tidigare stycke, är att ge Jakob Lindström en mer offensiv roll. Jag är inte orolig för att han passar i rollen, utan snarare att Oliver Stanisic alternativt Hannes Sahlin, som ska agera ankare och slitvarg bakom ska kunna hålla lika tätt bakåt. I den spelförande aspekten är den mer offensiva rollen utmärkt för Lindström. Han är mer involverad i allt som händer på plan. Men jag hade velat se en defensiv mittfältare av högre klass för att känna mig helt säker.
Något som jag predikat om förut, som inte fanns förra säsongen så som det gör idag, är bredden i lagbygget. Det var där resultaten började vända. Spelarna var slutkörda och trots sämre prestationer fick flera fortsätt spela. Det höll inte hela vägen att gnugga på med samma spelare match ut och match in. Idag finns jagande och hungriga spelare bakom på många positioner. Flåsandet av konkurrens ska kännas i nacken. Jag känner mig säker på att årets konkurrens kommer höja laget en nivå. Trots att serien drar igång i helgen ser jag fortfarande inte en självklar startelva framför mig - det är en otrolig styrka att ha över 30 omgångar.
Till sist något som är viktig att ha med sig när vi går in i serien. I årets Superetta finns stora möjligheter till att vara med i toppen, inte bara för kvalién och bredden som finns i årets ÖIS, utan för bristen på toppkandidater. Abosolut, Halmstad förväntas vara där. Men det finns inget lag som har den ekonomiska överlägsenheten likt Helsingborg och Falkenberg hade förra säsongen. Det finns fler konkurrenter och känslan är att det kommer vara tätt hela vägen in i slutet, och att övre halvan kommer vara ett riktigt getingbo. Men jag ser stora möjligheter för ÖIS ska kunna ta sig igenom getingboet med en biljett till Allsvenskan.
Väntan är snart över. På lördag startar säsongen. Snart kommer frågor bli till svar. Drömmarna för säsongen har till viss del redan slagit in - när Aílton Almeida vände hem. Nyp er i armen. Han har siktet inställt - ÖIS ska tillbaka till Allsvenskan. Förhoppningsvis blir även den drömmen till verklighet.
