E-zine-bloggen: Hela vägen!
Först och främst, var det någon som på allvar var rädd för "Örjans-spöket" innan match? Spöket som alltså jagades bort med besked förra säsongen (då matchen slutade 2-4 till HIF för den som inte visste det).
Di röe borde gjort 3-0 (och gett Lundblad rätt i sin resultattippning) innan Emil Salomonssons försmädliga och snöpliga tröstreducering på matchens sista touch, och även om HBK försökte i den mån kunnandet tillät så var det aldrig något snack om vem som skulle vinna den här matchen. Den känslan hade jag redan innan Peter Larsson (med tio år i klubben han igår sänkte) blev dubbel målskytt.
Mattias Larsson i Kvällsposten skiver att HIF inte spelade guldfotboll, men det är precis vad jag tyckte man gjorde. Resultat som 7-3 är bara bonus.
***
HIF har nu, på snart en och en halv säsong, förlorat sex gånger, spelat sju oavgjorda och vunnit 28 matcher. Sammanlagt blir det 96 poäng. Inte illa, Conny.
***
På tal om att ta saker på allvar. Aftonbladet försöker gång efter annan måla krisrubriker kring HIF. Är det inte Gerndts privatliv så är det interna stridigheter eller så kallade krismöten, och igår kom "Bråket som stör HIF", det vill säga den heta ordväxlingen mellan Gashi och Gerndt. Fascinerande hur ett antagande kan bli till en huvudrubrik i "Sveriges mest lästa tidning."
***
May Mahlangus löpkapacitet är något av det grövsta jag sett - oberoende vilken liganivå vi talar om.
***
"Sveriges mest lästa tidning" omnämnde förresten Djurgården till "Sveriges hetaste lag just nu" efter att Järnkaminerna tagit sin fjärde raka seger iförrgår, och nu klättrat upp ovanför nedflyttningsstrecket. Tror det tog en halv säsong av serieledning innan HIF nämndes i något liknande sammanhang. Det ska hur som helst bli kul att få tvåla till detta super-DIF på Olympia den elfte.
***
Tillsist ännu en signifikativ händelse för HIF anno Conny-Reine-P-O: Igår vid en situation som aldrig blev en situation, när Halmstad anföll ute på Erik Edman och Rasmus Jönssons vänsterkant i andra halvlek, sackade Mattias Lindström efter på andra kanten. Det hade inte märkts om det inte vore för att lagkapten Pär Hansson i mål vrålar: Hela vägen, Matte! Hur Hansson, som tillsynes har ögonen på bollen på andra sidan plan, har denna stenkoll är för mig lite svårt att begripa, men obegripliga ting kan vara nog så betryggande.
