Att täcka en match med tusen liter öl i systemet
HFF gick mot årets mest, på förhand, självklara förlust och tränaren visar upp årtioendets losermentalitet
Ni vet när man supit riktigt jävla ordentligt i ett par tre dagar i sträck men inbillar sig att söndagen ska kunna bli kvalitativ ändå? Jag gör så ofta, så även denna söndagen. HFF skulle möta skandalomsusade Malmölaget Prespa Birlik på hemmaplan. Planen var att gå dit och bevittna skiten.
Söndagen kom, jag kunde knappt hålla båda ögonen öppna, än mindre resa mig från soffan. Det gick inte. Världen var som en snurrig grå massa.
Tack och lov så sänder klubben alla sina hemmamatcher på nätet i år, matchrapporten var därmed räddad.
Sändningen inleds med att tusen personer pratar i munnen på varandra, jag fick en vidrig ångest - fick sänka volymen, tänkte att jag nog skulle reda ut att kolla utan ljud.
Sen slumrade jag till, vaknade när Stankovic gjorde 1-1 i mitten på andra halvlek. Tydligen så hade Prespa tagit ledningen i första halvlek på en straff, jag vet inte om straffen var solklar. Jag vet inte om det var en bra straff eller om Ivo ens stod i mål.
Kort efter kvitteringsmålet så vädrade HFF morgonluft och gick för ledningsmålet, trodde jag, då gör tränaren Tagesson två defensiva byten för att säkra en pinne. Hemma. Mot nykomlingarna.
Sopa.
Jag står i köket och diskar när jag hör att Prespa tagit ledningen i 85e. Ridå.
Av den, dryga halvtimmen jag "såg" (läs; kisade mellan ångestattackerna) så var HFF bleka, rakt igenom. Karlefjärd var hyfsad. Stankovic gjorde ett snyggt mål.
Kanske var första halvleken ett potpurri av fotbollsgodis, klacksparkar, bicycletas, kombinationsspel.
Ett fotbollsmässigt ögonknull. Förmodligen inte.
Det jag kommer att minnas var hur jävla oskönt vädret såg ut, snöblandat regn, hagel, lite sol, stormbyar och helt vanligt regn i en salig blandning.
Vi får se om vi vinner någon match alls i år, jag är inte säker. Heja Husqvarna!
