En fanbärare lägger skorna på hyllan
En spelarkarriär summeras. 206 matcher, det är över 18000 minuter - drygt 300 timmar, knappt 13 dagar.
Det finns något nästan, poetiskt i att se en reslig mittback dunka iväg en långboll, ibland lite snett, kanske över sidlinjen, ibland blir det en riktig macka, en perfekt krossboll. Ibland nickas bollen i egen kasse, oftast inte, ibland nickas den in i motståndarens, ibland kanske bollen rullar på knät och in i mål.
Skitsamma. Alla de här sekvenserna blir till fragment när en fotbollskarriär summeras, alla nickarna, missarna, målen, löpningarna, skadorna, brytningarna och snedträffarna gör en spelare till det han är, och till det man sen kommer att minnas av honom - när skorna slutligen läggs upp på den beryktade hyllan.
Idag vid fyratiden, den 28e november 2021 så blåste domaren i sin pipa, HFF hade besegrat Onsala med 1-0, det kommer jag ha glömt om ett par dagar.
När domarens vissla ljöd så var inte bara matchen slut, Didric Andersson lufsade för sista gången, svettig men samtidigt genomfrusen till omklädningsrummet iförd den blårandiga tröjan.
Han lägger skorna på hyllan, igen - den här gången kanske det är definitivt, kanske inte.
30 år gammal - 11 säsonger i a-laget, 206 matcher och utan att kontrollräkna, 13 mål - vågar säga att väldigt få av dem var snygga.
En ledare på planen, en förebild på så många sätt och kanske den ultimata ambassadören för klubben.
Har varit med på alla resor, upp o ner i seriesystemet, alltid varit tillgänglig, trevlig, tillmötesgående och svarat artigt på mina rätt störiga frågor.
När jag inför den här texten frågade honom om hans bästa minne från tiden som spelare så är svaret rätt väntat, 2013 och glädjen när det stod klart att HFF tar steget upp i Superettan.
Men nu är det över för den här gången, ett nytt kapitel ska skrivas - den här gången går Didde in som listig sidekick till nya sportchefen Philip Bernholtz.
Jag tror det kan bli bra.
Men visst är det lite vemodigt, för spelare som Didric Andersson växer inte på träd, tur att han finns kvar som sig själv framöver, Didric Andersson, fd. fotbollspelare.
Så, även om jag glömt matchen mot Onsala redan nästa helg - så kommer jag att minnas fotbollspelaren Didric Andersson resten av mitt liv. Det kan du skriva upp.
