HIF-H96 1-2: Det börjar bli komiskt
Efter en lång och mödosam kamp mot ett bättre tyskt motstånd såg HIF tillsist ändå ut att få med sig en nödvändig poäng. Men det ville sig inte den här gången heller.
Olympia, 25 oktober 2012 kl 1900:
HIF - HANNOVER 96 1-2 (0-1)
0-1 Mame Biram Diouf 12'
1-1 Álvaro Santos 90+1'
1-2 Didier Ya Konan 90+3'
HIF (4-4-2): Pär Hansson - Christoffer Andersson, Peter Larsson, Walid Atta, Jere Uronen - Mattias Lindström (David Accam 46'), May Mahlangu, Ardian Gashi, Rachid Boaouzan (Álvaro Santos 66') - Nikola Djurdjic, Alejandro Bedoya
Oanvända avbytare: Daniel Andersson (mv), Daniel Nordmark, Thomas Sörum, Erik Wahlstedt, Jesper Björkman
Matchen inleddes i ett furiöst Hannover-tempo. Precis som den tyska pressen på läktaren var den tyska pressen på plan oerhört påtaglig. I den 12 minuten gjorde även gästerna från Hannover 0-1 - innickat efter hörna (HIF kan inte försvara sig på fasta situationer för tillfället) av den väldige Mame Biram Diouf. Personligen tyckte jag det syntes tydligt hur Hannover är det bästa laget i Grupp L. Men även om Hannover var det lag som dominerade spelet i första stack di röe upp då och då och hotade bra. Hade Nikola Djurdjic vinklat sin skalle på en Jere Uronen-hörna några millimeter till höger eller vänster om Ron-Robert Zieler (otroligt namn) hade HIF haft 1-1 med sig i paus. Istället gick bollen rakt på Zieler.
I andra halvleks 51:a minut borde Hannover gjort 2-0. Efter ett osedvanligt oresolut ingripande från Peter Larsson (PL hade problem hela matchen) lyckades målskytt Diouf sno åt sig bollen och kom fri med Hansson. Pär Hansson lyckades först täcka skottvinkeln för Diouf så pass väl att denne valde att passa till Szabolcs Huszti som hade följt med i en andravåg. Hansson lyckades dock, på något mirakulöst och signifikativt Hansson-vis, räddade Husztis avslut.
Med en halvtimme kvar av matchen började så HIF äta sig in i kampen på riktigt. Detta berodde till stor del på Álvaro Santos entré i den 66:e minuten. Med Santos på plan fick HIF äntligen den tyngd som behövdes mot Hannovers väldiga försvarare, som hade fått göra lite vad de vill med Djurdjic, David Accam och Alejandro Bedoya. Det var även Gud som så när frälste Olympia. I den 91:a minuten lyfte Bedoya in en boll i straffområdet, Peter Larsson vann nickduellen och Álvaro Santos fick en fot på bollen som gick i en båge över Zieler. Bollen tog i stolpen men Santos följde upp sin egen retur och nickade in 1-1.
Men HIF 2012 kan inte hålla i sina poäng. Inte ens när man kvitterar med en och en halv minut kvar. Nu har HIF släppt in så många avgörande bollar i de sista minuterna att det börjar bli komiskt. Efter 1-1 valde HIF:s försvar, som egentligen inte hade släppt till någonting efter minut 65, att bli fullständigt stirriga. Till och med den så eminente Pär Hansson blev så pass darrig, att han gjorde en grov missbedömning när han lämnade sin bur för att täcka av ett inlägg till vänster om mål nere vid kortlinjen. Hansson hann inte upp bollen - det gjorde Arthur Sobiech - som spelade fram Didier Ya Konan. Konan gjorde, med matchens sista spark, inget misstag en meter från öppet mål och ridån var ett faktum.
Nästa Europa League match är den 8 november i Hannover. Med en poäng idag hade en liten strimma hopp om avancemang från gruppen fortfarande existerat. Nu är det nattsvart. En oväntad tre poängare i Tyskland kanske kan ändra på den saken.
Bäst i HIF: Álvaro Santos. Kommer in och erbjuder allt det ingen offensiv pjäs dittills lyckats erbjuda. Suger åt sig och fördelar bollar. Vinner närkamper. Dribblar. Och gör logiskt även HIF:s enda mål. Är definitivt förtjänt av mer speltid under de avslutande tre allsvenska omgångarna och återstående tre gruppspelsmatcherna i Europa League.
