Veckans funderingar
Försäsongsplanering och Allsvenska funderingar står på menyn i veckans krönika.
- Djurgården menar ju på att de är överlägsna men det köper jag inte.
Årets La Manga-visit är inte lika omfattande som förra årets, då det spelades en mängd matcher. HIF vann turneringen och spelade i stort sett varje match med samma lag. Kul med turneringsvinst men det skulle visa sig slita på spelarna mer än vad som var idealiskt. När det sedan var dags för allsvensk premiär mot Landskrona var spelarna sedan ett par veckor ur sin formtopp och det gick som det gick mot ett heltänt Landskrona.
I år har man skippat tävlingsmomentet i Spanien och det tycker jag enbart är bra. Spara tävlingsmatcherna tills dess att det verkligen betyder något. Vad är poängen med att spela fem matcher under två veckors tid? Jag är mycket nöjd med matchningen denna försäsong och allra roligast har det varit att få se de yngre förmågorna. De som antagligen inte spelar i premiären men som ändå blir att räkna med lite senare i år.
***
Och hetast av talangerna tycker jag att John Pelu har varit. Lite hetlevrad ibland, lite opolerad och lite orutinerad. Men oerhört het, han är alltid sugen på att det ska hända något när han har bollen. Men i sekvenser då han tidigare dribblat själv hela tiden, serverar han nu läckra passningar till medspelarna. Han har helt enkelt blivit mindre självisk, utan att tappa egoismen. Den egoism som behövs för att man ska vara en lyckosam avslutare och anfallare.
Tror inte att Pelu är en man för startelvan mot Örgryte, men däremot är jag helt säker på att vi kommer få se mycket av honom under året. Möjligheterna har han, åtminstone, något han inte hade under Cratz ledning.
**
Tycker att Allsvenskan är oerhört svår att tippa i år. Många lag ser väldigt starka ut såhär på försäsongen. Och som det sagt många gånger förut, träningsmatcher är inte som tävlingsmatcher och de visar inte riktigt allting. En spelare som exempelvis Jesper Jansson går inte in med 100% tändning i en match i Laröd. Man gör ju sitt bästa, givetvis, men det handlar inte om den satsning som förekommer i Allsvenskan.
För att återgå till spådomen. Jag kan inte riktigt se några klara topplag. Det finns många om budet, men inte något lag som ser mycket bättre ut än de andra. Djurgården menar ju på att de är överlägsna men det köper jag inte. Klart att de har bra spelare, men vi snackar inte om klasskillnad. Dessutom kommer varje enskild allsvensk spelare i år att vilja sätta djurgårdarna på plats. Malmö har värvat dyrt och namnkunnigt, men jag tycker det är lite "porslinsvarning" på spelarna de köpt. Det kan gå grymt bra, men det kan också gå... ja, ni vet. Inte mig emot, förstås. Bottenlag? Tja, nykomlingarna får ju det tufft, så säger man alltid. Men i år tror jag verkligen på det. Jag ser inte hur Enköping ska kunna klara sig kvar och Öster har potentialen, men får kämpa hårt. De har ändå hyggligt bra möjligheter, så med lite tur kan det gå vägen.
***
Övrig fotboll då? Verkar ha varit en sinnessjuk match mellan Aston Villa och Birmingham i Premier League. Givetvis missade man den, men vad kan man göra? Jag älskar när det smäller ordentligt. Det är lite av det som gör den engelska ligan så kul att titta på. Fast det är klart, ibland kan man ju ifrågasätta vissa spelares (och människors) sinnesnärvaro. Men fotbollen engagerar ju. Så är det. Aston Villa har verkligen varit en besvikelse i år, något måste hända om de ska vända trenden.
**
Veckans topplista:
1. John Pelu. Haft en bra försäsong, tar han steget i år?
2. Olympia. Har varit på Olympia några gånger i vår och man inser ju hur jävla vacker den arenan är.
3. Magnus Svärd. HIF:s naprapat är grymt kul.
