Veckan som gick
En djupdykning i den gångna veckans händelser.
Veckans roligaste
Kvällspostens löpsedel: Kan det vara så att Zlatan bojkottar helt fel tidning? Här har han gått och tjurat i en evighet för att Aftonbladet gjorde en påhittad kontaktannons. Häromdagen konstaterade han att bojkotten av tidningen gäller för all framtid efter att dom ånyo skrivit en artikel som inte föll Herr Ibrahimovic i smaken. Gnäller inte Zlatan på fel kvällstidning? Har han sett löpsedeln på Kvällsposten? Insåg Kvp hur roliga dom var? Förmodligen inte. Humor har inte varit deras adelsmärke hittills.
Veckans tråkigaste
Bristande motivation: Motivation slår klass brukar det heta. Sällan har det varit så tydligt som i veckans match mot Assyriska. Att Thando Mngomeni har haft bristande motivation har varit väldigt uppenbart under en längre tid. Nu verkar viruset ha spridit sig till den danska delen av HIF. Någon annan förklaring kan jag inte hitta till att varken Peter Graulund eller Peter Christiansen orkar förta sig för fem öre längre. Att humörspelaren Graulund verkligen besitter klass har han visat förut, men något har hänt under dom senaste matcherna. Löpviljan verkan han ha lämnat på andra sidan sundet. Vad som är ännu värre är att han till och med verkar ha förlagt sitt jävlaranamma. Just nu finns bara formerna av en trött, förvirrad liten dansk kvar. Skillnaden mellan Graulund och inhoppande Gustaf Andersson var uppenbar. Gustaf ville spela boll, medan Graulund mest verkade fundera på när nästa färja gick. Med tanke på att motivation slår klass är det uppenbart att Gustaf Andersson bör få chansen från start i nästa match.
Veckans Puaca
Peter Christiansen: När det gäller Christiansen börjar jag vid närmre eftertanke bekymra mig om det verkligen handlar om bristande motivation. Tänk om det är så illa att han saknar både motivation och klass? Är det en ny värvning i Puaca-format? Efter senaste tidens insatser kan inte HIFs värvningsansvariga vara helt nöjda med sin satsning. Saknaden av Christian Järdler är så stor att det nästan gör ont.
Veckans genombrott
Imad Khalili: 18 år och redan hela Olympias kelgris! Khalilis soloraid med bollen var nästan i klass med Maradonas klassiska VM-mål mot England 1986. Han gick runt med bollen, men insåg att eftersom rörelseförmågan hos resten av truppen var fullt i paritet med Oldboyslaget uppe på Dunkers vårdboende, så var det lika bra att göra det själv. Vipps hade han gjort en tunnel och lurat tre assyrier upp på läktaren innan han säkert placerade bollen vid sidan om Erland Hellström. Årets prestation på Olympia? Hur som helst så har Imad visat vad han går för. Med halva laget ur form vore det tjänstefel att inte ge honom förtroende från start mot MFF. Imad Khalili har både klass och motivation.
Veckans mest väntade
Atiba Hutchinsons flyttplaner: Säg den glädje som varar! Hela förra året gick mer eller mindre åt till att klura ut gåtan Atiba Hutchinson. Hur kunde någon som hade så mycket boll i sig uträtta så lite? I år har man gått och klurat på hur ett par så smala ben kan uträtta så mycket. Innan man hittat lösningen på något av problemen inser man att sagan nästan redan är slut. Atibas flyttplaner är dock helt förståeliga. Han förtjänar mer! Fast han hade gärna fått vänta 4-5 år till….
