HIF – Häcken 0-1

Fotbollsallsvenskan år 2005 är över – och HIF missade på nytt spel i Royal League. Inför matchen fanns ett litet hopp om Royal League kvar. HBK-poäng i Kalmar samtidigt som HIF vann och di rödblå skulle få medverka i den kungliga turneringen.

Nu blev det, låt säga som väntat, inte några drömresultat och HIF hamnar istället på en blygsam sjätteplacering i tabellen.

Som protest mot HIF-spelarnas till synes loja inställning och frånvarande kämpaglöd under hösten, anordnades en protest modell större under dagens match. Södra ståplats var till stora delar tom och pryddes istället av en banderoll med texten "Visar ni inget hjärta visar vi inget stöd". Dessutom var klacken tyst under de första 10 minuterna av matchen, spelarpresentation inkluderad, för att sedan ta i för full styrka och försöka lyfta laget till seger.

Matchen började inte särskilt väl för hemmalaget och Häcken hade ett par vassa lägen redan i inledningen av matchen. Kanske berodde det på att speakern nästan omgående meddelade att Kalmar tagit ledningen – vilket betydde att chansen till RL var ännu längre bort. Fast trots att Häcken bjöds på farliga lägen saknade HIF inte lägen.

Graulund var pigg under flera perioder under första halvlek och spelade bland annat fram Svanbäck som forcerade fram till vänster i straffområdet. Finnen fick dessvärre inte någon riktig träff på bollen - och inte lyckades han prestera bättre när han ett par minuter senare fick ett nästan identiskt läge.

Efter att den tysta protesten bland fansen övergått till högljutt stöd började HIF prestera ännu fler chanser. Imad Khalili (som blev inbytt då Granqvist skadade sig) lyfte fram bollen till Graulund som fick en bra chans till vänster i straffområdet, dock utan att leverera det där lilla extra. En ännu bättre chans fick Karekezi när Graulund elegant nickade ner ett inlägg från vänsterkanten. Rwandiern blev dock lite för het i skottögonblicket och drämde bollen över mål, fri vid straffpunkten.

Förutom de chanser som nämnts ovan var det inte mycket skönspel från HIF:s sida. 0-0 i paus blev 0-1 när före detta HIF:aren Jesper Ljung stänkte upp bollen i nättaket från nära håll. Innan dess hade Häcken haft flertalet farliga chanser, och fler blev de efter målet. Och ska sanningen fram så var gästerna närmare 0-2 än HIF en kvittering.

Under slutet av matchen vädrade stora delar av supportrarna sitt missnöje med nuvarande tränare Peter Swärdh och krävde dennes avgång. Spridda skurar hördes även om bristande kämparglöd bland spelarna, vilket var anledningen till protesten i början av matchen.

Personligen kan jag inte riktigt hålla med om att det under dagens match saknades kämpaglöd. Framför allt tycker jag att det är viktigt att skilja på att inte prestera och att inte kämpa. Flera spelare verkade faktiskt ha tagit till sig av fansen kritik. Atiba Hutchinson löpte under stora delar av matchen på ett sätt som snarare kännetecknade det vi såg av honom under våren. Andreas Dahl la inga fingrar emellan i närkamperna och även Peter Graulund kämpade bättre än i de senaste matcherna.

Visst såg det virrigt ut i försvaret emellanåt, men jag tror inte att det berodde på bristande kämpaglöd. Dagens HIF är helt enkelt inte bättre – vi är inte ett lag för topp-4 – och det är otroligt tydligt hur lite det är som faktiskt stämmer i det HIF som ställde upp idag.

Å nyo förändringar i startelvan – å nyo tydliga brister med spelsystemet och spelarnas positioner. Christiansen underpresterade ännu en gång, blev utbytt mot David Ljung och ersatt av Fredrik Björck(!) på vänsterbacken. Till höger huserade först Andreas Granqvist och blev efter skada ersatt av vänsterfotade vänstermittfältaren Fredrik Svanbäck. Hur många allsvenska lag tvingas spela med en vänsterfotad spelare på högerbacksplatsen?

Svanbäck skötte dock sina defensiva uppgifter bra och vann till och med ett par nickdueller, vilket han nog aldrig gjort som mittfältare. Eftersom ytterbackskrisen i HIF, om Augustsson stannar i Sandefjord, är total skulle det nog vara intressant att försök skola om ”Mini” till vänsterback. Till höger tillför han dessvärre ingenting offensivt. En vänster ytterback måste hursomhelst var en av de högsta prioriteringarna, för efter att Järdler försvann har det dels darrat bakåt, men framför allt inte hänt någonting framåt.

Vidare är det bara att konstatera att Swärdhs spelsystem inte längre fungerar. Helt uppenbarligen är systemet för lättläst – och några alternativ när det hackar finns inte. Graulund är ingen spelare som ska agera ensamvarg, utan behöver en anfallskollega á la Gustaf Andersson. Eller varför inte Peter Crouch? Tyckte mig höra att Liverpool var villigt att låna ut honom till våren. Silly Season börjar NU…

Dessutom verkar det inte finnas någon glädje i dagens lag. Jag må vara helt ute och cykla, men det känns spänt, tråkigt, jobbigt, ja vad som helst, men inte roligt. Behöver spelarna en nytändning och hur i så fall? En ny tränare? Ett nytt spelsystem? En ny bil? (fast det hjälpte ju inte Elanga) Eller kanske ett nytt allt?

Frågorna är många och svåra, men tids nog får vi svaren.

Så trots den lyckades vårsäsongen känns det åter som ett bortkastat fotbollsår. Ingen RL, inget europaspel, inga medaljer. Fotbollen känns just nu rätt oviktig, men om en vecka eller två, då kommer jag räkna dagarna till den allsvenska premiären...

Jag får väl säga som ifjol – ”Nästa år, då jäklar…”

0 kommentarer