Lagbanner

Typisk HIF-premiär.

Det blev förlust i premiären. Inte ovanligt när HIF är inblandade!

En typisk HIF-premiär.

Förlust mot ett stabilt IFK Göteborg. Det känns inte så katastrofalt. Som vanligt har HIF svårt att riktigt övertyga i premiärer på bortaplan, men denna gången (till skillnad från förra året) är jag inte så oroad. Spelet fungerade stundtals mycket väl, spelarna visade bra anfallsvilja men tyvärr lite oskärpa i passningarna i avgörande lägen.

Just oskärpa är ett ord jag tycker passar in ganska bra på gårdagens match. Det var många passningar som skänktes bort till motståndarna på mittplan. Göteborg var mycket snabba i sitt kontringsspel och det osade hett ett par gånger utöver målen. Det var ändå HIF som kontrollerade spelet. Något tempofattigt i andra halvlek, vilket är synd men ändå förståeligt. Det är första tävlingsmatchen och tempot ÄR inte det högsta i början av säsongen. Men samtidigt så var Göteborg duktiga i att dra ner tempot, man backade även hem med 9 spelare och gjorde det mycket svårt för HIF att hitta ytor att löpa på.

I HIF märktes det att Jozo Matovac varit borta på landslagsuppdrag. Inte för att han var dålig, tvärtom, han var HIFs bästa spelare. Men mer på grund av att backlinjen såg lite stabbig ut, Ola Nilsson verkade osäker och överlag var positionsspelet oklart. Det märktes också att Ulrik Jansson hade en mindre lyckad dag. Håkan Mild firade stora triumfer på mittfältet och Ulrik kändes lite seg och långsam. Möjligen plågad av en skada, verkade det som. Dessutom finns det mycket mer att begära av ytterbackarna, som knappt en endaste gång kom med i anfallsspelet.

Till nästa match, hemma mot Djurgården, kommer vi säkert att få se ett offensivare HIF, som fyller på med mer folk i anfallen. Kanske då också med Alvaro från start?

Betygen: Svenne 2, Gustavsson 2, O.Nilsson 2, Matovac 4, Persson 2, Chris 3, Jesper 2, Ulrik 2, Lindström 3, Rade 3, Eklund 3, Alvaro 3, Hansson 3, Johansen 2.

Matchens HIFare: Jozo Matovac

Martin Falkman2001-04-10 09:45:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen