Helsingborgs IF - Djurgårdens IF FF 1-0
Det började tufft för HIF men efter den nervösa inledning tog man över totalt och slutresultatet 1-0 var helt i sin ordning.
Hemmapremiär för HIF på Olympia. Det märktes, i varje fall under de inledande 20 minuterna. HIF uppträdde något krampaktigt och slarvade enormt med sina uppspel. Allra mest slarvades det på mittplan, där Djurgårdens centrala mittfältare erövrade många HIF-bollar. Djurgården visade, som väntat, att nykomlingar brukar sälja sig dyrt i början av säsongen. Man spelade stundtals fyndigt och utnyttjade gång på gång HIFs individuella misstag. Det var också nära att man tog ledningen efter att Sven Andersson behandlat bollen något (milt sagt) osäkert med fötterna vid en bakåtpassning från Micke Gustavsson. Stefan Bärlin oroade gång på gång HIF-försvaret med sina snabba djupledslöpningar och Andreas Johansson rev och slet på ett förtjänstfullt sätt från sin offensiva mittfältsplats. För HIFs del såg det något andefattigt ut även om man skapade ett par bra lägen, bland annat ett med Prica och Eklund inblandade.
Efter drygt en halvtimme kom så 1-0 för Helsingborg. Inte helt rättvist men mycket vackert. Det var Christoffer Andersson som förvaltade en crosspassning på bästa sätt och han satte den otagbart bakom Shabaan i DIF-målet. Nu släppte premiärnerverna äntligen, sakta men säkert. Hemmalaget etablerade ett bättre passningsspel men matchen var fortfarande helt jämn. Vi var glada att det var ledning i halvtid. Det muttrades om att Björn Johansen inte kom rättvänd och att Ulrik Jansson tog för lång tid på sig att spela bollen. Bättring var ett måste.
Och bättring blev det. Direkt från start i andra halvlek tog HIF kommandot och pressade Djurgården djupt ner i sitt eget straffområde. Chanserna och lägena avlöste varann och när Alvaro Santos en stund in på andra halvlek byttes in för Helsingborg höjdes tempot ytterligare och det kändes allt mer som om en snara drogs åt kring Djurgården. Santos visade direkt prov på sin teknik och skicklighet och vållade DIF-försvaret stora problem. Björn Johansen ville inte vara mycket sämre utan visade vid ett par tillfällen upp mycket bra teknik, något som säkert överraskade en del på läktarna. För Djurgården såg det tufft ut. Man kämpade, och supportrarna eldade på sina spelare. Detta hjälpte dock inte, och hela andra halvlek kändes mest som en transportsträcka till slutsignalen för HIF, som nosade på både ett och två mål ytterligare. Djurgården tröttnade, förlorade helt slaget om mittfältet och detta får följder som alla fotbollsfans känner till. Spelet blir handlingsförlamat.
Mot slutet flyttade Djurgården fram en hel del folk i anfallslinjen, som brukligt. Inte heller detta hjälpte, även om det vid ett par tillfällen osade lite hett i HIFs straffområde. Matchen blåstes av och segern var rättvis.
Korta kommentarer om de bägge lagens prestationer:
Helsingborg gjorde en tam första halvlek och en stundtals imponerande andra. Man visar att man kommer vara ett topplag i år, precis som många förväntar sig. Djurgården var väldigt pigga i första halvlek och visade stor vilja. Man har offensiva kvaliteter som kommer att vålla problem för många lag i serien och man har även en duktig backlinje. Problemet är dock att man inte har elva spelare som håller riktigt bra Allsvensk klass.
