Liverpool - Crystal Palace1 - 2
Helsingborg-Djurgården 2-1
Ett frenetiskt kämpande HIF besegrade svenska mästarna Djurgården i en riktigt bra fotbollsmatch.
Det var en sådan kväll. En kväll som gör att man förstår varför man är fotbollsfrälst. Det låg i luften, nästan tryckte och tyngde. Den där härliga känslan hade återfunnit sig igen. Det var så jävla skönt att gå på Olympia. Det är de riktiga matcherna som är de skönaste, nästan oavsett utgången av dem. Inte fan pirrar det skönt i magen när man ska möta Öster eller Sundsvall, men nu var det ju Djurgården som stod för motståndet.
Sällan har väl något lag varit så uppskrivet som Djurgården. Och faktiskt, så tycker jag att Djurgården uppfyller många av förväntningarna man har på dem som lag; de är tekniska, har ett fint passningsspel och förfogar över riktigt bra spelare. Problemet är ju förstås bara det att man ska spela om poängen också.
Enorm arbetsinsats
För spelades, det gjorde det denna kväll på Olympia. Vi fick se en underhållande och imponerande fotbollsmatch. Ljusår från de krampaktiga föreställningar vi bjudits på tidigare. Stor del i detta har givetvis Djurgården, men en stor del har också HIF:s spelare, som hade tänt till extra efter det sorgliga resultatet mot ÖIS i cupen tidigare i veckan.
Spelarna slet som aldrig förr, och det gav resultat. Matchen slutade 2-1 efter att Lindström och Gustaf Andersson gjort målen för HIF och Kim Kjellström.. förlåt, Källström dunkat in returen på sin egen straff för Djurgården.
Positiv fotboll
Både HIF och Djurgården spelade positiv fotboll. HIF backade hemåt för att inte gå bort sig, men hade ständigt farliga kontringar och var inte alls lika defensiva som bollinnehavet (60-40 till DIF) visar på. Faktum är att HIF fick iväg 16 skott mot mål under tiden som Djurgården mäktade med 10. Det var två spelande lag och det bjöds upp på en mycket trevlig fotbollsmatch.
Under den första halvleken var Djurgårdsdominansen tydlig. Man hade ett mycket rörligt anfallsspel och oroade också HIF:s backlinje vid flertalet gånger. Vänsterbacken Dorsin var ett ständigt orosmoment när han kom med i anfallen och det såg lite mörkt ut ett tag. Men så, lagom psykologiskt, gjorde Lindström 1-0 på en riktig delikatess! En iskall lobb! Sedan när blev Lindström så kylig?
Om Djurgården var det bättre laget i första halvlek var det helt jämnt i andra. Med den skillnaden att gästerna inte alls skapade lika många lägen, det var istället HIF som skapade de klart bästa målchanserna. Men nu slutade det vid 2-1, ett rättvist resultat.
Intryck
Det går inte att ignorera det faktum att gästande Djurgården spelar fin fotboll. Men de behöver ägna lite mer utrymme åt att kämpa och vara aggressiva i spelet på plan istället för att ägna krafter åt att vara missnöjda med solklara domslut. Under den första halvleken var flera DIF-spelare mycket pigga. Stefan Babanidis (eller hans alter ego Babis Stefanidis) var duktig, Andreas Johansson löpte mycket och Elmander oroade. Djurgården har ett mycket bra fotbollslag, som dock stötte på ett för dagen minst lika bra lag i HIF!
I HIF var det positivt på många fronter. Äntligen fick vi se lite spelare som vågade! Spelare som utmanade och anfallare som ständigt var på hugget. Lindström var, inte helt oväntat, en succé som anfallskomplement till den evigt jagande Gustaf Andersson. Ett nytt radarpar, månne? Både Gustaf och Mattias är oerhört löpvilliga och svåra att ha att göra med. Utöver dessa herrars utmärkta insats kan man säga att det var länge sedan man såg HIF-spelarna kämpa så mycket som de gjorde idag, det var en fröjd för ögat. Och Lars Bakkerud, som jag tvekade på inför matchen, blev inbytt och dominerade. Fredrik Larsson var säker bakåt och Kenneth Rasmussen gjorde solklart årets bästa insats.
Noterat:
- Kenneth Rasmussen blev TOKIG på Mattias Lindström när han sprungit med upp från sin backplats utan att få bollen i ett snyggt anfall.
- Den där jävla klappande tönten på storbildsskärmen är kvar. Varför? Folk har fattat, verkar det som.
- Fredrik Larsson, sveriges bäste straffmålvakt, räddade igen. Men hade inte turen på sin sida.
- Andreas Isakssons räddning på Micke Gustavssons nick i anda halvlek var helt sjuk!
- Bra drag på bägge lagens supportrar. Och bra även på resten av Olympia. Kanske är man på rätt väg nu?
- Rune Smith fick sin beskärda del av gliringar under presskonferensen.
- Alvaro Santos sågs UTAN krycka. Det kan inte vara negativt.
- Domaren, Fröjdfeldt. MYCKET bra.
Fotnot: Det kan kanske med Djurgårdsögon sett hävdas att Mikael Dorsin var inblandad i båda HIF:s mål och att han därför inte borde få tre plus. Men givetvis tänker vi som HIF:are inte på sådant utan ser enbart till allt annat förutom de två tillfällena.