HIF-GAIS 0-1
Årets första förlust efter katastrofal insats.
Under lördagen visade HIF hur fotboll INTE ska spelas. Tempofattigt, brist på både idéer och kunnande och absolut ingen vilja. Allsvenska nykomlingarna GAIS spelade ut HIF efter noter. GAIS är för övrigt laget som står för motståndet i första allsvenska hemmamatchen för säsongen. Blir det inte bot och bättring på samtliga punkter kommer det att bli en hemmapremiär i moll.
Ska man försöka hitta något positivt med lördagens tillställning blir det HIFs första 5 minuter. Då vaskade man fram ett par hörnor och Andreas Dahl lyckades få till en riktigt farlig frispark som Dime Jankulovski lyckades styra i ribba och ut. Sen var det roliga slut och 85 minuters fotbollsmord tog vid.
I stort sett alla farhågor man hade inför matchen besannades. Hur skulle HIFs anfallsspel fungera, hur skulle vänsterkanten klara sig, skulle HIFs passningsspel börja fungera, skulle löpvilligheten vara tillbaka? Svaret på alla frågor blev negativt. Anfallsspelet fungerade inte alls (å andra sidan fick man inte en vettig boll att jobba med), vänsterkanten var ånyo en katastrof (precis som i andra halvleken mot HJK Helsingfors pumpades det på friskt mot HIFs vänsterkant), passningsspelet var kriminellt dåligt och djupledslöpningarna var lika lätträknade som Kicki Danielssons melodifestivalpoäng. Allt igenom en genomusel insats med andra ord.
Signifikativt för gårdagens HIF-insats var, att när man väl får en straff till skänks lyckas man inte ens sätta den. Andreas Jakobssons straff i slutminuterna fick Rolle Nilssons IFK-straff mot Barcelona 1986 att framstå som ett mästerverk.
Bäst i gårdagens HIF var utan tvekan McDonald Mariga, som gjorde ett piggt inhopp, samt de spelare som inte deltog i debaclet.