Gästkrönika: Vad är det som händer i HIF?
Om jag sa att det fick vara nog redan innan den allsvenska premiären undrar jag vad ska säga nu. Det finns just nu inga ord för att beskriva det här, för vad är det som händer egentligen i HIF?
Som alltid annars när det är match mot Gefle får man följa den på annat vis, t ex radio, tv eller dyl. Men jag är glad att jag aldrig åkte med till Gävle, för att se sitt kära lag få stryk av ett nederlagstippat gäng är aldrig kul. Jag lider med de stackarna som tog sig upp, jag lider med alla andra stackars HIFare och jag lider inte minst med stackars Henrik Larsson.
På de första fem matcherna har HIF tagit sig an tre nederlagstippade lag i form av AIK, GAIS och Gefle och två lag som de flesta tror kommer att ha med toppstriden att göra (Bajen och IFK Göteborg). Summan av dessa fem matcher är fem poäng. Fem poäng är ju mumma – om det hade varit B-laget som spelat.
Från TT; ”Jag vill själv ta laget ur detta, säger Peter Swärdh”
Den dagen Peter Swärdh tar ett lag ur en kris som denna lovar jag att jag aldrig mer ska säga något ont om HIF, be en bön tio gånger om dagen i riktning mot Göinge, samt flytta till Helsingborg. Men jag är rädd att jag bor kvar i Lund om tio år, för Peter är tyvärr inte rätt man för en sådan tuff uppgift. För när det krisade år 2004 var det inte Peter som räddade laget från superettan, det var nya spelare som gick in och lyfte laget. Men räcker det den här gången?
Med lite härlig ”lekskolelogik” borde ju Henke komma hem och fixa SM-guld no matter what, med tanke på att Daniel Andersson och David Ljung (!) lyfte laget markant för ett par år sedan. Tyvärr funkar det inte så. Det hade kvittat om HIF så hade tagit in fyra nya spelare i laget under sommaruppehållet och lagt världens skönaste gräsmatta på Olympia, för den felande länken finns kvar. Den felande länken – eller de felande länkarna?
Jag bytte i veckan ett par ord med ordförande Sten-Inge Fredin. Jag påpekade att Tarmo inte var mycket att hänga i den estländska julgranen, inte i den svenska heller för den delen. Svaret blev ”Han behöver lite tid att komma in i laget”. Hur man kan värva en spelare för X antal miljoner kronor och sen låta honom spela en halvlek, sitta på bänken och tom låta honom vara utanför truppen är för mig, och många andra, obegripligt.
Det känns som om något är ”ruttet” inom HIF just nu. Spelare som underpresterar, spelare köps in som förmodligen aldrig kommer passa i spelsystemet och en tränare som har styrelsen förtroende trots usla resultat. Det känns som om alla håller varandra i handen i toppen, men någon måste snart släppa taget innan vi vaknar i superettan. Den som ska släppa taget och inte få vara med och leka längre är tränaren Peter Swärdh. Även om allt ansvar inte kan läggas på tränaren är det på den posten som problemen oftast löses. En ny röst och nytt blod inom föreningen betyder mycket i ett sådant här läge, det har vi sett förut.
Så nu ger jag er alla supportrar en uppgift, skriv ett mail till valfri person inom styrelsen (ordföranden ligger nära till hands) och be om en motivering till varför inget händer. När ni ändå är igång kan ni ju lägga in lite resultat från de senaste tre åren, utifall att de bara skulle leva i ”nuet”. Ingen av er kommer förmodligen att få ett svar, men vi lägger i alla fall ett större tryck på de ansvariga inom HIF. Ingen kan blunda hur länge som helst, när trycket blir för stort måste de öppna ögonen och göra något åt saken.
Man brukar ju säga att allt har sin tid – och Peter Swärdh, inom HIF har du haft din.
// Per ”Lundabo” Boström
