Lagbanner
Läktarcensuren: Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)
Dagens gästkrönikör ifrågasätter motiven bakom Sten-Inge Fredins ordförandeskap, och hur föreningen hanterar kritik från sina supportrar.

Läktarcensuren: Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

Att en klubb försöker begränsa sina supportrars yttrandefrihet har framkallat en sällan skådad proteststorm bland SvenskaFans läsare. Nedan publiceras första gästkrönikan i ämnet. Fler lär följa, då intrång i yttrandefriheten inte verkar vara det bästa sättet att hantera sina supportrar.

Förra veckan planerade jag hela upplägget för en krönika som skulle handla om Sten-Inge Fredin och den roll jag fått för mig att han har för HIFs fotbollsmässiga kräftgång. Den skulle handla om en person i en grupp av makthungriga organisationspolitiker som främst valt att ingå i en fotbollsanknuten företagsstyrelse (Nej, detta är inte ideell fotboll på division fem nivå) för att tillgodose det egna egot och inte fullt ut på grund av sin brinnande passion för fotboll i allmänhet och HIF i synnerhet. Beslutet, som jag ser det, att först förlänga med Swärdh, trots supportrar och sponsorers missnöje, samt beslutet att inte låta honom gå efter en bedrövlig försäsong och pinsam inledning av det Allsvenska seriespelet är produkten av att de som styr och leder klubben ser främst till sin egen heder.

Igår, innan matchen mot Öster, visade dessa personer ånyo upp sitt ansikte. Texten jag tänkt författa tog ny form då tisdagens händelser kräver svar på viktigare frågor.

Ett antal supportrar inom HIFs TIFO-gruppering hade valt att tillverka en banderoll som öppet kritiserade Swärdh och som ytterst syftade till att få honom bort från klubben. Denna fick dock aldrig visas. Kritik mot Swärdh är kritik mot dem som konstruerat och legat bakom kontraktsförlängningen. Företagspamparna inom HIF gjorde sitt – sprang över Yttrandefriheten, införde censur som bara Orwell kunde ha förutsett och körde på så vis över en av grundvallarna som vårt moderna och demokratiska samhälle idag vilar på. För att inte nämna den OFFICIELLA supporterföreningen och dess medlemmar.

Jag är förbannad. Jag är bekymrad. HIF har blivit ett verktyg för personer som uppnått de fyra första stegen på Maslows berömda behovstrappa. Folk som är beredda att köra över personer både inom och utanför organisationen för att nå det självförverkligande som deras vanliga företagspositioner inte lyckats ge dem. Att vara styrelseledamot i HIF sätter dig som person på den lokala samt till viss del nationella kartan. Hur många i Stockholm kände till Fredin innan han åkte ner till Barcelona och ”knöt till sig” Henrik Larsson? För det är väl inte till Sten-Inge Fredin, utan till Helsingborgs IF som Henrik Larsson väljer att återvända?

Supportergruppen får inte låta sig behandlas så här. Sveriges lag förbjuder det. Jag, som medlem, föreslår en brytning till klubben och dess fascistiska agerande. Rimligtvis JO-anmäls också föreningen om inte någon representant för klubben går ut med en offentlig ursäkt och att HIF börjar behandla folk utefter den grundlag som tillämpas i Sverige. 1984 föddes jag, men det är först nu har jag börjat leva boken. 

Fotnötter:
http://susning.nu/Maslows_behovstrappa
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrandefrihetsgrundlagen  

//Daniel Persson

redaktionen2006-05-04 14:02:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen