Leicester - Chelsea2 - 1
Inte denna gången heller
Nej, det blev inte Helsingborgsseger på Söderstadion denna gång heller.
Nu är det tre segrar i rad för Hammarby mot HIF på Söderstadion, ingen kul svit som börjar skapas. Ikväll var det dock ganska nära efter att HIF fått ordning på spelet i andra halvlek och borde gjort något mål. Men icke. Istället kom målen i fel mål. Och vilka skitmål det var. Hammarbys 1-0-mål föregicks av ett solklart offsideläge, och borde inte ha räknats. Och 2-0, tja vad säger man? Det är i ett läge när HIF försöker flytta upp. Spelar mindre roll. En förlust är en förlust och man kan väl inte säga att det var direkt oförtjänt, med tanke på att HIF inte fick ut mer av sitt spel.
Matchen som sådan var väl inte direkt en av de bättre man skådat. Hammarby pressade ganska hårt i första halvlek och presterade rätt trevligt spel, men det var väldigt lite konkret som skapades. Ett par långskott, ungefär samma utdelning som HIF hade. Men sidled är de enormt duktiga på att passa i, Hammarby. Fast okay, visst vann de halvleken klart på poäng om man ser till spelet.
I andra halvlek var det egentligen motsatta förhållanden. HIF spelade bättre än Hammarby och skapade också betydligt mer, även om de där superchanserna sken med sin frånvaro. Man verkade ändå ha matchen ganska väl under kontroll och det var väl mållöst man siktade på, föga glamoröst. Men så kom målen för Hammarby. Den härliga publiken (en fras som upprepades kanske 10-20 gånger av en euforisk Hegerfors) lyfte fram hemmalaget och var lyckliga som sommarlovsfirande barn. Härligt. Allting var frid och fröjd.
HIF hade en ganska defensiv uppställning. Det brukar kunna bli så på bortaplan. Och idag saknades även två av de normalt kreativa kuggarna, Bakkerud och Karisik. Det märktes, för anfallsspelet var smått krystat i första halvlek. Det slogs inte en boll under 1,80 i höjd och det var ibland beklämmande att se. Ersättare Andreas Dahl hade efter en lovande inledning en tämligen tung afton, något han verkligen inte var ensam om i det konstruktiva spelet. I andra halvlek blev spelet bättre, men inte på grund av att centralmittfältet helt plötsligt började slå superba bollar, utan mer för att man vågade flytta upp lite folk och vann lite fler närkamper. Varför vågade man inte detta tidigare?
Positivt för HIF? Tja, det var en ganska hygglig defensiv genom hela matchen. Och man ryckte upp sig i andra halvlek. Negativt? Dessa eviga långbollar som ständigt plågar ens ögon när man ser laget spela. Ibland är det så att man tittar bort och hoppas få se något annat när man åter vänder blicken till spelet. I vissa moment är det också direkt störande att se vilken teknik (eller bristande sådan) spelare visar upp vid bollkontroll.
Små noteringar:
- Domaren Miro Ukalovic var dålig, riktigt dålig. Blåste varje gång en hemmaspelare låg ned. Och gud vet att de låg ned ofta, så fort de kände att de hade någon i ryggen och skulle tappa bollen. Rutinerat? Irriterande? Döm själva.
- "Det var en match med två halvlekar", kan man väl säga.
- HIF spelade "väl så bra som Hammarby" under andra halvlek. Bara så att ni vet.