Krönika: Friskt vågat – hälften vunnet
Nu när VM snart drar igång är det många som glömt bort HIF. För trots en usel vår går vi mot en riktigt spännande höst. Henrik Larsson är tillbaka där han hör hemma och en ny tränare står och skriker vid sidlinjen. Det hela kan bli ännu mer spännande om den nye tränaren vågar spela med den bäste, oavsett ålder..
Peter Swärdh i all ära, men han var väl inte riktigt mannen som utvecklade och släppte fram de unga talangerna? Visst, han satsade på Andreas Granqvist, i alla fall i en säsong. Efter det fick han ju som ni alla vet agera städgumma och var tillbaka på noll fortare än kvickt. Det kan ha kostat honom en plats i VM-truppen och ett antal miljoner till HIF. Tack Peter.
Att satsa på ungt och friskt kan bli både bra eller dåligt, men att låta spelare som Imad Khalili och Oskar Rönningberg stå tillbaka när det är dags för deras tur nu är inte rätt väg att gå. Oskar fyllde 20 i början av april och har inte precis tid att stå och vänta i reservlaget.
Oskar Rönningberg har gått den tuffa vägen till A-laget. Han kom till HIF som 15-åring och har gått via J- och U-laget, något som han ska ha cred för att ha klarat av. Han är dessutom en av de spelarna som jag, med flera, blivit imponerad av på träningar och reservlagsmatcher. Trots allt detta krävdes det att tre av de ordinarie backarna var borta för att han skulle få spela. När han sedan gjorde en fullt godkänd match mot Öster blev han förpassad till bänken igen i nästa match eftersom att Jakobsson var tillbaka. Okej att Öster inte är Barcelona, men de spelar trots allt i allsvenskan.
Och vad ska man säga om Andreas Jakobsson. Han har varit ordinarie sedan han kom tillbaka till HIF sommaren 2005 trots att han bara varit bra i ett fåtal matcher. När han skulle varva ner i allsvenskan så menade han verkligen varva ner. Med tanke på vad jag sett kunde han lika gärna ha valt BoIS istället - klubben i hans hjärta.
Att satsa på ungt kan ge mycket mer än bara lite nytt tänkande och jävlar anamma till laget, det kan även ge gott om stålar vid en eventuell försäljning. Att ge Oskar Rönningberg chansen kan bli guld värt för HIF, man hade kanske till och med kunnat tjäna in vad Jakobsson kostade? För jag är säker på att Oskar har vad som krävs för att lyckas i A-laget, om han bara får chansen. Och hur vet jag det?
Jo, han har tagit sig igenom både J- och U-lag, blivit ordinarie och lagkapten i P-landslaget, för att sedan råka ut för en allvarlig knäskada och ta sig tillbaka igen. Det kräver något extra, precis det lilla extra Oskar Rönningberg har i sig. Det måste ligga i generna, då hans storebror inte heller viker sig för något.
Tyvärr är hans chans snart förbi i HIFs A-lag. Med Fredrik Björck tillbaka är Oskar bara det fjärde alternativet till mittbacksplatserna, något som inte kommer att gynna varken hans utveckling som fotbollsspelare eller HIFs plånbok. Vi har sett det förr, kommer förmodligen att se det nu igen och många gånger framöver. Talanger som går till spillo i reservlagen och spelar resten av sina aktiva år i superettan. Men nu finns chansen att göra något av Imad och Oskar, så låt oss få en tränare som vågar satsa, som vågar satsa på nytt och ungt.
För om vi vågar satsa ungt gör vi talangerna, svensk fotbolls framtid och inte minst oss själva en stor tjänst. Jag menar, vem vill inte ha hem Imad Khalili till klubben i hans hjärta, klubben som gav honom chansen på riktigt, efter ett antal år som utlandsproffs i Spanien? Eller Oskar Rönningberg efter några år som mittback i England?
Jag menar inte att det nödvändigtvis skulle bli så, men ger man dem inte chansen på riktigt får man aldrig veta. Så nu ger jag ett enkelt råd till Hasse eller vår nyblivande tränare; satsa ungt och ge oss en framtid att tro på, då har ni mer än hälften vunnit.
// Per ”Lundabo” Boström
