Rubrik saknas
Efter 1-1 mot bottenkollegan Örgryte är det dags för HIF att rannsaka sig själva ordentligt. Det är dags att inse att en toppstrid förmodligen är en utopi och att man inte är bättre än vad tabellpositionen anger.
Efter den mediokra starten på säsongen var det egentligen upplagt för en bra omstart för HIF. Ankomsten av Henrik Larsson och överkomligt motstånd i form av BK Häcken och Örgryte bäddade för sex poäng och början på en färd uppåt i tabellen. Resultatet blev helt annorlunda. Efter en poäng i mötena mot bottenkollegorna får HIF finna sig i att ses som räddningsplanka för lagen runt nedflyttnings- och kvalstrecket. Man är helt enkelt inte bättre än så här.
Man är inte bättre än att ett mediokert lag som Häcken kan manövrera ut HIF på Olympia med smart taktik och effektivt anfallsspel.
Man är inte bättre än att man med en rejäl portion tur får med sig en poäng i slutminuterna mot hopplösa (?) tabelljumbon Örgryte.
Man är inte bättre än att man är ett av dom lag som släppt in absolut flest mål i årets allsvenska.
Man är inte bättre än att dom enda segrarna man mäktat med kommit mot allsvenska nykomlingar.
Man är inte bättre än att man har tre poäng ner till kvalplats. Ett avstånd som kan vara krympt till en poäng efter dagens matcher.
Man är inte bättre än sin tabellposition.
Matchen
Matchen mot Örgryte såg annars ut som flertalet tidigare matcher under säsongen. HIF ses till synes ut att föra spelet. Men med en total brist på högt bolltempo blir spelövertaget mer av statistisk betydelse, för vägvinnande är det inte. Tack vara det låga tempot tvingas man till omständligt anfallsspel som sällan leder till rejäla chanser. Snarare leder det till ständiga omställningsmöjligheter för motståndarna vilket leder till hopplösa situationer för försvaret som sällan vet om dom ska backa eller möta. Ett faktum som inte Örgryte var sena med att utnyttja. Örgryte kontrade ofta snabbt och enkelt, och duktiga Boyd Mwila och Ailton Almeida var ständiga orosmoment för Helsingborgs backlinje. HIF ska tacka sin lyckliga stjärna för att effektiviteten bland Örgrytespelarna inte var större, annars hade det kunnat bli en rejält pinsam förlust mot laget som hittills inte vet hur det känns att vinna i år.
Hans Eklunds förhoppning inför matchen var att både det defensiva och offensiva spelet skulle förbättras jämfört med matchen mot Häcken. Den planen gick om intet. Än en gång släppte man till onödigt mycket bakåt, och än gång var man harmlösa framåt. Den offensiva trion Luton Shelton, Henrik Larsson och Olivier Karekezi fick förvånansvärt lite uträttat framåt.
Efter en mållös första halvlek tog Örgryte ledningen på straff i 74e minuten, efter att Andreas Granqvist agerat klumpigt i straffområdet. Ett onödigt utsträckt ben mot Ailton, som faktiskt var på väg bort från målet, orsakade en odiskutabel straff. Ailton agerade själv straffskytt och den för dagen bäste HIFaren Daniel Andersson fick till slut vittja nätet. HIF var nu rejält nere i brygga och valde att satsa offensivt genom att gå ner på en trebackslinje. Den offensiva satsningen gav resultat i den 87e minuten. Efter en fin pass av Olivier Karekezi (för övrigt en av dom få sakerna Rwandiern lyckades med i matchen) kunde inhoppande Gustaf Andersson sätta kvitteringen i bortre burgaveln och 1-1 var ett faktum. Egentligen ett logiskt slutresultat med tanke på att det var två lag som har förtvivlat svårt att vinna. Örgryte får fortsätta att vänta på sin första seger för året och HIF får fortsätta att vänta på sin första bortaseger.
HIF har som sagt haft det upplagt att få en bra start efter omstarten med matcher mot beskedligt motstånd. Nu väntar betydligt knivigare uppgifter. Först väntar erkänt svårspelade Kalmar på Olympia innan det blir dubbelmöte med regerande mästarna Djurgården. För att krydda det lite extra väntar nuvarande serieledande Hammarby efter Djurgårdsmatcherna. HIF är tia i tabellen idag. Vad talar för en bättre tabellplacering om fyra matcher? Det blir nog till att ta på sig blåställen för samtliga HIFare, för bättre lag har åkt ur allsvenskan.