Rubrik saknas
En match som går till historian som en mastodontföreställning. I sann Hollywoodanda kom det vändning på vändning innan slutstriden stod där huvudpersonerna skulle komma att göra upp på straffar. Det var längesen, om än någonsin som en liknande föreställning den under lördagen spelats upp på Olympia.
Det var två anfallsglada lag som slutit upp på inspelningsplatsen. Omdömet är givet: ”Ett mästerverk signerat två anfallsvänliga lag med ett publikinfriande spel” eller rätt och slätt: ”Ett storslaget epos”. Införs utmärkelsen ”Årets match” på Fotbollsgalan behövs det inga fler nominerade 2006. Ja, så tycker man i alla fall om man var en av de digra 6328 som mäktat med att dyka upp. För samtidigt ska man ju efter en sådan här match vara kritisk. Det blev åtta mål efter två timmars spel i en match som vid flera tillfällen borde ha varit avgjord.
Psykologiskt övertag
HIF gör det psykologiskt viktiga 1-0 alldeles i slutet av den första halvleken efter att Luton Shelton, efter en passning med avsändare Henrik Larsson, rundat Abbas Hassan i Elfsborgsmålet och rullat in bollen. Nio minuter in på den andra halvleken ökar HIF på till 2-0 när rollerna var ombytta och Luton Shelton serverar Henrik Larsson ett perfekt inlägg att bara möta med pannan. Abbas Hassan såg uppgiven ut där han stod blottad efter att försvaret än en gång missat grovt i markeringarna. Här borde det ha varit ridå för Elfsborg, men i stället vaknar de elva i gult och svart till liv, samtidigt som HIF mattas något. Repliken är omedelbar när HIF gör sitt första fatala misstag i försvaret. Det var mycket fumlande med bollen i de bakre leden idag och Samuel Holmén missar inte när han får två chanser på sig. Daniel Andersson ska dock inte lastas för något av målen. Holméns skott är otagbart nere vid den vänstra stolproten. Elfsborg tar helt över matchen men Daniel Andersson storspelar och bjuder publiken på tv-räddning på tv-räddning. Ingen mur kan emellertid stå emot väder och vind i en evighet och 2-2 kommer snöpligt, men väntat när Anders Svensson som tillåtits allt mer utrymme trycker dit kvitteringen efter att försvaret åter igen fumlat efter en hörna.
Under målet stod Eldin Karisik och väntade på att bli första byte in för kvällen. Fredrik Svanbäck som synligt hade mattats av i andra halvlek efter sitt sedvanliga grovslit på vänsterkanten lämnade plats för den man som fem minuter senare trodde att han avgjort cupkvarten.
– Det kändes som att få göra ett avgörande mål, säger Eldin Karisik om 3-2.
Henrik Larsson är regissören bakom 3-2. Han startar upp anfallet men blir samtidigt skadad. Han ligger ner och tar sig för låret i smärta, medan Eldin Karisik med lagkamrater firar. En halv minut över de två officiella tilläggsminuterna gör matchens gigant Anders ”immun mot kort” Svensson 3-3.
– Det är katastrof att de får göra 3-3. Det är en lång boll som bara ska rensas, säger Daniel Andersson om de nittio minuternas sista spark.
Förlängning och straffar
Förlängning tar vid och HIF är de som inleder tuffast i båda förlängningskvarter. Det känns som att de är de som är mest sugna på att avgöra under effektiv speltid, men likväl mattas de i slutet av varje halvlek och Elfsborg tar över. Redan i den första förlängningskvarten görs 3-4, men målet vinkas av för en tveksam off-side. I stället kommer 3-4 och en kalldusch för besvikna HIF:are i den 118:e minuten. Läktarna blir genast än mer tommare, något man aldrig upphör att förvånas över. När Luton Shelton trixar och tråcklar sig förbi Abbas Hassan i anfallet senare och tillsammans med Andreas Jakobsson ligger bakom historians mest fantastiska HIF-vändning har redan ett hundratal personer lämnat läktarna.
Det blev straffsparkar som fick tas till för att skilja lagen åt. Många hade nog scenariot klart för sig med tanke på de senaste årens klena utdelning på de elva meterna. HIF skulle dock chocka igen och sätta alla fem straffar, även om Eldin Karisiks straffmål nog berodde mer på tur eller Abbas Hassans fumlighet än säkerhet. Skottet var dock distinkt och eftersom Anders Svensson fick bli ”first-name-basis” med Daniel Anderssons reflexer vid straffen efter, så tog HIF kommandot i straffläggningen.
– Jag förbättrade mig under straffläggningen. När Anders Svensson skulle slå stod jag och väntade ut honom.
– Det är tur vi har styrketräning, säger Daniel Andersson om sin enastående enhandsräddning.
Glädjen bland HIF:arna var uppenbar efter att avancemanget i cupen säkrats, precis som det hade utlovats.
– Jag trodde det var klart vid 3-2. Efter 3-4 var det många huvuden som hängde ner. Men det är kul att grabbarna tar sig samman. Luton Shelton ligger bakom väldigt mycket idag.
– Jag höll på att bli hjärtsjuk. Men det viktigaste är att vi gå vidare. Det spelar ingen roll hur vi gör det, säger Hans Eklund, tränare i HIF.
Vad händer med Henrik Larsson?
Den stora frågan efter match är vad som kommer att hända med Henrik Larsson. Saken är utan tvekan klar att han kommer att missa matcher framöver, men om det är på grund av skada eller avstängning är i skrivande stund svårt att veta. Under anfallet som ledde till 3-2 lade sig Henrik Larsson ner och tog sig för låret. Skadan troddes efter match dock inte vara för allvarlig. Värre är det med incidenten som ledde till att Jon Jönsson fick linka av planen. Henrik Larsson beskylldes av Magnus Haglund, tränare i Elfsborg, att ha slagit Jon Jönsson i bröstet med knuten näve. Det återstår att se hur disciplinnämnden bedömer situationen. HIF börjar väl bli så pass frekvent diskuterade där så att fallen snarare hamnar på bordet i form av skrivbordsunderlägg.
HIF:s tre bästa idag var Daniel Andersson, Luton Shelton och Andreas Jakobsson. Den sistnämnde verkar ha fallit in i sin roll som defensivare mitt mycket bra. Så bra att han i stort sett är felfri genom nittio minuter. Men i den rollen han har blir det ofta så att man inte syns utan får jobba i det osynliga.
HIF lottades mot Öster i semifinalen, den matchen också med Olympia som skådeplats.
Låt eftertexterna rulla till någon mäktig komposition.
