Lagbanner
Rubrik saknas
Bilden av en jagad man. Blir Henke särbehandlad på grund av sin storhet?

Rubrik saknas

Golgatavandringen är påbörjad och inom kort kommer det slutgiltiga nederlaget för Henke Larsson. Svenska Fotbollsförbundets tävlingsutskott har en allt annat än angenäm uppgift framför sig när man ska besluta ifall situationen i helgens cupmatch skall rendera avstängning eller ej. Frågan är dock om utfallet inte redan på förhand är givet.

Att Henke kommer att tilldelas ett par matchers avstängning är utom all tvivel. Rubriksättarna har de senaste dagarna upplevt ren julafton och spaltmeter efter spaltmeter har ägnats åt att spekulera i hur många matchers avstängning som Henke har att vänta, och tur är kanske det ifall man tänker efter en extra gång. Istället för att översållas med information om den ultimata kräftskivan, de billigaste solresorna eller de hetaste sexställningarna, har läsarna fått lära sig att Henke inte längre är Henke med hela svenska folket. Han har utpekats som en osportslig idrottsutövare, en dålig förebild för barn och ungdomar och en våldsman ämne för brottsutredning. Häxjakten har varit intensiv och pågår fortfarande, med kvällspressen och TV4 som dirigenter. Att det inte blev någon brottsutredning har endast minskat stormen lindrigt, men som sagt, läsarna har åtminstone fått något nytt att läsa om.

Huruvida Henkes slag borde rendera utvisning eller ej är inte det huvudsakliga ämnet för denna artikel. Frågan är istället hur tävlingsutskottet och gemene man ska ställa sig till det som hänt. Jag hade förmånen att få prata med Jon Jönsson dagen efter matchen och är väldigt förvånad över den information som då cirkulerade, och till viss del fortfarande återfinns, i tidningarna.

Det började med att Elfsborgs tränare och lagets officiella hemsida annonserade att det rörde sig om ”kraftiga smärtor i bröstbenet” och att ”en misstänkt spricka” befarades. TV och tidningar fyllde på och framställde situationen som om den käre Jon var halvt död efter tilltaget. Jon själv förklarade dock att han endast tappat luften och kunde ha fortsatt matchen efter några minuters extra vila, men att tränaren inte ansåg det värt att spela med en man mindre under denna tid. Detta var alltså vad Jon sa i den första riktiga intervjun efter händelsen. Vad gäller kvällstidningarna dröjde det enda till måndagen innan man förmådde sig att nå Jon för en kommentar och då var skadan redan skedd. Kreti och pleti vet endast att Henke slagit en motståndare i magen och att händelsen blivit polisanmäld. Jon Jönssons förmildring av händelsen gavs ungefär lika mycket utrymme som att det pågår fullskaligt krig i stora delar av världen, dvs. några ynka rader.

För kvällstidningarna är en syndabock av Henkes kaliber givetvis guld värt och än idag går det att läsa rena felaktigheter om händelsen, ifall vi utgår från att Jon talade sanning i sitt samtal med E-zine. Nya händelser inkluderas hela tiden i avstängningsdiskussionen och gör att allt pekar på att Henke är skyldig och bör straffas hårt. Den ene experten efter den andre är överens om att allt Henke gör är fel och det är detta och inget annat som ges störst utrymme i tidningarna. Tidningsbödlarna har gjort sitt jobb och resten är egentligen en ren transportsträcka.

Samtidigt hoppas man innerligt från experternas sida att tävlingsutskottet inte gör skillnad på händelsen bara för att det är rikets bäste spelare genom tiderna som är ämne för utredning. Ursäkta? Den som tror att Henke kommer att få en likvärdig behandling som övriga allsvenska spelare måste leva i en bubbla. Likt i den politiska sfären är det experterna som styr, inte makthavarna, och det är svårt att tro att tävlingsutskottet i det här fallet skulle stå emot den mediestorm som uppstått. Det är i tidningarna vi får veta ”sanningen” och det är där experterna får göra sin röst hörd. Utgången är förutbestämd och Henke Larsson får, oavsett om han är värd en avstängning eller inte, lida för att han är just Henke Larsson. Straffet blir förmodligen hårt, med flera matchers avstängning som följd - och experterna kommer att jubla efter ännu en utfört uppdrag.

Christian Rurfors2006-08-23 23:30:00
Author

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen