Rubrik saknas
Månaden som har gått har bjudit på ett par sportsliga framgångar. Det är väl enormt positivt? Avancemang i Svenska Cupen och seger i nyckelmatchen mot Hammarby, är välkomna framgångar. Det är dock inte detta som jag syftar på när jag beskriver månaden som en mörk sådan. Jag tänker på hur klubben och supportrarna har gått igenom en hårt pressad period och där ibland det känts som om vi aldrig kommer att lyfta oss ur träsket.
För att skapa en förståelse så ska jag beskriva händelseförloppet. Det börjar helt enkelt med att medierna börjar ge HIF ett stort utrymme. Det är inte bara lokalt som föreningen börjar synas mer och mer. Riksmedierna skriver flertalet artiklar om HIF.Den första skandalen inträffar när HIF möter Djurgårdens IF och Hysén filmar till sig en avgörande frispark som resulterar i mål och vinst för DIF. De flesta kunniga experter menar på att det är en del av spelet och Helsingborg ska inte lägga för stor vikt vid detta. Accepterat fusk anser jag!
Efter det kommer kanske den värsta "skandalen" (stoppa pressarna!). Henrik Larsson utdelar ett slag som träffar olyckligt i Jon Jönssons mage. Han tappar luften och på efterföljande presskonferens är Elfsborgs tränare kritisk. Han säger till och med att det förmodligen rör sig om en spricka i Jönssons revben. Det efterspel som följer i medierna och från övriga lag kan endast efterliknas vid en modern Häxjakt! Henke är inte längre en förebild och den fantastiska sagan är slut (åtminstone om man ser till hur medierna beskriver situationen). Dessutom blir det inte bättre av att incidenten polisanmäls och vissa mindre vältänkta "supporters" mordhotar en viss Överåklagare. En uppgiven känsla kommer smygandes.
I samband med matchen mot Elfsborg så går Luton Shelton ut och kritiserar det egna försvarsspelet. Han gör mål och spelar strålande, men är ändå bitter och kritisk på den efterföljande presskonferensen. HIF har precis spelat kanske årets mest nervgripande match och ändå följs laget av svarta rubriker. Vad händer? Det framkommer ganska tydligt att det är ett enormt pressat läge och som supporter kan jag känna hur någonting brister inom mig.
Mitt i all denna uppståndelse så kommer Hammarby på besök och HIF ska försöka att ta en 3-poängare som är livsviktig. I regnet reser sig en spelare och gör två mål i en match som har två helt skilda halvlekar. Den spelare jag talar om är självklart Henrik Larsson. Trots seger och Henkes insats handlar även här efterspelet om något helt annat. Nämnde Larsson vägrar att svara på frågor om en eventuell avstängning. HIF har meddelat att Henke kommer att kommentera incidenten efter att domen fallit. Trots detta lyckas medierna bli helt vilda då de inte lyckas få någon kommentar. Mörkret fortsätter.
Gais ska möta HIF och matchen ställs in på grund av en vattensjuk plan. HIF vill inte att matchen ska spelas under landslagsuppehållet av flera orsaker. Sune Hellströmmer kläcker ur sig en groda på en presskonferens och medierna målar upp ett storbråk. HIF:s ledning agerar snabbt och går ut med ett pressmeddelande där de dementerar att det föreligger en konflikt. Tack vare detta så kan jag andas ut igen. Jag hade inte orkat en till mediestorm med svarta rubriker.
Fast nu verkar stormen ha ridit över och jag känner mig lugnare och mer harmonisk. Hade inte Hammarbys fans gått skallgång på Söderstadion hade det nog fortfarande handlat om HIF i riksmedierna. Nu infinner sig ett lugn över Olympia och föreningen väntar på att Baxter ska kliva in i handlingen. Augusti blev mörk, men det finns ett ljus som infinner sig på tröskeln av september. Jag hoppas verkligen jag slipper att summera september med samma vemod.
//Ted Egger - Dödstrött på "skandaler".
