Krönika: Staden, laget och Guldet!
När höstdimman dragit in över staden så känns Helsingborg långt ifrån sitt forna sommarparadis. Ljuspunkterna blir färre och färre. Vad gör man då? Själv letar jag efter ljuspunkter.
När värmen avdunstat finns det inte mycket ljus kvar. Mörkret faller innan dagen hunnit passera. Mörkret faller över Helsingborg och den känslan hade varit oumbärligt utan passionen. Trots denna gråa inramning så värmer det i hjärtat ändå. För mitt hjärta är rödblått och därmed känns hösten endast som ett litet hot mot ljuset.
Ett lag som har hittat hem och Olympia är deras fästning. Ett lag som vinner matcher och en Skotte är deras ledare. Ett lag som inte viker ner sig och publiken är deras ambrosia. Helsingborgs IF är ett lag och guldet är deras mål. Hoppet har inte övergett laget ännu.
Guldet är den mest åtråvärda medaljen och HIF kan fortfarande stjäla det framför ögonen på ett segervisst Elfsborg och ett darrigt AIK. Att Helsingborgs IF skulle ha någon chans på ett SM-GULD var det inte någon som trodde på i Julli. Fast å andra sidan så var det soligt och varmt vid den tiden. Det fanns inget mörker så att HIF skulle vara inblandat i nedflyttningsstriden kändes lättare eftersom det var ju faktiskt fortfarande ljust. Det spelar ingen roll idag.
Idag är det HIF: s magiska höst som räknas. Förmågan att lyfta sig och avsluta säsongen med flaggan i topp. Med tre matcher kvar och nio poäng att spela om, står vi enade med guld i sikte. Om det blir Allsvenskt eller Cupbaserat spelar ingen roll. Vi har redan vunnit det finaste vi kan. Att resa oss med stolthet när alla talade om kriser och sjukdomar. Idag är det ingen som talar om kris i Helsingborg. Idag talas det endast om staden, laget och Guldet.
Ted Egger - Gifflarna åker på däng!