Tamt HIF höll 1-1 mot Peking.
Trots en svag match mot Norrköping lyckades HIF få med sig en poäng.
Stämningen på Telegrafen (Pub o restaurang) har varit högre. Det var många missnöjda yttringar om att HIF spelade dåligt och bara körde med långbollar. Kommentarer som dessvärre var fullt riktiga.
Matchen mot IFK Norrköping såg på förhand tuff ut, men blev än tuffare när det visade sig att IFK för dagen spelade mycket bra och använde sig av ett varierat anfallsspel för att försöka göra mål på HIF. Att det inte blev mål i första halvlek ska man mest tacka Sven Andersson för, då han stod för ett par bra räddningar i svåra lägen. Mål blev det dock för HIF, genom Hasse Eklund på en straff som såg något tveksam ut. Alvaro Santos blev fälld i straffområdet.
Med 1-0 ledning in i paus kändes det ändå bra. På inget sätt rättvist men ändå. Det såg också bra ut de första tjugo minuterna av andra halvlek, det vill säga fram tills dess att Norrköping mycket snyggt kvitterade på en fast situation. Målet var ett kanonskott från straffområdeslinjen av Patrik Jönsson. Elegant! Efter detta mål tog IFK återigen över matchen och HIF fick mest ägna sig åt att slå långbollar på anfallarna. Något som var tämligen ofarligt.
Under hela matchen lyckades inte HIF spela sig till en endaste målchans, utan de som uppkom var genom fasta situationer. Norrköping hade flertalet bra lägen att göra mål på. Kort sagt, 1-1 speglade inte matchbilden särskilt väl.
Bäst i HIF var Micke Gustavsson, som gjorde en stabil match som högerback. Svenne var säker i målet och Jozo Matovac var bra i backlinjen. På mittfältet är det endast Micke Hansson och Björn Johansen som kan få godkänt (men inte mer). Framåt såg det överlag ganska tungt ut, men mycket berodde givetvis på den spelstil HIF körde med för kvällen.
Nej, detta glömmer vi snabbt.