Gästkrönika: "Det är viktigt att våga satsa när möjligheterna finns"
HIF berör. Till och med i lilla Harmånger. Andreas Bernmyr har vessat pennan och samlat sina tankar om läget i HIF.
Jag skrev en krönika för några år sedan om HIF s tragiskt ekonomiska situation. Drog likheter med Umeå FC uppgång och fall. Nu har båda klubbarna hämtat sig och spelar fortfarande elitfotboll, dock på olika nivåer och med olika förutsättningar.
HIF har under snart 100 år engagerat och byggt upp ett eget förmak i många Svenskars hjärta, även utanför kommungränsen. Genom lång tradition, stora profiler och stort ledarskap genom åren har klubben en helt annan tyngd än Umeå FC. Något som gjort att HIF klarade att resa sig snabbare och med större kraft än Umeå FC. En starkt bidragande orsak är alla de många fotbollsstorheter som har dansat fram på Olympias gräsmatta genom åren. De har dansat in i folks medvetande och skapat en tung fotbollstradition och kunskap som är svårt att värva ihop.
Som Helsingborgare i exil och smått fanatisk HIF:are kommer jag ofta i kontakt med andra fotbollsfantaster, och det är väldigt sällan man hör ett ont ord om klubben, tvärtom pratas det hos den äldre generationen om Malte Mårtensson, Rio Kalle etc. De minns när de gick på den lokala fotbollsvallen och såg storheten Helsingborgs IF komma på besök, och ofta spöa skiten av det egna laget. När klubben gjorde sorti från Allsvenskan 1968 och började vandringen neråt i serierna lyckades klubben HIF ändå hålla sitt goda anseende, I fotbolls Sverige pratades det aldrig om HIF skulle komma tillbaka till fotbollens finrum utan när.
Fast klubben harvade långt ner i seriesystemet under 70 och 80-talet och fick stryk mot mindre smickrade lag som Hittarps IF och Limhamns IF, lyckades klubben med goda intervaller skicka ut toppspelare och god ambassadörer för klubben, som exempel: Tomas Sjögren och Rolle Nilsson. Det tog 24 år innan klubben hämtade sig från degraderingen.
Vi var snubblande nära att åter uppleva en vandring neråt i tabellerna 2003. När klubbens ekonomiska situation var som svårast och media hade en egen camping utanför kansliet, fick klubbens goda anseende sig en törn. Mjölkkossan hade inte fått näring, eller var det helt enkelt fel sorts näring? Så mjölken hade sinat. Staden gick in som borgenär och klubben räddades kvar: TACK! Helsingborgs Stad.
Denna gång tog det 4 år innan klubben hämtade sig från det ekonomiska kaoset. Mediedrevet drog vidare mot Örebro och staden och den nya styrelsen skrämde bort kronofogden. Åren direkt efter det ekonomiska kaos klarade HIF att fortfarande vara är en
etablerad allsvensk klubb, med hyfsad slagkraftighet. Mycket tack vara att Kung säng med kompisar visade stort HIF hjärta och gav klubben möjligheter att fortsätta satsa på spelare när kassaskåpet var tomt. Den nya styrelsen gick ut med målet att klubben skulle vara skuldfria när klubben fyllde 100 år, alltså 2007. Detta har de i stort lyckats med, starkt jobbat.
Lönerna bland spelarna är nu rimliga. Man har för det mesta varvat förståndigt (väljer att inte nämna några Baltiska spelare vid namn). Så ända till hösten 2006 har jag varit stolt och glad över den ”nya” styrelsen. Men nu har mjölkossan slickat klart sina skadade spenar och det är dags att börja mjölka igen. För mjölkar man inte en ko blir den också sjuk.
Det gör ont att se att det inte händer något i klubben, och när det händer tycks det gå åt helt fel håll. Bättre läge än klubben har i år att förvalta namnet HIF och stärka varumärket som kommer att lägga en stabil grund för framtiden tror jag inte vi kommer att få på länge:
• Klubben fyller 100 år
• Ett hyfsat tyngt kassaskåp med bra ett kapital att röra sig med. (även om där ligger lite skuldsedlar kvar ännu),
• Sveriges största fotbollsspelare genom tiderna ska avsluta en lysande fotbollskarriär i klubben.
• Rekordstort antal sålda årskort och stort intresse i stan för klubben.
• Stor plats i media kommande säsong.
• En fantastisk höstavslutning förra säsongen kröntes med ett cup guld (vi hade en vinstmaskin som såldes och lånats ut).
• Ny fin gräsmatta på hemmaarenan. Men vad händer? Vi säljer och lånar ut nyckelspelare, pratar om etablerade spelare som ska komma, men istället tar vi in O-etablerade spelare från Zambia, Uganda och Bosnien på prov (tolka mig rätt, vilket i många hänseenden är bra att göra, men inte där klubben är just nu).
Allsvenska konkurrenter rustar klokt och har förstår att framtiden redan är här. Jag förstår att det är många faktorer som påverkar vid försäljning, så som spelarens egna önskemål och hur stor pengabunt som ligger på bordet, men ibland måste man tänka längre än så.
Så styrelse med Bossevärvare i spetsen: AGERA! Det är viktigt att våga satsa när möjligheterna finns. Det jag efterlyser är inte en ny toksatsning som sätter ekonomin i gungning igen, men ta tillfället att bygga upp varumärket HIF nu när det finns, det kommer mina barn och barnbarn vara glada för när vi går på Olympia tillsammans i framtiden.
//Andreas Bernmyr i Harmånger - 85 mil för långt ifrån Olympia