Nilsson redo att ta upp kampen
Dagens andra nyförvärv till E-zine, Tomas Nilsson, är redo att ta upp kampen för de osynliga hjältarna.
Man vet inte om det är ren klubbkärlek eller om det månne döljer sig en viss upphetsning över att få visa upp sig i det utmärkta forum som svenskafans.com och HIF E-zine blivit, men i år har det inte varit jobbigt att skaffa namnkunniga nyförvärv.
Nu presenteras dagens andra nya namn, och det är inte vilket namn som helst, utan Tomas Nilsson. Kanske ett namn som alla andra, tänker ni. Men icke, käre Nilsson är allmänt känd som ordförande (åtminstone till årsmötet) i supporterklubben Kärnan, och han är en jävel på att bygga broar. Ja, och så kan han skriva också. Han är, som han själv säger det, en "29 1/2 åring, producerad och uppfödd i destilleringsmetropolen Ödåkra. Ordförande i HIFs officiella supporterklubb Kärnan."
Nilsson berättar vidare om sina eskapader inom fotbollsvärlden:
- Min fotbollsbakrund sträcker sig egentligen till uppvärmningrundorna man sprang på Hedens gräs som gammal höjdhoppare. Tittar man på mina resultat hade jag lätt slagit Kajsa Bergqvist i ett stort mästerskap om jag fortsatt, och blivit lite mer tjej då vill säga.
- Är numera trogen Ödåkra B2 och har lovat att dubbla träningsdosen till fyra stycken i år.
Nyårslöften brukar det kunna bli lite sisådär med. Under en måttligt alkoholsmyckad tura på juldagen strålade HIF E-zine samman med Tomas Nilsson och smidde planer för framtiden (Dessutom ringde herr Nilsson upp ett antal gamla HIF-profiler och pratade kärvänligt med dem, om tider som varit och tider som skall komma). Det visade sig snabbt att Tomas har ett skarpt journalistiskt sinne, inte minst tack vare sina hjärtliga relationer med Kvällsposten.
Vad innebär din kärlek till HIF för dig?
- Som det känns nu så renderar den där kärleken en jäkla massa jobb, men jag ser det som mitt lilla bidrag i det stora. Det är ju förbannat kul när supporterkulturen utvecklas och jag hoppas att jag har bidragit med något.
- Om man tittar till själva fotbollen så är jag en mycket mystisk supporter. Jag kastar mig inte ned för läktaren när det blir mål, inte uppför heller om vi förlorar för den delen. Jag bara står där och är (förhoppningsvis) glad. Jag vill dock få min kärlek besvarad och inte den otrohetskänsla som förra säsongen levererade.
Ack den kärlek som alltid är besvarad. Klart är i varje fall att det finns möjligheter att få återbekanta sig med lite gamla HIF-profiler nu när Tomas ska börja skriva här på sidan. Det är en grabb som har ett riktigt världssamvete, en man av folket, en som står upp för de fattiga, etc. etc. etc. och så vidare. Kanske säger han det bäst själv:
- Vad gör en sån kille som Lino Boriero idag? Det finns en hel del grabbar som är ansvariga för att vi är där vi är idag. Vem tänker på dem? Jo det gör jag!
Så räkna alltså med en och annan gammal hjältes berättelser under året. Minnen finns det många, både positiva och negativa. Men vilka är de bästa respektive värsta HIF-minnena, då?
- Ulriks skott på Ullevi 99, redan när bollen accelererade visste man att det var klart, Arild låg där framme och fiskade och då blir det mål. Det gällde bara för Ulrik att få den på mål, vilket det kunde vara lite si och så med.
- När vi ser Jerker Swanstein och Claes Johansson fly från journalister efter ett extra styrelsemöte på Olympia. När en politiker springer IFRÅN en kamera, då är det jävligt illa. Det var ingen munter afton. Fotbollsmässigt kan man ju säga Ruddalen och Häcken, men det löste sig året efter. Hade skiten verkligen träffat fläkten den där kvällen hade det inte löst sig året efter.
Vilka är de största HIF-arna genom tiderna, tycker du?
- I omodern tid måste det ju vara Rio-Kalle. Under min Olympiaera så är det några stycken om budet. Àlvaro, hans storhet och hjärta går inte att blunda för (vi tackar för de signerade tröjorna, en från FC America och den han bar mot ÖIS). Ola (Nilsson, red anm.), sen lämnade ju herr Larsson (Henke, red anm.) också några avtryck i
historieboken.
Fotnot: Tomas Nilsson skriver på forumet ibland också, men fan vet vad han heter där, egentligen. Dessutom jobbar han i det civila med slangar. Det är en kille som har koll, med andra ord (?). Dessutom älskar han musikaler, så lite tveksamheter finns det allt. Räkna med intervjuer, en och annan reflektion och säkert lite annat smått och gott.
