Mjölken har sinat
KRÖNIKA: Den 100-åriga Mjölkkossans ålderstecken är tydliga när man har glömt hur det är att vara ung och hoppfull
Nyss hemkommen från Helsingborgs Ifs årsmöte och noterbart är att det var lika avslaget i år som det förmodligen varit de 99 föregående åren, undantaget de åren Kjell Jakobsson höll i taktpinnen. Efter nödvändiga val, utmärkelser och övriga vanligt förekommande punkter på en dagordning passade den sittande styrelsen på att klappa sig själva på bröstet genom ett minst sagt imponerande ekonomiskt resultat för år 2006.
Det är inte annat än imponerande hur man lyckas vända ett sådant ekonomiskt sjunkande skepp, som faktiskt Helsingborgs IF var för något år sedan till en idag väl fungerande fotbollsklubb. Man har onekligen vänt och vridit på varenda krona för att komma till bukt med ekonomin och åtgärderna som tagits, men inte alltid varit uppskattade, har onekligen gett resultat.
Noterbart är dock att man för nuvarande spelar ett väldigt farligt spel, med en styrelse som i mångt och mycket tycks vara synonymt med ordförande Sten-Inge Fredins åsikter. I Bengt Adolfssons fall så föreföll det sig tydligt att han inte alltid delade övriga styrelsemedlemmars inställning, kort därefter lämnade han också sitt styrelseuppdrag. När det sedan inför årsmötet blev känt att Bengt Adolfsson kanske skulle kandidera om ordförandeplatsen: “hotade sittande ordförande Sten-Inge Fredin med att hela styrelsen kommer att avgå om Adolfsson väljs till ny ordförande” (citat från Helsingborgs Dagblad 2007-02-27).
I sammanhanget bör även nämnas Kjell Jakobsson, som på ett liknande årsmöte för en del år sedan, enligt min mening, var den enda som kunnat vända Helsingborgarnas negativa inställning till klubben, plötsligt var även han bara borta ur organisationen. Slumpmässig utveckling? Kanske, kanske inte.
Fredin tillfrågades även i veckan om han inte såg några potentiella problem med hans och Adolfssons åsiktsskiljaktigheter vid eventuella spelarförvärv. Svaret överraskade åtminstone mig, det var primärt klubben som skulle finansiera spelarköp och inte något riskbolag, likt det Adolfsson ingår i. Detta är enligt mig i alla fall en förändrad inställning till vad som sagts tidigare. Dessutom om man utgår från att klubben själva skall finansiera spelare så frångår man direkt möjligheten att någonsin kunna värva en etablerad spelare. Man exkluderar sig ur sällskapet bland övriga allsvenska toppklubbar som samtliga numera förvaltar sig med olika riskkapitalbolag.
Att man från klubbens sida, bland de allra första (såvida han inte var den första tom ??) värvningar väljer Tarmo Neemelo gör en inte desto mindre oroad för en repris av skandalåret. Jag vill verkligen inte se fler styrelsemedlemmar fly ut från Olympia för att undkomma supporters och media.
En punkt som togs upp var en inskickad motion från en annan gammal forumräv, som i stora drag gick ut på att man ville ha styrelsens stöd , befäst på årsstämman, att man även framöver kommer att verka för att bevara ståplats på Olympia. Förslaget som gavs var att man åtminstone skulle garantera motsvarande antal platser som idag finns på Södra ståplats. Efter att Olympias säkerhetsansvarige och tillika styrelsemedlem Krister Azelius, vänligen men bestämt proklamerade att man i dagsläget inte ville låsa sig till några sådana uppgörelser gick frågan vidare till omröstning. Inte helt överraskande fick styrelsen även här majoritet i sitt beslut och det var först i samtal efteråt som vissa förstod vad de egentligen hade röstat igenom.
Jag är själv en utav initiativtagarna till Sektion 37 och alldeles för gammal och lat för att stå på ståplats. Däremot är jag medveten om vikten att behålla ståplats, dels för att sporten inte skall bli en klassfråga utan att alla oavsett ekonomisk bakgrund skall ha rätten att följa sitt favoritlag. All form av positiv läktarkultur härstammar från ståplats, det är här man lär sig från unga år hur man blir en god supporter och blir en del av den underbara atmosfär som bara kan fås på en fotbollsarena. Ett dilemma som förespråkare av motsatsen ofta pekar på är säkerheten. Tänk efter ett tag - det rimmar väldigt illa. Speciellt när de senaste incidenterna gällande läktarbråk inom svensk fotboll faktiskt inträffade på…just det sittplats.
I och med Bengt Adolfssons avhopp så föreslog man att man skulle reducera antalet ledamöter, vilket också genomfördes. Ingen hade ens tänkt tanken på att man kanske hade kunnat dra nytta från någon ur supporterleden för att skapa lite kunskap och förståelse om den världen, ja ni vet.. dom som faktiskt är där för lagets skull.
100-års firande stundar som sagt var i sommar och kärt återbesök utlovas med den “headhuntade” kul-i-juli-generalen Olle Larsson. Här firar klubben i ens hjärta och precis när man går och hoppas på att kanske få se en trevlig uppvisningsmatch med något storlag kommer vi istället att bjudas på en veteranmatch mellan HIF och Blåtvitts dito, följt utav landskampen Danmark-Sverige på storbildsskärm, till törstsläckande folköl….
Positivt då: Supporterklubben HIF Vänner hade samlat ihop kring 185 000:- som överräcktes till ungdomsavd.
/Robert Schuller
