Lagbanner

Gästkrönika: En HIF:are i Lund...

Hjalmar har skrivit en läsvärd krönika om livet som HIF:are i Lund.

För mig är HIF mer än matcherna på Olympia, mer än en helsingborgsklubb, mer än Helsingborgs stolthet, mer än korven i pausen, mer än Kärnan, mer än strömmarna av folk innan match, mer än loggan och mer än spelarna. För mig är HIF att spela på oddset på den lilla tobaksaffären innan bron på Trolleberghsvägen innan match. Det är den ca 40 minuter långa bilfärden med exalterade och ryktessuktande polare tillsammans i den röda golfen. HIF-skivan dånandes i högtalarna när vi passerat Glumslöv. Det är att antingen med utomordentligt humör, sjungandes, sätta på P4 i bilkön på parkeringen för att få höra slutsiffrorna en gång till eller att under tryckt stämning glo skitsurt på alla bilar som TVUNGET skulle köra ut från samma jävla parkering som oss efter den där 0-1 förlusten mot Örebro. För mig är HIF njutningen av alla förbannade blickar på min HIF-tröja på caféerna i stan, det är att gå ut på lördagskvällen med HIF-keps och dansa LITE extra vårdslöst.

För mig är HIF allt det där som det är för alla de HIF-supportrar som bor i Helsingborg, fast, på grund av alla MFF:are som lurar här, kanske till och med lite ytterliggare. För mig som har bott här i hela mitt liv är HIF starkt förknippat med Lund.

"Hjälp mig, jag vill dö" står det mellan kakelplattorna inne på toaletten på Ariman i Lund centrum. Allt klotter på själva plattorna tas bort med kemiska hjälpmedel med jämna mellanrum, de som varit på Ariman över åren har på så sätt lärt sig att skall man förevigas skriver man MELLAN kakelplattorna.

Det borde vara ett självklart stopp under alla horder av tyska turister som ändå stannar och glor på och går in i Lunds totemdjur Domkyrkan, som ligger ca 40 meter bort från caféet. Skulle man ha fördelen av att vara tysk hade man dessutom sluppit förstå allt som skrivs där. MFF-slagorden står med lika liten text mellan kakelplattorna som MFF-support uttalar dem. Men där är många. Likheten med Malmö Stadion och deras ljusblåa följe är humoristiskt upplyftande.

Det var bättre förr, säger de som saknar sin ungdom, men det ligger lite i det. Slutet av 90-talet och början av 2000-talet var MFF:arna inte uteblivna men definitivt färre i Lund. På den (gamla goda) tiden kunde man gå igenom stan, eller ta en kaffe på Stortorget utan att behöva se ljusblåa halsdukar lunka förbi var tionde minut.

Ett tag skröt jag till och med för helsingborgarna att man såg fler HIF:are i Lund - paraplyer, halsdukar, bildekaler, tröjor, kepsar, till och med butiksprylar - än vad man kunde se av MFF:are. Om det var sant vet jag inte men det var en fin känsla. Visst hade HIF mer potential på antal olika plan då jämfört med nu. Både hoppet, framtidsmöjligheterna och den "passiva" supporterskaran var större. Såklart!! Vissa av oss har inte ens lyckats slippa toppaspirationerna än idag.

Det är en annan sak med di ljusblåe. Det enorma publikintresset i Malmö har tveklöst smittat av sig på stackars Lund. I sammelsuriet av stadstillhörigheter i denna "anrika universitetsstad" har man genom tiderna stött på folk med alla Sveriges klubbtillhörigheter. Antingen har Malmö-supportrarna ätit upp alla dessa eller så har de konverterat hela jävla gänget nere hos Finn i kryptan. (fan.. jag som trodde Gud var HIFare) Det är märkligt och oroande.

Löpsedlarna spyr ut skandalnyheter om Elanga och Ijeh, det går inte en dag utan att man får höra att det numera heter "Real Malmö", barer sponsrar Nätverket, Lars Olsson i Sydsvenskan myser med sin himmelsblåa musmatta och skriver bleka, ljusblå artiklar. Men framför allt - alla dessa mössor och halsdukar. Baksmällan från förra säsongen sitter fortfarande i, och det sista man vill ha då är en Malibu-drink utblandad med blå Curacao med ett jävla paraply som lutar på glaskanten. Hamnar man på fel ställe händer det att man får den serverad med en kvick kommentar också. Man känner sig ungefär som den mobbade killen i "FRIENDS:SE-reklamen".

Vad gör man då? Hur lättar man på humöret i staden man älskar men som verkar ha invaderats av ljusblå varelser?

Jo man blickar bakåt och framåt!

Jag tänker tillbaks på kvällar som den när vi (Sven Andersson) slog ut Inter borta i Champions League-kvalet och vårat löjligt glada HIF-gäng marscherade ner till Kulturen och fick dem att spela HIF-skivan på högsta volym i hela lokalen.

Eller år 2000 när man plötsligt aldrig stötte på sina MFF-polare ute på krogen. (de var kanske uppe i Umeå, eller tog sig an Åtvidaberg borta..). Och när man väl såg dem var det alltid lika roligt att höra vilket lag de höll på.. i ALLSVENSKAN. Alla matchtröjor och halsdukar var som försvunna.

Jag tänker på Malmös rökmaskiner och Fedel. Jag minns 4-1-vinsten på Stadion med efterföljande grisfest och jag minns Champions League-matcherna samtidigt som Malmö spelade i "ettan". Jag minns Henkes mål uppe i snödrivorna när vi gick upp i Allsvenskan, jag minns Lino Boriero och Masse. Jag tänker tillbaks på Åge Hareide och våran fantastiska 4-3-3 uppställning med Powell, Stavrum och Jonsson som ledde oss hela vägen till guldet. Man kan knappt låta bli att le när man tänker på matcherna på Olympia när man satt på pappas axlar på västra ståplats.

Man försöker dra till minnes matcher som Chelsea hemma, Villa hemma, Inter hemma och Micke Hanssons tidlösa volleyskott upp i krysset. Jag tänker på vansinnesresan ner till Parma, Bayern borta och Rosenborg hemma.
När ögonen svider ordentligt av allt ljusblått på den regniga söndagseftermiddan ser jag Henke framför mig; Helsingborgs Arn. Tempelriddar-dräkten är borta åter iklädd den rödblåa matchtröjan i slutet av sin karriär. Jag tänker mig vårt nästa guld och ytterliggare en fest på Stortorget i Helsingborg år 2006. Jag ser Jesper Jansson i landslaget tillsammans med Järdler och Karisik. Jag ser Resende - utnämnd till en av de största spelarna i allsvenskan och jag ser Malmö FF med stora ekonomiska och interna problem, haltandes i tabellen.

Men framför allt ser jag... fram emot en ny säsong år 2004 och början på klättringen uppför med slipade Swärdh och en riktigt törstig mjölkkossa. Jag ser framför mig ett grönt rött och blått Lund och en ny löpsedel i guldram på väggen i lägenheten mitt emot vandrarhemmet "Tåget" vid Lunds centralstation.

Vi ses!!

Fotnot: HIF Lunds hemsida hittar du här.

Hjalmar2004-01-19 10:30:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen