Gästkrönika: Vilse i pannkakan
"Vad har fotbollen gjort för ont? Varför skall det alltid finnas en grupp som - med påstådd kärlek - slåss mot andra med liknande vanföreställningar?"
Nu har det hänt. Igen. Slagsmål, upplopp, misshandel och skadegörelse har egentligen ingenting med fotboll att göra, men ändå är det ord som medias rubrikmakare ofta använder sig av i anknytning till sporten. Vad har fotbollen gjort för ont? Varför skall det alltid finnas en grupp som - med påstådd kärlek - slåss mot andra med liknande vanföreställningar?
Egentligen är det rätt konstigt. Italienarna har gjort uttrycket "I'm a lover, not a fighter" odödligt. Med andra ord, kärlek och våld är en lika naturlig kombination som en vegetarian på Burger World. Jag känner inte till någon annan sport där påstådda fans nödvändigt måste ta till våld för att bevisa sin kärlek. Fäktning? Nix. Boxning? Icke. Brottning? Knappast. Hockey? Inte en chans. Det ironiska med hockeyn är att spelarna med jämna mellanrum kastar handskarna och alla lag håller sig med slagskämpar i truppen - i alla fall om vi snackar NHL. Men när läste du senast om bråk mellan NHL-lagens fans?
Nej, av någon outgrundlig anledning har bråkmakarna, precis som en parasit väljer sitt värddjur, valt ut fotbollen som sitt offer. Men varför blev det en sport över huvud taget? Tänk om slumpens nycker hade valt ut managementkonsulter som föremål för dessa intelligensutmanade individers dyrkan? Kan ni se det framför er: McKinsey Casuals, klädda i senaste Hugo Boss kollektionen, sitter på Café Opera. Där dricker de upp sitt mod för att sedan kliva ut i Kungsträdgården och möta Bain i sina Armanisuits. Efteråt producerar den smartaste i gänget (den enda som behärskar PowerPoint måhända) några flashy OH-slides som summerar kvällens mål och de processer som man använt för att uppnå dem. Troligtvis räcker det med en enda, som anger nyckeltalet öl per timme och våldsverkare.
Jag lovar att en sådan kärlek till konsultfirmor skulle vara lika obesvarad som den är i fotbollens värld. Men ändå fortsätter de att smyga sig på, trots att de blir avspisade varje gång. På något sätt undrar om det finns en tung överrepresentation av folk som hoppade av skolan någon gång på högstadiet för att ingen lyckats diagnosticera deras damp. Men samtidigt vore det en grov förolämpning mot alla andra med damp, så låt oss nöja oss med att konstatera att deras förmåga att tänka individuellt är lika stor som en känd politikers förmåga att hålla koll på sina kreditkort.
Sannolikheten att sakliga argument skall bita väl just lika stor som att Carl Bildt någonsin skulle erkänna att han haft fel. Det som hände i Trelleborg har ingenting med fotboll att göra, oavsett hur mycket dessa vilsna existenser tror det själva. Vi som vet bättre måste alla tillsammans rensa bort ogräsen som frodas i våra egna trädgårdstäppor. En dubbel dos mental round up rekommenderas därför varmt mot alla som vill förknippa HIF med varje form av våld.
