Gästkrönika: En stilla bön...
Religion och fotboll hör ihop? Man börjar undra när man läser Adam Sjöstedts krönika.
Som helsingborgare i exil går mina tankar allt som oftast till Olympia. Många tror att Olympia är ett berg i den grekiska mytologin där gudarna hade sin hemvist. Förvisso har Olympia sin plats i historien, men det är inte ett berg. Inte heller ligger det i Grekland. Jag vet nämligen att Olympia är en grön gräsplan i Helsingborg. Vårt fotbollstempel är verkligen en gudarnas hemvist, men i min mytologi har gudarna helt andra namn än i Homeros klassiska epos.
Många är vi som regelbundet vallfärdar till Olympia i förhoppningen om att våra gudar skall frälsa oss med vackert spel och många mål. Inte sällan går vi därifrån saliga och stärkta i vår tro. Det senaste året har dock medfört hårda prövningar för alla rättrogna. Föreningens ekonomi har drabbats av svår missväxt. Det finns många profeter som nu förutspår att sju magra år skall följa de sju goda år HIF haft med spel ute i Europa. Våra präster i styrelsen har dock gjutit mod i oss, genom att förutse mäktiga tillskott till vår gudaskara. Många är vi som dagligen söker efter tecken som kan visa att vårt prästerskap haft rätt. Men dag efter dag går utan att någon ny gud gör Olympia till sin hemvist. Hårt prövade i vår tro hörs därför vår bön:
Laget Vårt, Som Spelar På Olympia
HIF Är Ditt Namn
Helsingborg Din Stad
Ske Din Vilja, Såsom I Tabellen,
Så Och På Plan
En Ny Alvaro Santos Giv Oss Idag
Och Förlåt Oss Våra Stora Skulder
Såsom Vi Förlåta Dem Som Oss Söder Bo
Och Inled Oss Icke I 4-5-1
Utan Fräls Oss Från Nanne
Ty Spelet Är Ditt, Och Målen, Och Titlarna
San Siro
