Gästkrönika: Ska vi slakta mjölkkossan?
Har man sitt hjärta vikt åt ett fotbollslag som heter HIF får man stå ut med väldigt mycket hat dagar som dessa. De som spyr galla över Helsingborgs IF kommer vanligtvis inte från staden, tja inte ens från Skåne om man ska tro de uppretade inläggen på till exempel SvenskaFans hemsida. Det svider i ögonen att HIF inte har lagt sig ner och självdött efter de ekonomiska turerna förra året.
Låt oss ta det från början, 1907 bildades Helsingborgs IF i dagligt tal kallat HIF. Det var frid och fröjd ända till 1968 då man degraderades från högsta serien. Det visade sig att sejouren utanför fotbollens finrum skulle bli långvarig närmare bestämt 24 år. Under denna tid prövades supportrarna till HIF hårt, ett tag låg klubben i division tre och kunde ta lokaltrafikens bussar till bortamatcherna. Det var en svår tid för det självspäkande släkte som följer HIF. Men 1992 var det glädje igen i Sundets pärla då laget efter en sju sorger och åtta bedrövelser kunde ta steget upp i finrummet. Som bonus kan jag säga att HIF hade det största publiksnittet av alla svenska fotbollsklubbar detta året fast man spelade i serien under Allsvenskan.
Åren som följde var bra och HIF klättrade stadigt uppåt i tabellen år för år och detta kröntes 1999 med ett SM-guld. Det var då problemen började.
Den styrelsen vi hade då fick hybris, man anställde en tränare och gav honom ett fett fyraårs kontrakt utan att kolla om han egentligen passade in i klubben. Det gick åt helvete så klart och han fick kicken efter två år. Men eftersom det stod i kontraktet att han skulle ha sin lön i fyra år var man tvungen att betala ut den varje månad.
Ny tränare headhuntades på mindre än fem minuter, det blev den nykorade mästartränaren som fick förtroendet. Han hade lyckats med konststycket att leda en evig förlorarklubb till sitt första SM-guld någonsin, det måste ju vara rätt man för att utföra mirakel.
Det visade sig att det inte var rätt man för att utföra underverk, däremot var han bra på att dansa.
Fast med fel partner.
Nu satt man med lön till tre tränare varav två inte ens fanns kvar i klubben, samtidigt hade spelarmarknaden dött och klubbens styrelse hade kalkylerat med minst två miljonförsäljningar varje år för att få det hela att gå ihop.
Våren 2003 blev den ekonomiska krisen akut och Helsingborgs kommun fick gå in med miljonbelopp för att förhindra att HIF gick i konkurs.
Varför gjorde man det?
- enligt beräkningar som man gjorde skulle kommunen förlora ungefär 65 miljoner om HIF gick i konkurs.
- Olympia är en fotbollsarena som inte lämpar sig för ett lag i division 7 som HIF hade fått starta om i vid en konkurs. Inget ont sagt om Stattenas a-lag för damer men damallsvenskan är inte så pass het att de kan bära Olympias kostnader. Inte ännu.
De efterställda lånen som HIF fick gör att man kan klara elitlicensen, det är ett juridiskt kryphål som gör det möjligt att komma runt kraven som gäller elitlicensen. Regler är till för att kringgås brukar nästan alla idrottsklubbar resonera, det är därför många har åkt på skattesmällar i efterhand med sina löneutbetalningar till skatteparadis och så vidare. Just nu har MFF ett mål på gång angående skatter, eller snarare oviljan att betala skatter. De flesta klubbar har sina lik i garderoben som de inte vill ska belysas.
Låt den klubb som är utan skuld kasta första stenen!
Mygel? Fusk?
- Kanske det, men faktum är att HIF har fått förfarandet testat och godkänt i svensk domstol. Samt av SvFF. Kanske mygel, kanske fusk men helt lagligt.
Den gamla styrelsen?
- Att de inte har rullats i tjära och fjädrar är en gåta för mig och många andra, men det är inte så mycket man kan göra åt det nu. Skulle där dyka upp mer oegentligheter från deras sida så kanske saken kommer i en annan dager och förhoppningsvis dras de inför domstol för sina handlingar gentemot HIF och Helsingborgs stad.
Nyförvärven då?
Hur kan en klubb med miljonskulder värva toppspelare på löpande band?
- Totalt har sex spelare anslutit till truppen, först kom Jakob Augustsson från Lyn och sedan kom Claudinei Resende från Brasilien. Ingen reagerade nämnvärt på det utanför Helsingborgs gränser.
Men när Atiba Hutchinson, Peter Graulund, Erik Wahlstedt och Thando Mnogmeni anslöt på mindre än fyra dagar bröt helvetet löst.
Hur fan kan ni värva toppspelare med miljonskulder?
Svaret är, det kan vi inte!
Men däremot så finns det runt om i Sverige att antal personer med god ekonomi som ser fotbollspelare som en investering och en del av dessa vill tydligen hjälpa Helsingborg. Det är ingen unik grej för Helsingborg det här med externa finansiärer, nästan alla klubbar i allsvenskan har eller håller på att skapa sig en grupp av kapitalstarka investerare för att förse klubben med värvningar dom inte har råd med.
Lönerna då?
Sedan ett år tillbaka har åtta spelare som tillhörde klubbens bäst betalda lämnat föreningen. En del har fått fri transfer för att man ska bli av med deras lönekostnader. De nya spelarna har inte några furstliga löner utan de har löner som ryms i budgeten. Den tid när en spelare kunde komma till HIF och lyfta en skyhög lön är förbi.
Djurgården hade inte råd med Källström, så de lät ett konsortium stå för fiolerna. MFF hade inte råd med Afonso och även de lät utomstående finansiärer betala.
Varför betalar inte de externa finansiärerna skulderna istället?
- Det säger sig själv att de inte hade blivit någon större investering utav det, tanken är ju att spelaren ska säljas vidare med vinst. Finansiären tar den ekonomiska risken med värvningen och HIF står för lönen.
Fanns det inga andra vägar att gå?
- Man kunde ju göra som Hammarby gjorde för ett par år sedan och sälja sig till ett större företag. Men risken är då att mycket av beslutanderätten försvinner utomlands. De företagen är vanligtvis bara intresserade av vinster och hade kanske lagt ner ungdomsverksamheten eftersom den inte går med vinst. Hade inte kommunen ställt upp hade det varit den enda vägen för att undvika konkurs.
Många allsvenska klubbar lever nära ruinens brant och det som verkar reta en hel del är att deras kommuner nog inte skulle ställa upp på samma sätt om de hamnade i motsvarande situation. Helsingborgs kommun gjorde det med mycket stränga krav på verksamheten och en avbetalningsplan som ska hållas. Fram till nu har ungefär 19 miljoner betalats av och med ett sportsligt framgångsrikt HIF kommer pengarna tillbaka till kommunen fortare än vad någon anar. Det du Anrell.
