HIF viker sig för förbundet
Spekulationerna kring dagens presskonferens handlade mångt och mycket utifall HIF skulle provocera och ställa upp med fler än tre icke-EU-spelare i lördagens Supercupmatch mot Elfsborg. Så blir nu inte fallet. För att undvika ytterligare turbulens i föreningen inför säsongsstarten viker man sig för förbundet, trots att man är övertygade om att man har rätt i sak.
Ordförande Sten-Inge Fredin, ledamot Krister Azelius och klubbdirektör Paul Myllenberg närvarade på den halvtimmeslånga presskonferensen där man framförde sin syn på situationen.
Cotonou-avtalet
Efter den genomgång som Krister Azelius levererade förefaller det glasklart att Svenska Fotbollsförbundets tävlingsbestämmelser strider mot Cotonou-avtalet. Artikel 13:3 i Cotonou-avtalet innehåller en icke-diskrimineringsklausul som innebär att medborgare från de 78 länder som avtalet omfattar och vilka har ingått ett giltigt arbetskontrakt i EU-land inte får diskrimineras. Dessa medborgare ska således jämställas med EU-medborgare, något som går i strid med Svenska fotbollsförbundets tävlingsbestämmelse 4 kap 20:2, vilken reglerar antalet icke-EU-spelare.
Cotonou-avtalet i sig har direkt effekt och ska gälla alla organisationer och medborgare i Sverige, oavsett om det är nedfäst i lag eller ej. HIF menar därför att Cotonou-avtalet borde ligga till grund för en ändring i SvFF:s tävlingsbestämmelser. De globala avtalen har företräde framför fotbollen och SvFF:s tävlingsbestämmelser har inte rätt att bryta mot dessa. Man menar dock från HIF:s sida att nuvarande reglement kan vara kvar, förutsatt att det tolkas i enlighet med Cotonou-avtalet. Detta skulle innebära att spelare från de 78 länder som Cotonou-avtalet omfattar inte ska regleras via 4 kap 20:2 i tävlingsbestämmelserna. Skulle man från SvFF välja att inte tolka tävlingsbestämmelserna i enlighet med Cotonou-avtalet anser HIF dessa vara ogiltiga och föremål för ändring.
Tidigare fall
Krister Azelius är väldigt noga med att poängtera att det inte finns några kryphål för SvFF i detta fall och att det inte är en fråga om utan när Cotonou-avtalet kommer att appliceras inom fotbollen i Sverige. Samtidigt pekar man på att flera andra fall i Europa där Cotonou-avtalet ansetts som tvingande, både med och utan domstolsförfarande.
I Danmark meddelande Danske Bold Union (danska motsvarigheten till SvFF) den 13 mars i år att man kommer att rätta sig efter Cotonou-avtalet. Från Frankrike finns ett fall från 2000, den s.k. Malaja-domen, där den polska basketspelaren Lilia Malaja nekades transfer till en fransk klubb på grund av restriktioner med utländska spelare i den franska basketligan. Frankrike hade vid den här tiden ett associationsavtal med Polen, att jämföra med Cotonou-avtalet, och Malaja fick i domstol rätt att behandlas på samma sätt som EU-medborgare. Polen var vid tiden för domen ännu inte medlem i EU. Från Spanien finns ett liknande fall från 2005, där en rysk fotbollsspelare också fick rätt i domstol med hänsyn till ett samarbetsavtal mellan Spanien och Ryssland.
Vill använda hela materialet
I sitt anförande påpekar även Azelius att HIF:s agerande inte har någonting att göra med de värvningar av utländska spelare och det samarbete med man har med en fotbollsakademi i Sydafrika. Dessa värvningar och samarbeten blev klara före det att man fått nys om Cotonou-avtalet. Krister Azelius själv menar att han först den 14 mars fick höra talas om fallet i Danmark, genom sportchef Bosse Nilsson som besökt diverse fotbollssidor på nätet. Dock förhåller det sig så, att HIF med gällande avtal som man nu vet existerar vill erbjuda tränarstaben att utnyttja hela det material som finns att tillgå.
Anfall är bästa försvar?
Trots att man rent juridiskt har rätt i sak, får stöd i frågan av personer som Jan Andersson (s), ordförande i Europaparlamentets arbetsutskott och Ulf Bernitz, professor i EU-rätt, samt det faktum att praxis varit att tillämpa denna typen av avtal backar alltså HIF.
Det förhandsbesked som SvFF gav, först muntligt i helgen och sedan skriftligt i måndags var att det hela var en fråga för representantskapet och att frågan därför bör behandlas på representantskapsmötet i höst. Man säger nej till HIF:s begäran att använda fler än tre icke-EU-spelare samtidigt och någon rätt att överklaga beslutet till Riksidrottsnämnden (RIN), vilket man från HIF:s sida önskat, har man inte.
Det återstående alternativet från HIF:s sida är därmed en provocering, att hävda sin rätt gentemot SvFF och ställa upp med fler icke-EU-spelare än vad som regleras i tävlingsbestämmelserna. Detta alternativ har diskuterats i styrelsen, men idag lämnar man istället beskedet att man, om än motvilligt, tillsvidare respekterar SvFF:s regelverk. Man gör det dels för att inte skapa mer turbulens i föreningen än vad som redan är fallet. Samtidigt kan man ana en viss rädsla i agerandet.
Fast egentligen är det Svenska fotbollsförbundet som är rädda. Man tror att svensk landslagsfotboll och ungdomsfotboll kommer utarmas genom en tillämpning av Cotonou-avtalet. Att man redan idag kan ställa upp med elva spelare av andra nationaliteter, bara de är medborgare inom EU, verkar inte bekymra. I presskonferensen får man indikationer på att personer i förbundet utövat påtryckningar på HIF att vika sig. Vem och hur det gått till ville Sten-Inge Fredin inte svara på, men kontentan är att det hot om tvångsnedflyttning till division 1 som föreligger ifall man bryter mot tävlingsbestämmelserna är för mycket även för HIF-ledningen.
HIF viker sig alltså, men kommer att fortsätta driva frågan och hoppas på ett extrainsatt representantmöte innan den 1 juli, för att så fort som möjligt få rätt i sak.
Det kan tyckas märkligt att en så pass slagkraftig ledning som HIF:s ryggar tillbaka för förbundet när man så uppenbart har rätt i sak, men med tanke på det 100 årsjubileum som man står inför vågar man inte ta några som helst risker. Märkligare saker har ju inträffat tidigare då män och kvinnor i fotbollens finrum varit inblandade…
