Rapport från årsmötet
Hjalmar rapporterar från ett "intressant" årsmöte i Konserthuset.
Årsmöte 2004 på Konserthuset i Helsingborg, vad förväntade man sig?
Nyförvärven så klart! Och så goda nyheter angående ekonomin.
Kanske några förklaringar angående Fredrik Larsson-affären. Tja, det var väl ungefär det.
Det roliga börjar redan innan mötet. Man känner sig som en tolvårig brud backstage på en A-teens konsert när Jesper, Ulrik, bröderna Karisik, Peter, Rasmussen, Järdler och liknande glider förbi en och man får chans att "nicka" lite för att på ett snyggt och moget sätt UNDVIKA att säga "Fan vad jag älskar dig" och lägga en björnkram. 23 år och man överväger fortfarande att springa runt med penna och pappaer och jaga autografer...
Med Fredrik Larsson 3-4 personer bakom en i kön upp till registreringen vid ingången tänkte man väl: "Åhh fan, så någon slags förklaring/avtackning blir det ändå. Gött!!".
Dolda utgifter
Efter att alla 311 (eller snarlikt) medlemmar funnit en plats började rapporteringen om den lyckliga ekonomiska utvecklingen men också en del "dolda" utgifter som hade behövts "rensas ut ur kylskåpet" efter den gamla styrelsen. Ju mer man hade grävt i HIFs kostnader och överspenderande, desto mer hade man hittat som tidigare ledning antingen glömt eller skitit i. Efter att ha tragglat igenom en halvtimmes andra dagordnings-formaliteter, exempelvis "Godkännande av röstlängden" och "Fråga om mötets behöriga utlysande" kom en antingen yrvaken (mystiskt med tanke på timmen) eller berusad Sten-Inge Fredin fram till punkt 11; "Behandling av förslag: a/ Kallelse av Claes Johanson etc.(min anmärkning) till ständiga ledamöter".
Icke!! Röster bakifrån höjdes angående förslaget, som isåfall skulle innebära att de drygt 300 medlemmar, som precis hade fått höra (och som naturligtvis redan mycket visste) hur mycket den förra styrelsen hade fuckat upp ekonomin, med glädje skulle välja in denna styrelses ordförande till "ständig ledamot". Förslaget var lika dåligt timat som det var opassande. Det är ungefär som om de skulle stått i en god kvart och förklarat på TV-shop att "Med denna nya magtränings-apparaten får du inte bara ont i ryggen, du får DESSUTOM större fettlager, blir inte
starkare och du dör förmodligen vid en lägre ålder p.g.a
överansträgning när du försöker få in skiten under sängen. NU för bara 999:-!! Vill ni haden?!" Det röstades och resultatet blev negativt med stor majoritet: Njet!!
Efter att Sten-Inge Fredin (herr ordförande) sagt fel på varje uppräknat namn (exempelvis Stenberg = Stenben, Staffan Eliasson = Staffan Olsson - vilket i.o.f.s hade varit ett humorinslag; att välja in Staffan Olsson som ständig ledamot i ett fotbollslag) och hoppat över punkt efter punkt på dagordningen, var det dags för "Utdelande av merittecken och övriga utmärkelser".
Utmärkelser
För första gången nämns namnet Fredrik Larsson. Tillsammans med 4 stycken någon slags funktionärer och liknande får
Fredrik mottaga en 5 x 6 cm stor plakett, (ungefär som sådana man fick på mellanstadiet om man kom 2:a eller 3:a i skolans innebandyturnering) tacka, skaka hand, motta lite applåder och snällt gå och sätta sig igen. Mystiskt. Men det visade sig vara det enda som sades eller gjordes som inkluderade Fredrik Larsson den här kvällen. Däremot avtackades Ulrik på värdigt manér. Han verkade nöjd, lustigt nog, även över det faktum att han nu skulle börja spela mot LBK och Högaborg. Tack igen Ulrik, för allt!
Mötet klubbades som avslutat. Och detta utan att någon brytt sig om att poängtera att alla dagordningspunkter som inkluderade förslag på namn till poster inom HIF (som uteslutande var återinväljande av de som redan sitter) klubbades som godkännda innan de formellt godkännts i
församlingen.
I helhet måste detta årsmöte - med klubbade beslut som inte egentligen godkännts, Fredins otaliga felsägningar och dagordningsorientering, sekreterarens spexande, HIF-låten som smälldes på på hög volym mitt under anförande som ljudkillen dessutom VÄGRADE stänga av trots Kjells panikartade viftande - varit ett av de mest oproffsiga årsmöten i Allsvenskan i år. Men än var inte komiken över...
Cirkus Jakobsson
Nu började "Cirkus Jakobsson". Stockholmaren slet tag i micken och förklarade med glatt lynne att "nu börjar andra halvlek!!".
Med pompa och ståt, stora adjektiv, metaforer, överdrifter och stockholmsdialekt tackades och lovordades både HIF-engagerade och framtiden. Det kändes genomgående som man hamnat på ett barnkalas på McDonalds - lite för "catchy" och "käckt" enligt mig.
Sent om sido presenterades så truppen. Äntligen!! Det gamla gardet lunkade upp på scen först. Sedan presenterades nyförvärven en och en och eskorterades av en spotlight upp på scen under applåder. Störst och mest applåder fick Atiba. Cool som en "filbunke" (även om det borde finnas bättre synonymer för att beskriva en 20-årig fotbollsspelare från Canada) erkände han snart att det bästa med Sverige var: "Women". Wahlstedt verkade vara inställd på att stryka kossan medhårs ganska rejält:
"Det är en oerhörd ära och jag är väldigt stolt över att få komma tillbaks till HIF. Det bästa minnet är nog guldet men varje/varannan match spelade man på ett sprudlande och spänningsfyllt Olympia så man fick ett minne för livet nästan varje vecka" (come on... den där tungan måste blivit
träffande lik den där manchester-kavajen!).
Thando var tyvärr inte på plats. Graulund däremot, som hämtad ur en MQ-katalog (likt sin danska vän Rasmussen), fick även han svara på en del dåliga frågor. "Varför, av alla europeiska klubbar som jagade dig (??), valde du just HIF?" Jo.. för det var nära till hans syster och vänner i Köpenhamn + Kenneth hade berättat att vi hade bra BACKspelare. Dessutom var det ekonomiskt fördelaktigt. Allt lät vettigt kanske med undantag för det första påståendet.
Resan hem
Med glatt sinnelag rullade bilen tillbaks hem mot Lund - en blå sportbilsliknande Mazda eller liknande flög förbi i 200 knyck. Det var säkert Graulund, glatt välkomnad och tveklöst nöjd, på väg hem till syrran! På väg ut från en parkering i Norra hamnen några minuter tidigare hade vi sett Fredrik Larsson köra hemåt - knappast lika uppfylld med glädje över Helsingborgs IFs omåttliga omfamnande av sina spelare.
Fotnot: Tack som fan för rapporten, Hjalmar!
