Krönika: Största motståndet från ett guld för HIF är - HIF
HIF är ett bra lag. Ett av Allsvenskans bästa. Dock bara i 45 minuter.
Satt och lyssnade på matchen mot Halmstad på Sveriges Radio. Det tog väldigt lång tid innan kommunikationen klaffade. Men när det väl fungerade, då jäklar.
I ärlighetens namn så är jag inte jättebesviken och förstörd över HIF:s förlust. Jag kan vara en av så som ser HBK som en outsider i toppstriden. De är bättre än den stämpel som just nu är som fasttryckt på Hallands stolthet. Att Stuart Baxter är Sveriges bästa tränare behöver vi inte prata om. Det är självklart och det märks i allt. Men en sak ställer jag mig tveksam till om han lyckats med. Att HIF är ett tekniskt skickligt lag och att man blivit bollsäkrare säger jag inte emot. Men. Ett viktigt men. Fysiken? Är det så att man på fysträningarna suttit på en halvtaskig träningscykel med vattenflaskan i kardan och snackat om tjejer, sommaren och vad som hände på gårdagens avsnitt av "våra bästa år"? Eller vad som sades på Oprah Winfrey show? Det är oroväckande tydligt att HIF bara mäktar med en halvlek. Och så har det varit under några år nu.
Första svaghetstecknet gjorde sig känt när HIF mötte Elfsborg i Supercupen. McDonald Mariga och övriga HIF mattades i andra halvlek och det är där HIF tappar matcherna. Och det finns fler problem som gör HIF till ett mediokert lag. Att man trots chans efter chans inte lyckas döda matcherna. Man skapar lägen, men avslutningarna visar att man inte är fokuserat eller att man inte tränat avslut på försäsongen. Det är väldigt jobbigt att se hur HIF misslyckas med sina målchanser och att ett ganska medelmåttigt lag som HBK får trycka in två av vadå, tre chanser på en hel match?
Nu ska HIF möta Gefle på måndag, och sanningen är den att HIF är tvunget att slå norrlänningarna. För spelschemat och traditionens makt gör att HIF:s kommande matcher blir väldigt avgörande för fortsättningen. HIF har inte lyckats knipa poäng borta mot Djurgården sedan 2002 då en viss Alvaro Santos fanns med i laget. Sedan dess har resultaten gått i de blårandiga Stockholmarnas favör. Det är i den tredje omgången. Därefter kommer matcher mot Elfsborg hemma, AIK borta och MFF hemma. Så ja, HIF måste besegra Gefle för att känna arbetsro och få in några liter självkänsla. Och när man hör om alla chansrensningar som HIF börjat med känns det som att man inte har en plan B när det inte blir mål på chanserna. Det är som Marjan Svab skrev i HD, spelarna hoppas på att "trollkarlen" Henrik Larsson ska göra allt. Att man inte behöver ta ansvar. Den pressen var bara några av bördor som Henke slapp i United och kanske är det en av anledningarna till att han trivdes så bra i den anglosaxiska fotbollen.
Jag vet inte hur ni känner, men jag är väldigt nyfiken på att få se Olafur Skulason inom en väldigt snar framtid. Om han inte är i form eller vad det beror på att han inte fanns med i truppen ska jag låta vara osagt, men en spelare som Skulason ska vara med. Han kan nog tillföra mer än vad man annars tycker att en petad spelare från Brentford ska kunna göra.
Äntligen har årskortet kommit, i dag tisdag. Pinsamt av HIF att dröja över två månader senare än först bestämt. De senaste årens årskortsutskickning har visat hur många brister det finns i HIF:s organisation när det gäller deadlines. Hoppas man passar tider bättre när det gäller återbetalningar av lån. Men, det är ju inte spelarna som påverkar organisationen och det är ju inte snobbarna i kavaj jag ska stötta på måndag mot mindre attraktiva Gefle IF. Det är de 16 som Baxter & the Gang tar ut till matchtruppen. Och kanske kan man få se ett HIF med bättre kondition än den som Tomas Brolin i dag besitter. Och, framför allt, att sätta chanserna som bjuds (eller skapas om ni föredrar).
